Alltså varför måste man vara en skit??
Matchade med en kille på tinder, skrev lite med varandra och det var underförstått att vi jommer ha sex.
I lördags åkte jag hem till honom. Vi hade en trevlig kväll och hade sex men så fort vi var klara så ville han att jag skulle gå! Mun buss gick inte förens 50 min men han bokstavligen kastade ut mig. Sen har han såklart blockat mig överallt.
Vafan är det för beteende??
Det finns de som gillar att bli behandlade på det viset också. Så ts dejt kanske trodde hon var en sånn.
Det finns de som gillar att bli behandlade på det viset också. Så ts dejt kanske trodde hon var en sånn.
TS, du såg den lobotomerade k*ken under en promenad? Du gick väl fram och konfronterade honom? "Hej, tack för senast! Jag har låtit testa mig och om provsvaret är positivt lägger jag en kopia i brevinkastet, förresten, jag glömde mina trosor, kan du skicka dem, min adress är ...". Aldrig att jag hade missat ett sådant öppet mål. Skämt åsido, jag ställer samma fråga som en annan skribent, vart är världen på väg när människor konsumerar varandra som varor?
Så kallt, så hårt och hjärtlöst och utan omtanke? Det mest intima ögonblick man kan dela med en annan människa har reducerats till en tömning? Om nu TS hade blivit dålig efteråt, hade hon likafullt blivit utkörd? Ingen vill vrida klockan tillbaka till 50- eller 60 talen, men den sexuella revolutionen innebär inte att människor får behandla varandra som avskräde. Samtycke är en förutsättning för sexuell rörlighet, likaså respekt för partnern, tillfällig eller ej. Jag som är lite äldre har nog inte riktigt förstått . Tinder-aktiviteterna, den sexuella lössläppheten. "På min tid" lärde man känna varandra innan sovrumsdörren öppnades, och att låta pojkvänner sova över när man var i tonåren var inte att tänka på. Men hur känner man sig som kvinna efter ett sånt här möte? Känner man sig inte utnyttjad när man inte ens kan stanna kvar hos någon som fått tillgång till ens underliv, ens kropp? Känner man inte en isande ensamhet? Dessutom ska man fundera på i sin ensamhet om man fått någon smitta? Vad är detta värt? Mår man inte bättre med goda vänner, bio eller med en bok?
TS, du såg den lobotomerade k*ken under en promenad? Du gick väl fram och konfronterade honom? "Hej, tack för senast! Jag har låtit testa mig och om provsvaret är positivt lägger jag en kopia i brevinkastet, förresten, jag glömde mina trosor, kan du skicka dem, min adress är ...". Aldrig att jag hade missat ett sådant öppet mål. Skämt åsido, jag ställer samma fråga som en annan skribent, vart är världen på väg när människor konsumerar varandra som varor?
Så kallt, så hårt och hjärtlöst och utan omtanke? Det mest intima ögonblick man kan dela med en annan människa har reducerats till en tömning? Om nu TS hade blivit dålig efteråt, hade hon likafullt blivit utkörd? Ingen vill vrida klockan tillbaka till 50- eller 60 talen, men den sexuella revolutionen innebär inte att människor får behandla varandra som avskräde. Samtycke är en förutsättning för sexuell rörlighet, likaså respekt för partnern, tillfällig eller ej. Jag som är lite äldre har nog inte riktigt förstått . Tinder-aktiviteterna, den sexuella lössläppheten. "På min tid" lärde man känna varandra innan sovrumsdörren öppnades, och att låta pojkvänner sova över när man var i tonåren var inte att tänka på. Men hur känner man sig som kvinna efter ett sånt här möte? Känner man sig inte utnyttjad när man inte ens kan stanna kvar hos någon som fått tillgång till ens underliv, ens kropp? Känner man inte en isande ensamhet? Dessutom ska man fundera på i sin ensamhet om man fått någon smitta? Vad är detta värt? Mår man inte bättre med goda vänner, bio eller med en bok?
Han behandlade dig som skräp för att du låter honom. Ha mer respekt för dig själv.
Anonym (...) är orolig för att den stackars lobotomerade ska känna sig utnyttjad, kanske drabbas av en depression för att han välvilligt ställt sin överdimensionerade k*k till förfogande? Den oron är högst sannolikt obefogad, i stället gläder han sig åt ytterligare en siffra i statistiken som den hingst han är, nödtorftigt maskerad till människa. Det finns ett genusperspektiv på tillfälliga förbindelser, kvinnor är mer utsatta, särskilt när de beger sig hem till okända. De har inte samma fysiska styrka för att försvara sig om det behövs, och könssjukdomar och graviditet kan bli en realitet.
Anonym (...) är orolig för att den stackars lobotomerade ska känna sig utnyttjad, kanske drabbas av en depression för att han välvilligt ställt sin överdimensionerade k*k till förfogande? Den oron är högst sannolikt obefogad, i stället gläder han sig åt ytterligare en siffra i statistiken som den hingst han är, nödtorftigt maskerad till människa. Det finns ett genusperspektiv på tillfälliga förbindelser, kvinnor är mer utsatta, särskilt när de beger sig hem till okända. De har inte samma fysiska styrka för att försvara sig om det behövs, och könssjukdomar och graviditet kan bli en realitet.
Anonym (...) är orolig för att den stackars lobotomerade ska känna sig utnyttjad, kanske drabbas av en depression för att han välvilligt ställt sin överdimensionerade k*k till förfogande? Den oron är högst sannolikt obefogad, i stället gläder han sig åt ytterligare en siffra i statistiken som den hingst han är, nödtorftigt maskerad till människa. Det finns ett genusperspektiv på tillfälliga förbindelser, kvinnor är mer utsatta, särskilt när de beger sig hem till okända. De har inte samma fysiska styrka för att försvara sig om det behövs, och könssjukdomar och graviditet kan bli en realitet.
Igår när jag tog en promenad så mötte jag honom! Och en tjej. Fick intrycket av att det är hans flickvän. Där har vi kanske svaret att han betedde sig som det svin han är
Igår när jag tog en promenad så mötte jag honom! Och en tjej. Fick intrycket av att det är hans flickvän. Där har vi kanske svaret att han betedde sig som det svin han är
Men herregud! Det var det värsta! Jag skrev lite raljerande om tidtagaruret och den tid som påklädningen fick ta, men det var verkligen så illa, du fick inte ens gå på toaletten! Man tror inte att såna människor finns i den verkliga världen! Minst lika bestört blir jag när jag läser inlägg här från killar som inte kan betrakta sina vardagsrum som väntrum! Är ni så omänskliga, har ni blivit såna monster? Om ni skulle råka i en situation där en människa befinner sig i fara, skulle ni inte hjälpa den då? Det värsta är att dom här killarna inte förstår detta, teflonhjärnor hela bunten. Administratören lär ta bort detta, men jag kunde skrivit mycket värre saker om folk som beter sig så här.
Bara så sorgligt, så tragiskt liv. Hoppas TS har någon att vända sig till, hon måste ju känna sig nedslagen efter den här upplevelsen. Så meningslöst med dessa korta förbindelser som inte kan ge någonting! Självskadebeteende! Varför inte avstå från den destruktiva livsstilen och göra nånting annat såsom att arbeta på sin karriär eller förbättra sin allmänbildning! Det är heller inte farligt att leva i celibat ett tag, kanske finns någon därute så småningom som är snäll och omtänksam! Att strunta i Tinder och korta förbindelser med män som behandlar sina partners nedlåtande kan väl inte vara svårt att avstå från.