Träffa ny- när presentera barn?

Minst ett halvår men gärna ett år, vid den åldern. Eller längre än ett år. 

Jag skulle vänta så länge som möjligt och allraminst tills jag vet att jag kommer flytta ihop med den nya. 

Förstår att situationen är annorlunda om man är ensamstående med barnen på heltid. 

Håller med om ovanstående som skriver att det är bra att hålla antalet nya kontakter nere just pga hur det ser ut på förskolor och skolor idag. 

Tre veckor som någon nämnde skulle göra mig rejält skeptisk mot föräldern ifråga. Det betyder att man har noll respekt för barnet. Men vi har alla olika åsikter. 

Alla är inte intresserade av att flytta ihop, ska man aldrig låta den nya träffa ungen då?

Då är det rådet "så länge som möjligt" som gäller. (Enligt mig, alla tycker olika)

Närmare 6 månader. Har man bråttom med att presentera barnen så tänker man mer på sig själv än på barnen. Inte helt ovanligt att den ena partner känner inom någon månad att det inte känns rätt och att då redan presenterat barnen är ju inte det bästa. Finns ju en del som dessutom inte lär sig och gör om samma hela tiden. 

Sen tycker jag att man heller inte ska ha bråttom att flytta ihop om man har de planerna. 

Vi väntade ungefär 6 månader tills han träffade mina barn (12-18 år). Och nu efter cirka 8 månader har jag träffat hans barn första gången. Hen är 7 år. 

För mig hade det gått längre tid sedan min skilsmässa plus att barnen är lite äldre. Han barn är yngre samt att det inte gått lika lång tid. 

När jag träffade hans barn gjorde vi det på neutral mark och där hem gjorde en önskad aktivitet. Sen fikade vi tillsammans. Känns som en bra och lämplig start. 

Men att man träffar barnen fort betyder ju inte nödvändigtvis att de skapar en stark anknytning.
Det handlar väl mer om hur ofta man träffar barnen. Är förhållandet nytt kanske den nya träffar barnen bara en gång varannan vecka som en kompis, men desto stabilare relationen blir, desto oftare börjar man också träffa barnen. 
Jag har introducerat mina nya partners efter cirka 1 månad, (har inte vecka-vecka med barnens far), men det är bara min nuvarande som de faktiskt knutit an till, eftersom de inte träffade mina tidigare partners så ofta.

Jag tror det kan bli ganska fel om man fokuserar för mycket på en viss tidsperiod. Det är mycket viktigare HUR man gör än NÄR.

Om man introducerar en ny partner till barnen som en vän, en person som man gillar att träffa och umgås med, så har jag mycket svårt att se hur det kan skada barnen. Givetvis beroende på omständigheter, ålder etc.
Det beror också på hur väl man skött separationen och hur relationen är med exet.

Är det infekterat med konflikter och icke fungerande samarbete runt barnen så är läget troligen mycket känsligare och då måste man vara extra varsam med barnen. 
Har barnen en bra fungerande tillvaro, trygga med båda föräldrar och annat så är det mindre problem för dem att träffa nya vuxna (vänner eller på sikt partners).

På motsvarande sätt kan det gå riktigt fel om man väntar en viss tid (tex. ett år) och vid första träffen med barnen så flyttar den nya in och man introducerar denne som: "detta är er nya pappa/mamma".

Använd sunt förnuft, prata med någon som känner barnen och familjen för att stämma av. Risken är att man är full av hormoner, kär och egoistisk (vilket kan hända). Man har tunnelseende och tänker inte alls på hur barnen ska reagera.

Ta kontakt med en terapeut och boka nåt samtal om du är osäker, hellre än att lyssna på exakta råd om tidsperioder från främlingar som inte vet något om dig och dina barn.

Det som är mer viktigt är när man flyttar ihop med en ny partner. Då måste man veta så gott det går hur barnet och den nya fungerar ihop. Att träffa barnet efter några månader i lite vardagliga situationer och sedan utöka det i lagom takt känns ganska logiskt. Självklart måste man själv vara säker på relationen innan. Och beredd att avsluta om det inte fungera eller dra ner på tempot och ge det mer tid. 

Att vänta så länge så att man vill flytta ihop känns riskabelt, då är risken nog större att man sätter sina egna känslor före barnens, om det inte fungerar. Just för att man investerat så mkt i relationen och planerat framtiden. 

Dessutom skulle jag aldrig prata framtid och samboskap med någon där jag inte ens träffat barnet. Barnet är en del av ekvationen. 

Så du tyckte det var bättre att utsätta barnen för ännu en person som du sen kanske inte skulle fortsätta träffa?
Du skyddade dina egna känslor o struntade helt i dina barn?
Wow...klapp, klapp.

Varför ska man träffa varandras ungar om man bara är intresserad av att göka?
Vilket barn mår bra av att veta att ens förälder har ett skjut-sprut-ses nästa gång-förhållande?

Hört talas om särboförhållande?
Man kan ha ett seriöst förhållande utan att bo ihop om du inte visste det.

Men oj, tack för infon....ett seriöst skjut-sprut-tack till nästa gång-förhållande...fast lite lekfullt ska det väl vara när man gökar eller?

Fast det var person nummer två efter deras pappa och det var med flera års mellanrum. Jag lärde mig av den första relationen att om det inte klickar mellan barnen och den nya, så är det inte en relation att satsa på.

Första mötet var helt på barnen villkor och anpassat till dem. De har en superbra relation till min sambo och han till dem. Ingen har tagit skada.

O om det hade funkat bra mellan dem men inte mellan er?
Då hade ju barnen fäst sig vid någon som du sen blivit övergiven av igen. 

Eftersom du inte förstår vad är särbo innebär så blir det svårt att resonera vidare.