Är det ok att inte gilla spädbarnstiden?

Men använd en vattenkokare så blir det väl lättare? Låt maken koka flaskor på kvällen alternativt han har barnet och du kokar flaskor om det nu är nödvändigt. Lägg ner amningen om det stressar dig så mycket och ger såriga bröst. Barnen kan ju ändå ligga med flaska på ditt bröst och mysa. Självklart är det mycket viktigare för ett spädbarn att ha en mamma som mår bra än att dricka modersmjölk. 

Jag hade tvillingar och var dödstrött , kommer ihåg att jag nästan kollapsade en gång och då krävde jag att min man tog ledigt från jobbet, han var hemma två veckor så jag kunde vila. 

Jag vet inte om det är sån skillnad på barn. Men för mig har det varit så att bebis som får snutta bröst = lugn och somnar. Bebis som läggs NÄRA bröst = illvrål och vevande armar och vaken. Därför har de fått det, men det är också något som gjort ont (det har dock slutat kännas efter 4-5 mån när de blivit större) eftersom jag då iaf fått lugn och ro från skrik. 

Ja, jag älskar barn och allt över två tycker jag är kul på riktigt. Men denna spädbarnstid, plus att det känns som det finns SÅ många råd med just i början från alla som har den perfekta lösningen. Typ.

Ang kokningen: jaså! Fick sura miner när jag inte kokade allt. En BM på BB sa att det var extremt viktigt att koka varje del av pumpen efter varje omgång pumpning. Det är ett bra sätt att förankra sig i spisen, kan jag meddela.

 

Mina barn har varit lugna när det fått vara nära mig , så länge de varit mätta. Jag har både ammat och gett flaska om vart annat, ville inte amma på stan så då fick de tex flaska. Tråkigt att det gör ont när du ammar, kan du inte få råd om bättre teknik? Jag var tio dagar på neo och fick lära mig bra teknik så amningen gick bra trots små för tidigt födda tvillingar. 

Men jag är lösningsorienterad och jag upplever det som att du vill inte ändra på något utan vill höra att andra känner lika, så jag skall inte ge mer lösningsförslag och hoppas verkligen att du överdriver när du skriver hur hemskt du tycker att det är med bebistiden

Självklart är det ok, denna tid är ju praktexempel på "helvetet på jorden"...

Det är ju bara att ta sig i kragen, bita ihop, härda ut o försöka hitta ett sätt att överleva. Ta in all hjälp och avlastning som finns tillgängligt, ta alla genvägar du kommer på, detta är en kristid och alla medel är tillåtna.

Mina barns mor och jag var helt överens om detta, vi ville dock ha 2, så vi kom på att försöka få dem så tätt inpå som möjligt för att korta ner "spädbarnsåren".

Sagt o gjort, 15mån mellan ungarna och skilsmässan kom innan den yngsta hunnit fylla 1...

Idag är barnen i "lågstadieålder" och bor växelvist, jag upplever att föräldraskapet blir lättare o lättare ju äldre och mer självständiga barnen blir.
Stora vändningen kom ungefär när barnen gick sista året på förskolan och var 5-6år.

Jag tror många kraftigt underskattar just på pass tung och påfrestande denna tid i livet kommer bli.
Tankar om sömn, ta hand om sig själv, parmiddagar, husrenoveringar o liknande är bara att fetglömma direkt, det är bara fantasier.
Skruva ner förväntningarna till att bara överleva och njuta för fullt av de små korta stunder av "paus" som infaller då o då

Har fått råd men de funkade inte. När barnen blev större löste det sig utan smärta men det var ju ändå en tid av värk dessförinnan.

Som sagt är det nu mitt sista barn, så jag behöver inga råd för framtiden. Upplever mest att folk verkligen kan säga att de gillar spädbarnstiden, något jag inte förstår. :) Varför måste jag överdriva? Det är en tid där jag inte sover, har ont (snittad sent i förlossningar med lite andra graviditetskomplikarioner), brösten värker och är tunga och nån illvrålar konstant. 

Jag tror verkligen inte på att det behövs kokas flaskor eller att vattnet behöver vara kokat. Att värma pulver och vatten i micro tror jag  är  tillräckligt. Vårt vatten är av väldigt bra kvalitet, likaså ledningar. 
Diska grejerna som vanligt tror jag på och jag skulle säga emot BVC. Men det är jag det. 

Ja, för mig var det tungt också på många sätt men jag var ändå så otroligt lycklig över att ha fått två barn så det överskuggade allt annat. Förutom naturligtvis den stora tröttheten när man inte får sova tillräckligt. Utan sömn kollapsar man och man kan gå in i depression. Då var min man tvungen att ta ut semester några gånger och han jobbade också ett tag fyradagarsvecka för att vi skulle gå ihop det. Om man som mamma blir utmattad kan man gå in i en depression och det är ju självklart inte bra för någon av barnen. Många nyblivna mammor blir ju deprimerade och det bör man ju undvika i möjligaste mån. 13 % av mammor i västvärlden får post partum depression och det måste man bryta, tex med KBT .

Jag tyckte också det var väldigt tungt med tvillingarna mella åtta månader och 18 månader, då hade vi en flicka som hjälpte till två eftermiddagar i veckan. Hon gick barn och fritid och fick 60 kr i timmen. Jag var alltid hemma, men hon kunde vara  med barnen och ge dem mellis på eftermiddagen och jag kunde duscha eller vila eller läsa en bok. 

Om allt är jättejobbigt tycker jag man skall be pappan avlasta , släktingar , vänner eller som vi gjorde ta in en gymnasietjej som gillar barn. 

Alltså... jag är en av de där som älskade spädbarnstiden. Men då hade jag en supernärvarande sambo (som jobbade hemifrån och stod för all markservice) och superenkla spädbarn (två på raken som älskade vagnen, sov som änglar, aldrig hade några problem på något sätt) - och jag själv har dessutom lägre sömnbehov än genomsnittet, vaknar lätt om jag behöver och somnar lika lätt om när jag vill. Behövde inte ens offra mina hobbys då de består i att skrota omkring hemma, gå promenader och vara i naturen - som jag fick MER tid till med spädbarn! Då är det klart att livet inte känns speciellt jobbigt.

Både barn och vuxna är ju individer, och levnadsförhållanden påverkar också, så det är inte konstigt att man har olika favoritåldrar (och hatåldrar...) Själv var jag nära att bryta ihop varje dag från att min äldsta fyllde två tills han fyllde fyra - DET var tortyr det. I just vårt fall.

Sen tror jag att många romantiserar saker i efterhand. Ser gamla bilder på den söta bebisen eller busrufsiga treåringen och ba "ååååh, visst var det en mysig tid ändå!?"

Ja hjälp, koka flaskor är absolut viktigt i länder där de har mycket bakterier i vattnet (e-coli och annat), men här har det inte någon större funktion mer än att det är jobbigt. Jag hivade in dom i diskmaskinen med jämna mellanrum, annars sköljde jag bara lite fort. Det är så mycket dåliga råd man får av BM, en del verkar vilja att mammor ska ha det så jobbigt som det bara går, och överraskande lite kompetens. Du får bara ignorera dåliga råd.

Varför skulle det inte vara okej?

 

Såvida du inte har egen brunn med sämre vattenkvalité så behöver du inte koka kommunalt vatten. Flaskor kokade jag i början ca 1 gång i veckan, annars diskade jag med diskmedel. Ibland sköljde jag bara ur flaskan till och med. Och jag hade bara två flaskor för att slippa en hel diskho med flaskor varje kväll