Anonym (uppgiven)

Sun 10 Sep 2023 15:35

121 svar

Mitt barn är en skitunge

Ja, det är nog hemskt att säga om sitt eget barn, men det är just så jag känner. Hen är 6 år och tror världen borde kretsa kring hen. Detta anser jag är normalt för små barn, men inte i den åldern.

Jag avskyr när barn (eller ungdomar) beter sig sådär och gör det fortfarande. Jag har alltid ansett dem som ouppfostrade skitungar. Man ser ju oftast, när man träffar de barn tillsammans med föräldrarna, varför de beter sig som de gör. Skillnaden när det gäller mitt eget barn är bara att mitt barn inte är ouppfostrat. Hen är en skitunge ändå. Trots att jag försökt allt, men inget fungerar. Jag har läst på en del för att få reda på vad jag gör för fel, men har inte hittat något svar. Mitt barn borde inte göra som hen gör med mitt uppfostringssätt.

Exempel från de senaste dagarna på hur hen visar att hen tror hen är världens medelpunkt:

På fredag lekte hen med sin grannkompis på gården på eftermiddagen som de bruka göra nästan varje dag. Oftas cyklar de men kompisen hade inte cykeln med sig då. Mitt barn frågade mig om hen får gå och hämta kompisens cykel och hjälm, varav jag förklarade att kompisen kanske inte vill cykla. Mitt barn gick tillbaka till kompisen igen och kom sedan tillbaka till mig för att säga att kompisen vill cykla och om hen får följa med för att hämta grejerna. Visst fick hen. Strax efter kom kompisen fram till mig (jag såg dem inte där dem lekte) och klagade att mitt barn gick hem till kompisen för att hämta cykelgrejerna trots att kompisen har sagt att den inte ville cykla.

På lördag hade mitt barn chansen att besiktiga en byggnad av den sort hen älskar. Det bästa då var att man fick även gå i en del som man annars inte får vistas på, och just detta var intressant för mitt barn. Besiktningen gick till såhär att man gruppvis fördes runt av en anställd i en kvart ungefär. Barnet började gnälla så fort vi gick in, för att hen ville enbart till det enda ställe och hen antar tydligen om HEN vill bara dit får de 15 andra som ingår i gruppen helt enkelt skita i att titta på något annat. Hen gnällde och klagade och betedde sig illa oavbrutet.
Idag har vi varit på ett evenemang som mitt barn tyckte var jättekul. Favoriten var något fartyg som man fick åka rundor i. Runden var rätt lång, flera 100 meter, och stod ingen i kö fick man såklart köra så ofta man ville. Hen körde där rätt ofta under de timmarna vi var där men redan i början blev jag väldigt trött på hen pga hens gnäll att hen behöver vänta när andra vill köra. Och nej, ett kö är inget som är nytt för mitt barn. Och så blev det även gnäll och klagor och arga uttalande när hen tyckte att ett annat barn körde för långsamt. En runda körde mitt barn extremt långsamt, stannade på vägen osv. När hen kom tillbaka sa jag till hen att detta inte är okej för det kan finnas barn som väntar. Just då fanns det inga, därför fick hen köra en runda till. Men jag sa till mitt barn om hen vill köra så får hen göra det ordentligt utan att dra ut tiden. Barnet gjorde exakt motsatsen, hen körde extra långsamt och stannade mitt i rundan för att köra fram och tillbaka. Allt för att inte komma i målet där hen kanske måste stiga av och vänta på sin tur igen. Och just då var det faktiskt någon som väntade.

Det kan kännas som smågrejer, men det tycker jag inte att det är när det händer jämt. Jag blir så trött på detta. Jag vill inte har en osocial skitstövel till barn!

Och jag vet faktiskt inte vad jag vill med tråden. Bara skriva av min frustration kanske.

