Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Immunförsvaret bekämpar de flesta infektioner innan de brutit ut får man influensa eller en förkylning har immunförsvaret misslyckats. Att blindtarmen spricker har inget att göra med något som kommer utifrån alls.
Det är vanligt att inte kunna föda vaginalt innan kejsarsnitt fanns dog dessa kvinnor. Titta bara på hur många som dör i barnsäng i länder där modern sjukvård inte finns. För att återgå till det vi pratade om så beror det också på att kroppen inte fungerar som den ska, är det då rimligt att se sig själv som defekt pga det?
Känner du att du borde dött istället för att få kejsarsnitt har du en depression och behöver söka vård.
Immunförsvaret bekämpar de flesta infektioner innan de brutit ut får man influensa eller en förkylning har immunförsvaret misslyckats. Att blindtarmen spricker har inget att göra med något som kommer utifrån alls.
Det är vanligt att inte kunna föda vaginalt innan kejsarsnitt fanns dog dessa kvinnor. Titta bara på hur många som dör i barnsäng i länder där modern sjukvård inte finns. För att återgå till det vi pratade om så beror det också på att kroppen inte fungerar som den ska, är det då rimligt att se sig själv som defekt pga det?
Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Immunförsvaret bekämpar de flesta infektioner innan de brutit ut får man influensa eller en förkylning har immunförsvaret misslyckats. Att blindtarmen spricker har inget att göra med något som kommer utifrån alls.
Det är vanligt att inte kunna föda vaginalt innan kejsarsnitt fanns dog dessa kvinnor. Titta bara på hur många som dör i barnsäng i länder där modern sjukvård inte finns. För att återgå till det vi pratade om så beror det också på att kroppen inte fungerar som den ska, är det då rimligt att se sig själv som defekt pga det?
Känner du att du borde dött istället för att få kejsarsnitt har du en depression och behöver söka vård.
Åh. Vet du. Här sitter en till. Men jag vill ge lite tröst. Det går över. Det gör det. En dag är det endast en parentes i det hela som kallas föräldraskap. Dina barn äntrade världen på detta vis, men det är en kort, kort stund av deras och ditt liv.
Det blir bättre. Det suddas ut. Visst kan det smärta lite när man pillar i sårskorpan när man tänker tillbaka, men man inser det logiska i att det blev som det blev, och att det hade kunnat gå helt åt det andra hållet.
Jag ville hellre inte förstöra mitt underliv i förlossning och ändå tvingas operera mig senare där.
Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Åh. Vet du. Här sitter en till. Men jag vill ge lite tröst. Det går över. Det gör det. En dag är det endast en parentes i det hela som kallas föräldraskap. Dina barn äntrade världen på detta vis, men det är en kort, kort stund av deras och ditt liv.
Det blir bättre. Det suddas ut. Visst kan det smärta lite när man pillar i sårskorpan när man tänker tillbaka, men man inser det logiska i att det blev som det blev, och att det hade kunnat gå helt åt det andra hållet.
Mitt barn föddes med akut snitt. Där och då ville jag bara att de skulle få ut honom för hans säkerhet. Återhämtningen var hemsk. Sedan kom de där tankarna att "hade detta varit för längesen hade jag dött, jag och mitt barn, så egentligen kan man säga att jag inte klarade detta hela vägen egentligen". Nej men då kanske jag hade fått vara en av många, många kvinnor som dog i barnasäng då.
Det där gick över för mig. Sen tänkte jag istället på hur tuff graviditet jag hade haft och att jag tog mig igenom den + enorm smärta efter snittet + ingen sömn osv, hur häftigt? Sen kunde jag titta på min son och bli tårögd och tänka, men vi finns här levande och jag har DIG. Jag ser mitt ärr som ett minne av när min son kom till världen. Nu börjar ärret blekna rejält och jag är rädd att det ska försvinna helt. Är så stolt över att bära detta ärr. Förstår inte hur en del kan vilja behandla bort ärret. Jag hoppas att jag får uppleva en vaginalförlossning med barnet jag nu bär. Främst för återhämtningen Sen hade de vart häftigt att ha upplevt båda. Min läkare säger att det är möjligt att det blir snitt pga hälsoproblem. Jag försöker ta det med ro och tänka att, ja helst vaginalt hoppas jag men det får bli vad det blir bara bebisen mår bra.
Jag tror att dessa känslorna kommer att lägga sig för dig. Grattis till 2 friska barn❤️ tänk vad din kropp klarat sig igenom. Hela graviditeter, igångsättning som ska vara värre än vanliga värkar PLUS akuta snitt, helt otroligt! Finns egentligen många människor som skulle vara döda förr och inte "klara" ett helt liv. Diabetiker - värsta varianten tillverkar inget insulin. De hade varit döda utan dagens insulinpennor.
