Tycker du det är svårt att säga "Jag älskar dig"

Och jag och min man är nog undantaget. Vi älskar varandra, vi säger det ofta och vi hade kunnat göra vad som helst för den andra. Tyvärr har vi tvingats till det sistnämnda under vårt förhållande så jag vet att det är sant. 

Klaga... ja jag kan klaga något litet. Men det kan vara att jag stör mig på att det ligger verktyg på matrumsbordet. Något som han egentligen inte vill ha där själv. Men jag accepterar honom precis som han är. 

Tack och lov att vi inte är ensamma om detta 

Jag kan inte säga det. Säger det aldrig, varken till fru, barn eller barnbarnen. Det går vara inte. Hur vet man förresten att man älskar någon? Vad är älskar egentligen, jag verkar inte veta i alla fall.  

Jag tror inte att det handlar om hur man är uppfostrad. Har syskon som  strör orden runt sig och inte alls verkar ta dem på allvar. 

Vad har du för syn på människor med autism-diagnoser? Jag känner flera personer med Asperger som har långa förhållanden med sambo.

Nej, absolut inte. Jag säger ?jag älskar dig? och ?tiu besc? svårbedömd dag till min pojkvän spontant. Men är visserligen väldigt kärleksfull som person, vill att han verkligen ska veta det och har inga problem med att visa mina känslor för någon jag älskar.

Bra att du kommer och styr upp det lite, min gode man. 

Jag kan strö orden runt om kring mig men jag tar dem på fullaste allvar! 
Jag tycker att man ska visa att man älskar den man älskar för man vet inte vad som händer imorgon. 

Jag lever inte varje dag som om den vore den sista men jag vill att mina nära och kära ska veta hur mycket de betyder för mig. Det är viktigt för mig. Och det värmer mitt mamma hjärta när min 12 åriga son kommer smygande ut i köket, helt ur det blå, och vill ha en kram. 

Det är ju en sak att man säger det till sin familj och sina närmaste men när man säger till snart sagt alla runt omkring att "Jag älskar dig" istället för Tack, så reagerar jag.  Det har blivit rena inflationen.  

Ja eller hur! 🙂 Jag har också Asperger. Jag stör mig när man drar alla över en kam. 🙂

Jag har svårt att säga det till sambon trots att vi varit tillsammans i över 20 år. Har inga problem att säga det till vare sig barnen eller min mamma. 

Det hela handlar om att jag tidigare har haft ordentliga problem att lita på killar. Kärleken till en partner är på något vis villkorad medan kärleken till mamma och barnen är ovillkorlig. Därmed gör just de tre orden en väldigt sårbar i en relation. 

Ena barnet har sagt det någon enstaka gång på svenska men senaste månaderna i princip varje kväll på engelska. Andra barnet säger det bara ibland och växlar mellan svenska och engelska. Jag säger det varje kväll vid läggdags och varje morgon när vi skiljs åt vid skolan. 

Nej lika svårt som att säga tex. "En kopp choklad"

Det kan ligga något i det

Jag vet faktiskt inte alls varför jag har så svårt för de där orden. Det är lika svårt 
att säga det  på engelska. 

Det är som om jag måste vara väldigt säker på att jag verkligen älskar personen, Jag vill inte vara falsk eller luras. 

Dessutom har jag svårt att tro på orden när någon säger det till mig. Jag tänker. ja ja, det är bara som de säger. 

Lustigt nog har jag väldigt god självkänsla och tycker inte alls att det vore konstigt om jag är älskad. 

Mycket konstigt?

Annars är det faktiskt ett av de vanligaste kännetecken för någon med autism. Just en nedsatt förmåga till det sociala. Skulle säga att det rentav är ett kriterium för att få en sådan diagnos.
Däri ingår också svårigheter att uttrycka kärlek i ord. Många gånger också genom handlingar. 

Jag har haft autistiska personer i min omgivning genom hela livet, både i den närmaste familjen och i skolan. Det är inte så att jag saknar erfarenhet av den gruppen. Alla är inte exakt likadana men det finns ändå generella sanningar att hitta där.

Jag känner ett par stycken i relationer, de flesta kvinnor. Kvinnor är ofta bättre med ord och verbala kärleksförklaringar, oavsett om de har diagnos eller inte.

Du har rätt, jag har nedsatt förmåga till det sociala, men jag har haft flickvänner och förhållanden som har hållt i ett år.

Jag känner två tjejer med autism, dom får pojkvänner. 🙂

Ja, jag märker det. Har liksom gått flera år nu och ännu ingen riktig kontakt.

Hoppas att du behandlade dina flickvänner bättre än du hanterat vissa andra personer här. Sa du till dessa tjejer att du höll av dem? Sånt är mer viktigt än många kanske anar.