Studentpappa

Mon 11 Sep 2023 18:00

#111

Anonym (Livin) skrev 2023-09-11 17:01:44 följande:

Antagligen skriver ts hen för att det känns bäst så när hon nu vill vara absolut anonym. Det spelar ju ingen roll för oss som svarar om barnet är en pojke eller en flicka.

Appappapp har ts kallat sig kvinna? Hen vill vara anonym.

Ride it like you stole it

Anonym (Fia)

Mon 11 Sep 2023 18:30

#112

TS ditt sätt att resonera runt ditt barn och dess uppfostran associerar faktiskt till just den sortens svårigheter de med autismspektrumstörningar har. Det är en ganska stor ärftlighet inom neuropsykiatriska funktionshinder och man behöver inte nödvändigtvis ha så stora svårigheter att man får en diagnos för att ändå ha vissa svagheter inom vissa områden.

Du tar upp det hela om att det finns myter om empatisk och social förmåga, och det gör det! Däremot är det framförallt missuppfattningar om hur det fungerar. Det handlar mycket riktigt för det mesta inte om att man är vad som avses med oempatisk som en med antisocial personlighetsstörning har utan inom områden som att automatiskt uppfatta andras behov (reaktiv empati) och förmågan att inse att andra kan ha andra behov än sig själv och uppleva saker annorlunda. Samt naturligtvis i kombination att ibland inte ha behov av socialt utbyte med andra vilket kan göra att det inte upplevs som lika viktigt.

Ditt barn fungerar inte som du tycker att det "borde göra" utifrån de uppfattningar och upplevelser du har av verkligheten och du håller ändå framförallt kvar vid att din uppfattning inte kan varit fel eller inte komplett (du skäms inte för att varit dömande eftersom du inte kan ta in att du kanske varit dömande för att du inte haft hela bilden av något). Fokuset och den instinktiva reaktionen går inte mot att försöka förstå ditt barn utan hitta fakta som lösning på ett problem. Istället för att tänka tanken att denne kanske helt enkelt fungerar annorlunda.

Det är just den här typen av de som är relativt välfungerande och bara lite inom autismspektrat får problem med även som vuxna med relationer och ofta upplevs som "svart-vita" och "ridiga" av omgivningen. Man tänker inte automatiskt tanken att verkligheten kan vara väldigt annorlunda för andra människor. Det är inte av elakhet eller avsaknad av empati utan en svaghet i just den förmågan. Man kan lära sig att kompensera för den och att medvetet tänka på att man har en svaghet, men för att kunna det behöver man naturligtvis först bli medveten på att man inte är så bra på det.

Det här är ju självklart inget som en 6-åring klarar av, inte någon utan funktionshinder heller utan något för föräldrarna att hantera. Det är lite här ärftligheten ställer till det. Det är mycket svårare att sätta sig in i sitt barns situation och verklighet om man själv har svårigheter med det här, och har man då dessutom ett barn som inte fungerar "enligt mallen" som man kan läsa sig till blir det ännu svårare då det behövs än mer förmåga att sätta sig in.

Det behöver inte vara fallet, men sättet att resonera och svara visar många tecken på att du nog kan ha svagheter inom området själv. Är det inte så kan det naturligtvis "bara" vara så att du behöver ompröva din egen rigida hållning om hur saker "är". Förhoppningsvis får du och ditt barn hjälp i vilket fall som helst. Det är inte lätt att fungera annorlunda än de flesta runt omkring en oavsett hur man är annorlunda, än mer så om man dessutom har svårt att förstå att alla andra inte är som en själv.

Anonym (Känna av)

Tue 12 Sep 2023 16:26

#113

Anonym (uppgiven) skrev 2023-09-10 18:27:38 följande:

Som till den person jag svarade några inlägg innan: Hur vet man om ett barn inte KAN eller helt enkelt inte VILL?

Ja, kanske hen behöver mer bekräftelse när hen gör rätt. Jag försöker göra det när jag tänker på, också för att vara mer positivt generellt, men jag ska tänka mer på det.