Många som drabbas av hjärtfel hade dött. Många med tumörer hade dött osv osv. Tänk innan klamydia och andra könssjukdomar kunde behandlas? Förstörda underliv. Tänk på de som inte kan få barn naturligt utan genom IVF, det är också med hjälp utav vården. Njut av dina barn
Mitt barn föddes med akut snitt. Där och då ville jag bara att de skulle få ut honom för hans säkerhet. Återhämtningen var hemsk. Sedan kom de där tankarna att "hade detta varit för längesen hade jag dött, jag och mitt barn, så egentligen kan man säga att jag inte klarade detta hela vägen egentligen". Nej men då kanske jag hade fått vara en av många, många kvinnor som dog i barnasäng då.
Det där gick över för mig. Sen tänkte jag istället på hur tuff graviditet jag hade haft och att jag tog mig igenom den + enorm smärta efter snittet + ingen sömn osv, hur häftigt? Sen kunde jag titta på min son och bli tårögd och tänka, men vi finns här levande och jag har DIG. Jag ser mitt ärr som ett minne av när min son kom till världen. Nu börjar ärret blekna rejält och jag är rädd att det ska försvinna helt. Är så stolt över att bära detta ärr. Förstår inte hur en del kan vilja behandla bort ärret. Jag hoppas att jag får uppleva en vaginalförlossning med barnet jag nu bär. Främst för återhämtningen Sen hade de vart häftigt att ha upplevt båda. Min läkare säger att det är möjligt att det blir snitt pga hälsoproblem. Jag försöker ta det med ro och tänka att, ja helst vaginalt hoppas jag men det får bli vad det blir bara bebisen mår bra.
Jag tror att dessa känslorna kommer att lägga sig för dig. Grattis till 2 friska barn❤️ tänk vad din kropp klarat sig igenom. Hela graviditeter, igångsättning som ska vara värre än vanliga värkar PLUS akuta snitt, helt otroligt! Finns egentligen många människor som skulle vara döda förr och inte "klara" ett helt liv. Diabetiker - värsta varianten tillverkar inget insulin. De hade varit döda utan dagens insulinpennor.
Många som drabbas av hjärtfel hade dött. Många med tumörer hade dött osv osv. Tänk innan klamydia och andra könssjukdomar kunde behandlas? Förstörda underliv. Tänk på de som inte kan få barn naturligt utan genom IVF, det är också med hjälp utav vården. Njut av dina barn
Tack för dina fina ord. Jag ville verkligen ikte snitta denna gång alls pga lång återhämtning första gången och jag är där igen nu. Och en amning som intr blir bra. Avskyr att jag inte får ut barnen naturligt. Det kommer ta tid att landa i känner jag här och nu.
Att ha två friska barn är dock inte alla förunnat så jag tackar ju möjligheeten.
Jag ville hellre inte förstöra mitt underliv i förlossning och ändå tvingas operera mig senare där.
Grattis till bebisen.
Ser att jag skrivit att det tog flera år för mig att komma över att det blev kejsarsnitt. Vill bara förtydliga att jag inte mådde dåligt av det i flera år, uran att det var något jag ofta tänkte på under flera år medan jag nu 15 år senare sällan tänker på det.
Du är ju mitt uppe i värsta känslostormarna och dessutom med en strulande amning. Jag tror helt ärligt att det främst är amningsstöket som ställer till det för dig just nu. Hoppas det funkar bättre snart.
Grattis till bebisen.
Ser att jag skrivit att det tog flera år för mig att komma över att det blev kejsarsnitt. Vill bara förtydliga att jag inte mådde dåligt av det i flera år, uran att det var något jag ofta tänkte på under flera år medan jag nu 15 år senare sällan tänker på det.
Du är ju mitt uppe i värsta känslostormarna och dessutom med en strulande amning. Jag tror helt ärligt att det främst är amningsstöket som ställer till det för dig just nu. Hoppas det funkar bättre snart.
Tack för förtydligandet. Tror en del är att mitt första akutsnitt var ett par år tillbaka i tiden och besvikelsen över det hade börjat bli bättre - jag hade börjat kunna prata om hur det första snittet påverkade mig - men det här andra snittet rev upp precis alla känslor igen märker jag.
Hela förlossningen blev en slags kopia av den första och det var det jag fasat mest över under hela graviditeten. Absolut noll revansch. Och ta en andra trasslig amning på det.
Har du fått några fysiska komplikationer av det? Om inte så tycker jag du ska vara glad då så många får skador av en vanlig förlossning och vissa även av kejsarsnitt.
Tänk positivt istället. Dina tankar styr hur då mår.