Jag skulle inte uppskatta om min man prioriterade en sådan resa så pass tätt inpå bf. Det är flera delar i det, kanske framförallt att det är så pass långt bort att han inte skulle kunna kasta sig i bilen och hinna komma hem om något skulle hända, som ändå varit möjligt om han geografiskt skulle resa kortare bit hemifrån.
För min del handlar det inte bara om förlossningen, utan även om något annat skulle inträffa. Sista tiden brukar kunna kännas jobbig, man kan dras med sammandragningar och förvärkar som förutom att göra ont också kan skapa en oro. Med första barnet vet man inte hur det ska kännas, ska du då vara ensam med osäkerheten kring ?är det nu det händer??.
Min man ville inte resa bort ens två månader innan bf. Han ville finnas där för att avlasta och hjälpa mig. Massera en ond rygg, serva med något att äta eller vara ett bollplank mot alla tankar jag hade där på slutet. Han ville få vara nära. Förutom risken att missa förlossningen ville han inte riskera att bli sjuk och därmed inte kunna vara med, eller i vart fall inte vara det stöd han ville vara. Så vi höll oss hemma sista månaden, undvek att träffa så mycket folk och bara samlade kraft och energi sista tiden innan livet skulle förändras totalt.
Så nej, för mig och min man hade det inte varit aktuellt med en utlandsresa en månad innan bf. Han hade iofs heller aldrig föreslagit det, då jag och bebis i hans ögon trumfar allt annat.