Vad skönt att se att du verkar komma till insikt om att barnet kanske inte kan. Jag som själv har ett barn som har npf och är hemmasittare har fått en väldigt tydlig insikt i skillnaden på att inte kunna och inte vilja. Och jag kände att jag mådde dåligt å ditt barns vägnar då det kändes som att du tydligt beskrev ett barn som inte kan och blir bestraffad för det. Men så uppfriskande att se att du är öppen för att det kan finnas andra problem och lösningar som du inte tänkt på tidigare

Och det finns inte något enkelt svar på det. Men en grund kan ju vara att om de negativa konsekvenserna inte fungerar (vilket de ju inte verkar göra) så handlar det kanske just om ett barn som inte kan.

Och då kanske man kan prata mer om innan inte bara kopplat till vad du förväntar dig utan också kopplat till vad barnet och du kan göra när situationer uppstår. För vår del så handlar det ofta om att man kan behöva gå iväg och hitta ett lugnt ställe där man kan sitta med Brusreducerande hörselkåpor i lugn och ro. Eller när man gnäller kanske bara behöva bli bekräftad i att du som förälder förstår att det är jobbigt just nu och finns det något man kan göra medan man väntar för att göra det bättre? Eller någon information som kan göra det bättre, tex räkna på hur långt det kan vara kvar eller något.

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Tue 12 Sep 2023 20:50

#114

Anonym (Tes) skrev 2023-09-11 07:21:31 följande:

Jag blir både ledsen och arg när du berättar att ditt barn blivit diagnosticerad med autism men att du sen inte fått något stöd i hur du ska hantera det. Det är rent ut sagt SKIT!

Jag vill tipsa dig om boken Svart bälte i föräldraskap. Den ger konkreta tips från både psykologer och andra föräldrar om hur man kan få vardagen att fungera. Finns både som bok och ljudbok. Samma författare har också skrivit om lågaffektivt bemötande.

Läs inte generella råd om barnuppfostran. De går inte att applicera på våra barn. Samma sak gäller generella föräldrakurser. De sämsta (faktiskt rent kontraproduktiva!) råden jag fått har tyvärr kommit från Socialtjänsten. Man måste leta efter specialister, för kunskapen om npf är tyvärr låg på många ställen. BUP är den instans vi nu har kontakt med och där har vi verkligen fått hjälp som gjort skillnad. Vi har då en psykolog med specialintresse för npf. Men man kan så klart ha tur och hitta någon bra även på andra ställen, tex elevhälsan. Det viktiga är att hitta någon som inser att barnet i fråga inte kan uppfostras som om det vore ett neurotypiskt barn.

Är ju inte särskilt upplyftande att höra att myndigheter ger råd som är kontraproduktiva. Man kan ju tro att borde kunna lita på dem, när man söker hjälp.
Tack för boktippset!

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Tue 12 Sep 2023 21:01

#115

Anonym (Livin) skrev 2023-09-11 08:21:44 följande:

Nu har jag inte läst alla inlägg supernoga.

Men ts, du skriver att du vägrar se att ditt barns osociala beteende beror på autism-diagnosen, när autism-diagnoser sätts pga osocialt beteende (några av kriterierna).

Ett barn med autism kan inte sätta sig in i andras känslor så som ett barn utan kan!

Mitt barn har också autism, är smart, intelligent, har empati, men har ändå fått lära sig sociala koder som att man inte petar i näsan, inte säger rakt ut vad man tänker, att andra visst bryr sig om att man luktar svett även om de inte säger något till en.

Ditt barn är ingen skitunge och det är hemskt att du ser det så, att du vägrar se att problemen kan bero på diagnosen. För att kunna lösa problemen måste du ju förstå diagnosen. Du måste lära ditt barn andras känslor genom att berätta. Du kan utgå från hur barnet känner. Och lägga över samma känslor på de andra barnen.

