Har jag ångrat mig? Eller vad är det jag känner?

Jag vill bara ge dig en kram, jag tänker att det är helt normalt att känna så.
Det är ett stort beslut att bli förälder och det är i princip oåterkalleligt. Det är för alltid. Du kommer förändras, vad du vill i livet kan komma att förändras, dina prioriteringar lär också behöva förändras för att du ska kunna ta hand om det här barnet.

Jättebra om du får kvalificerat stöd. Kanske kan ni också ta en paus i "boandet". Det är ändå ganska många veckor kvar och det som ett litet barn verkligen verkligen behöver den första tiden går att räkna på fem fingrar.

DU är inte ensam!

Det finns ju en romantisk bild av att vara gravid som är så långt ifrån sanningen för många som väntar barn. Alla är inte lyckliga, kära, tacksam, förväntansfull, orkar träna, äta sunt och umgås graviditeten igenom eller ser inte framemot att bebis kommer.

Men Likväl som att de flesta lägger ut bilder på sociala medier som visar ett rent hem med senaste inredningen, lyckliga barn som alltid är rena och välvårdade, fantastiska semesterbilder osv, så är bilden av en graviditet någon lycklig fas i livet där mamma och pappa håller handen och visar upp hur mkt man längtar. Sen finns en annan Bild som inte syns lika ofta, den som är fylld av oro, ångest, smärta, sorg m.m. 

Och får man dessutom höra att det kommer ordna sig och att allt är normalt så är det lätt att istället ifrågasätta sig själv, ens känslor och att skuldbelägga sig för att man inte känner rätt saker. Det är väl troligen av omtanke de säger så, och mycket möjligt ordnar det sig när bebis väl är ute. Men just nu känner du något helt annat och det måste det få vara okej att känna och få rätt stöd för. Så jag hoppas psykolog kan ge bättre stöd. Fram tills dess så vill jag mest skicka omtanke Och att du inte är ensam om att känna annat än glädje och lycka över graviditeten och ett kommande liv med barn. 

Jag fick min dotter för 3 månader sen efter en lång kamp med ivf, missfall x 5, utomkvedshavandeskap x 2. Trots att hon var så väldigt efterlängtad så var det inte lätt att vara gravid och vissa dagar ifrågasatte jag också om jag verkligen ville detta. Trots att jag kämpat i nästan 7 år. Så ja, det du känner är helt normalt.
Idag älskar jag min dotter över allt annat, men det är också en kärlek som har vuxit fram. Den kom inte på en gång. Och jag har även nu vissa dagar där jag känner att det är riktigt tufft att vara mamma. Så var snäll mot dig själv och tillåt dig att känna det du känner är mitt råd.