Är det tråkigt att stå i kö? Det tycker alla barn. Skulle ditt barn bli glad om någon gick före i kön? Nej. Tror ditt barn att de andra barnen skulle bli glada om någon gick före i kön?
Ge barnet konkreta frågor och låt hen fundera ut svaret själv. Tycker du om ifall någon gör X mot dig? Nej. Tror du att Y tycker om när du gör X mot Y?

Ditt barn förstår inte andras känslor. Men hen kan lära sig det.

Du säger ju emot dig själv när du skriver att ditt autistisk barn är empatisk men att en autist inte kan sätta in sig i andras känslor. Det är ju just det som empati betyder!
Och så är det inte ett kriterium för en diagnos att vara osocial. Det är ett kriterium att man har sociala problem, men de kan se helt olika ut, det måste inte innebära att man är osocial i mening att man inte bryr sig om andra. Hos mitt barn är det tex så att hen är oftast för social, dvs hen har svårt att uppfatta gränser. när en person tycker att det räcker. Hen kan vara för närgången, för på. Och så har hen andra sociala problem som att hen har svårt med grupper, blir lätt förlägen och såna saker.
Men osocial? Nej, det är hen absolut inte. Hen förstår andras känslor och kan känna sig in i dem. Och hen är även väldig bra på att uttrycka sina egna känslor.

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Tue 12 Sep 2023 21:09

#116

Anonym (Tes) skrev 2023-09-11 09:35:44 följande:

Förutom det som redan skrivits om lågaffektivt bemötande så brukar det vara bra att sänka sig till barnets nivå rent kroppsligt. Sätt dig på marken bredvid tex, så att era ögon hamnar på samma höjd. För många med autism kan det vara lättare att prata om man inte har någon som ser en rätt in i ansiktet, så att vara bredvid istället för framför kan vara bra. Var uppmärksam på hur barnet reagerar på kroppskontakt. Är det lugnande eller gör det bara allt värre?

Ibland går det inte att prata. Det är för mycket känslor i svall. Då är det bättre att koncentrera sig på att skapa lugn och så pratar man senare.

Bekräfta att du förstår hur barnet känner sig. Sätt ord på barnets känslor om hen inte klarar det själv. Be barnet berätta om sina tankar och känslor och ifrågasätt inte, även om det barnet reagerat på är en skitsak i dina ögon. Lyssna och upprepa gärna vad barnet sagt -OK, det kändes för dig som att de andra barnen åkte jättelångsamt så att du fick vänta extra länge och då blev du ledsen? Tex.

Barnet behöver öva på allt möjligt. Men tänk på att en stor del av livet är jobbigt och ansträngande för barnet. Det som är helt oproblematisk - eller till och med jättekul - för de flesta barn kan vara en tuff utmaning för våra. Barnet måste få vila mellan varven. Det är jätteviktigt.

Generellt så kan våra barn lära sig tekniker för att klara av det som är jobbigt, men de kan inte träna bort sitt funktionshinder. Det kommer alltid att finnas där, men de kan bli bättre på att klara livet och må bra trots sina svårigheter. Barnet och de vuxna behöver hitta strategier. Att ha mobilspel eller något att pilla med när man står i kö kan vara en sån sak.

Det låter när jag skriver som att hos oss går allt så himla supersmidigt jämt och jag är värsta superföräldern som fixar allt. Så är det inte. Att omvandla teorin till praktik är skitsvårt. Men både jag och barnet lär oss undan för undan. Och man får fira de små segrarna. Berömma både sig själv och barnet.

Jag har den stora fördelen att vi är två sammanboende föräldrar och vi berömmer och peppar varandra. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att stå ensam med ett autistiskt barn. Har du någon att prata med? Någon som berömmer dig när du klarat av en svår grej med barnet?

Tack. Det mesta av det gör jag redan, det är ju inte så att jag inte har någon aning om hur man uppfostra ett barn - med eller utan autism. Jag har faktiskt rätt bra koll, annars hade det funnits många fler saker jag skrev om här, inte bara hens egoistiskt beteende.
Men det att stå vid sidan av har jag inte testad än, det ska jag försöka. Hen vill i alla fall inte titta på mig när jag säger till och det måste hen ju inte, men kanske funkar det ännu bättre om vi inte ens är ansikte mot ansikte.
Att pilla med är också ett bra tipps, tack! Hen har en del såna fidget-grejer hemma som används i olika situationer. Jag ska tänka på att ta med nåt av dem nästa gång vi ska nånstans där det kan bli kö eller som innebär många intryck.

Jag har någon kompis att prata med ibland.

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Tue 12 Sep 2023 21:14

#117

Studentpappa skrev 2023-09-11 11:13:57 följande:

Anonym (Tes) skrev 2023-09-11 07:24:18 följande:

Den mesta litteraturen om npf baseras på forskning på pojkar. Vill du läsa/höra specifikt om flickor leta efter Maria Bühler och Svenny Kopp.

Har du läst böckerna? Eller citerar du bara nån annans inlägg för att du antar att böckerna stötta din övertygan att det är relevant om barnet är en pojke eller flicka?
Men varför ger du inte tipps som jag har bett om? Du verkar ju veta att man gör annorlunda med flickor och pojkar. Hur hanterar man alltså en flicka som beter sig som mitt barn och hur en pojke? Du kan ju låtsas att jag har tvillingarna, en flicka och en pojke, och att de beter sig likadana.

Anonym (vd3)

Tue 12 Sep 2023 21:21

#118

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2023-09-10 19:22:37 följande:

Så först efter typ tio inlägg kryper det fram att ungen är autistisk? Visst, lättare autism, men i alla fall.

Ungen är bara sex år. Även äldre barn med npf kan ha svårt att köa, sämre tålamod, sämre på att komma ihåg vad som förväntas av dem, sämre impulskontroll. Detta är allmänt känt! Men TS har aldrig ens reflekterat över detta, utan kallar sitt barn för skitunge?

Självklart ska man inte låta barnet bete sig hur som helst. Men man måste förebygga och vägleda, samt inte utsätta barnet för situationer hen inte klarar av. Du verkar utgå från någon slags manual TS, samt jämför med vanliga sexåringar. Även bland barn utan diagnos varierar det!

Du menar väl, men verkar ha svårt att tänka utanför boxen. Du tycker att du gör rätt, men är på vissa sätt totalt oförstående. Har du själv diagnos inom autismspektrat? Npf är ju ofta ärfligt.

Jag tror att du behöver mer stöd i ditt föräldraskap, särskilt om du är ensamstående. Du tycker att din sexåring borde klara ditten och datten för att hen är intelligent, social och empatisk. Men det som fungerar i vissa situationer, fungerar inte alltid i andra. Det kan variera väldigt för dessa barn.

På vilket sätt är autismen lätt när man får diagnosen vid sex års ålder, samt beter sig som TS barn?

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Tue 12 Sep 2023 21:28

#119

Anonym (Känna av) skrev 2023-09-12 16:26:32 följande:

Vad skönt att se att du verkar komma till insikt om att barnet kanske inte kan. Jag som själv har ett barn som har npf och är hemmasittare har fått en väldigt tydlig insikt i skillnaden på att inte kunna och inte vilja. Och jag kände att jag mådde dåligt å ditt barns vägnar då det kändes som att du tydligt beskrev ett barn som inte kan och blir bestraffad för det. Men så uppfriskande att se att du är öppen för att det kan finnas andra problem och lösningar som du inte tänkt på tidigare

Och det finns inte något enkelt svar på det. Men en grund kan ju vara att om de negativa konsekvenserna inte fungerar (vilket de ju inte verkar göra) så handlar det kanske just om ett barn som inte kan.

Och då kanske man kan prata mer om innan inte bara kopplat till vad du förväntar dig utan också kopplat till vad barnet och du kan göra när situationer uppstår. För vår del så handlar det ofta om att man kan behöva gå iväg och hitta ett lugnt ställe där man kan sitta med Brusreducerande hörselkåpor i lugn och ro. Eller när man gnäller kanske bara behöva bli bekräftad i att du som förälder förstår att det är jobbigt just nu och finns det något man kan göra medan man väntar för att göra det bättre? Eller någon information som kan göra det bättre, tex räkna på hur långt det kan vara kvar eller något.

Vore ju helt meningslöst att starta denna tråd utan att vara öppen för problem och lösningar jag inte tänkt på innan.
Nej, konsekvenserna fungerar tydligen inte (enligt många här för att jag är alldeles för slapp och slö och inte uppfostrar mitt barn), det är därför jag ibland tror att jag blir knäpp. Att ett intelligent barn inte förstår att om jag säger så är det och så blir det menar jag att så är det och så blir det. Sen blir hen helt förtvivlad när konsekvensen väl inträffar, gråter och tiggar om en chans till, eller slår mig och är arg på olika sätt.
När hen har insett att konsekvensen är ett faktum och att jag inte kommer att ändra mig blir hen det snällaste barn som finns, som för att bevisa att hen kan. Men som sagt gör hen det först efteråt.

Anonym (Känna av)

Wed 13 Sep 2023 16:49

#120

Anonym (uppgiven) skrev 2023-09-12 21:28:58 följande:

Vore ju helt meningslöst att starta denna tråd utan att vara öppen för problem och lösningar jag inte tänkt på innan.
Nej, konsekvenserna fungerar tydligen inte (enligt många här för att jag är alldeles för slapp och slö och inte uppfostrar mitt barn), det är därför jag ibland tror att jag blir knäpp. Att ett intelligent barn inte förstår att om jag säger så är det och så blir det menar jag att så är det och så blir det. Sen blir hen helt förtvivlad när konsekvensen väl inträffar, gråter och tiggar om en chans till, eller slår mig och är arg på olika sätt.
När hen har insett att konsekvensen är ett faktum och att jag inte kommer att ändra mig blir hen det snällaste barn som finns, som för att bevisa att hen kan. Men som sagt gör hen det först efteråt.

De som säger att du ska vara hårdare har uppenbarligen ingen erfarenhet av barn med npf. Eller bara dålig empati eller "enkla" barn.

Ibland handlar det bara om att backa och inse ens barns begränsningar och försöka göra det bästa av situationen.

Och inte ha för höga förväntningar. Ett tips både till dig och barnet, sömn dina förväntningar på barnets uppträdande och försök att sänka barnets förväntningar lite inför utflykter.

Med för höga förväntningar kan det vara svårt att nå upp till det man föreställt sig men om man kan sänka de innan så är det lätt att överträffa. Vilket i sin tur gör att skillnaden på förväntansnivån kan för precis samma upupplevelsge helt olika känsla för om det känns som att utflykten var lyckad eller inte.

Anonym (uppgiven) Trådstartaren

Fri 15 Sep 2023 19:42

#121

Anonym (Känna av) skrev 2023-09-13 16:49:44 följande:

De som säger att du ska vara hårdare har uppenbarligen ingen erfarenhet av barn med npf. Eller bara dålig empati eller "enkla" barn.

Ibland handlar det bara om att backa och inse ens barns begränsningar och försöka göra det bästa av situationen.

Och inte ha för höga förväntningar. Ett tips både till dig och barnet, sömn dina förväntningar på barnets uppträdande och försök att sänka barnets förväntningar lite inför utflykter.

Med för höga förväntningar kan det vara svårt att nå upp till det man föreställt sig men om man kan sänka de innan så är det lätt att överträffa. Vilket i sin tur gör att skillnaden på förväntansnivån kan för precis samma upupplevelsge helt olika känsla för om det känns som att utflykten var lyckad eller inte.

Tack, det ska jag försöka.

Mitt barn är en skitunge

INNEHÅLL