På lust fronten känner jag mig döende...

Vill bara säga att alla kvinnor faktiskt inte drabbas negativt av klimakteriet. Min fru blev varken ointresserad av sex eller grinig. 

Flera här ger rådet att kontakta vården, det är nog ett bra förslag. Det finns hormonbehanding, östrogen eller testosteron eller vad de nu ger.

Sen har TS ett annat problem: En man som verkar lyssna mer på sig själv än på sin hjärtas utvalda.

Otrogen eller inte. Egentligen vet jag inte varför det kalkas för otrohet när en relation slutar fungera. Hon vill inte ha sex, det finns andra värden i livet som hon håller högre vilket naturligtvis är hennes ensak. Hade jag i mitt fall valt att vara ?trogen? hade jag varit dömd till ensamrunk resten av livet och då ska gudarna veta att vi gjort allt och lite till för att hon ska må bra, slippa känna stress och bara fokusera på att komma i balans med sig själv. Jag har avstått sex under så många år nu för att bevara tryggheten för barnen och för henne att jag själv höll på att utradera min egen existens. Anpassningarna blev så många och så svåra att fullfölja att det höll på att ta kol på mig. Var det inte fel på sätter jag sa något på så var det fel på hur jag utförde uppgifter. Jag tittade på ?fel? TV-program, hade konstiga intressen, hade ?fel? åsikter osv... och så höll det på. Efter att jag träffade den här kvinnan vid sidan om kan vi tillsammans njuta av helt ohämmad sex i timmar. När jag kommer hem är jag på bästa humöret och livet känns så himla bra. Det var helt rätt beslut. Jag sköter det snyggt och hon vill ju ändå inte ha sex så det finns bara fördelar.
Bra inställning du har att du inte tänker ge dig men om jag får ge dig ett litet råd ur ett manligt perspektiv så är det att tona ner envisheten något mot din man. Då kommer du garanterat att få mycket mer förståelse. Män är oerhört känsliga för att bli avvisade och när envisheten lyser igenom ger man lätt upp. Vi har inte alls samma känsloregister som kvinnor. Vi är problemlösare och vill hitta lösningar istället för att prata om hur något känns. Din mans lösning var att du behöver prata med någon och jag förstår till fullo din frustration och att du blir ledsen. Hoppas du kommer på banan snart igen 💪🏻

Om man lever i ett sexlöst förhållande då får man komma överens hur man löser den biten. Då är det inte otrohet. Men om man går bakom ryggen på sin partner så spelar det ingen roll om man har sex varje dag eller en gång per år, det är otrohet. 
Av det du skriver verkar det som att ni hade andra problem också. 

Tror du inte kvinnor är känsliga för att bli avvisade?? Det där går åt båda hållen. 

Och det du skriver sist att, min man lyssnar mer på sig själv, var något som chockade mig totalt. Så här har han aldrig varit!! Så dels var jag ledsen över hans svar om att jag ska prata med någon och dels förbannad över vändningen som samtalet tog. 

Men när jag lägger ihop 1+1 efter att ha läst svaren här så tror jag att jag vet varför det blev så. Jag får helt enkelt prata med honom om det. 

Till TS - vår situation är inte lik på "något sätt" men kan beskriva min känsla när jag frågade om det var fel på mig om det var något som jag gjorde eller inte gjorde. Vi har varit gifta i 30 +, vi är ett bra team inkl sängen.....

I förenklad form - när hon svarade att inte har någon lust längre, klarade sig utan, hade provat påverka lusten själv men näää..... Sov knappt på två dygn, tankarna snurrade rejält, om inte jag kan göra något för att påverka och om hon nu mot förmodan inte är villig att ta hjälp.....Hur går de då.... ska vi skilja oss eller???? 
Har varit med om en del i mitt liv men det här var några av dom jobbigaste dygnen i mitt liv.

Klimakteriet har vi gått igenom, vi har våra krämpor men hur det än är så har ju individen alltid ett eget ansvar gentemot mot sig själv att försöka må så bra som möjligt.

Han blev chockad och visste inte vad han skulle säga eller hur han skulle trösta/råda dig. Istället berättade han hur HAN kände det och tänkte inte på att det var dålig timing och att du kände dig förbisedd. Kanske hoppades han att få igång en dialog? Ge honom lite tid och ta upp saken igen, på ett icke dömande sätt. Att kolla upp dina värden och gå på parterapi är en bra idé. Berätta också hur illa du tog vid dig av hans reaktion och att det inte är acceptabelt att lämna allt till dig..

Å jag råkade vara brutalt ärlig där och då hur jag tog vid mig av hans reaktion. Bägaren rann liksom över för mig. Jag var så arg och ledsen. Han släppte inte taget om mig då men han sa inget. 

Jag tänkte inte för en sekund att han skulle reagera så starkt på det jag sa!! 

Det där behövde jag läsa!!
Tack för att du delade med dig. 

När jag berättade hur jag kände hade jag inte en tanke på att det skulle påverka honom så starkt. Jag ser det här som ett tillfälligt problem som vi kan ta oss genom tillsammans. 

Att få ta del av hur du som man kände och tänkte var bra för mig. Tack för att du delade med dig. 

TS jag vill tipsa om FB-gruppen klimakteriekärringar- där finns info från de som redan har testat "allt" och så kan du fundera över det och sen gå till läkare för att diskutera vad som skulle kunna hjälpa dig?

Själv spårade jag ur helt åt andra hållet och det är ingen picknick det heller.

Läkaren trodde inte ens på mig fast jag grät av frustration, men lite senare fick jag hormonspiral. Trodde då att det värsta skulle hållas i schack eftersom en vanlig biverkning är mindre lust, men nu är nästa våg av överdriven lust på väg och jag vet inte hur jag ska fixa det. Jag hade kunnat sysselsätta tre män nu och jag kan inte fokusera på jobbet eller ens sova normalt.

Lycka till och hoppas du får tillbaka dig själv!

Men vad är det våra kroppar utsätter oss för???
Vi är ju skapta som vi är av en anledning men varför ska vi plågas på det här viset? Det känns som att på tok för många blir lidande i sviterna av klimakteriet!

Tack för tipset om fb gruppen. Jag gillar att skaffa mig kunskap och information INNAN jag går till läkaren. Har upptäckt på tok för många gånger att läkare är inte alltid så kunniga!

Ja självklart ska man komma överens MEN om den andra parten konstant saboterar alla försök till samtal med skrik, skuld och tårar och svaren på alla förslag är NEJ, NEJ och NEJ så finns det inga fler vägar att gå än att bryta upp eller ta saken i egna händer. Hon vill ju ändå inte ha sex och nu slipper hon. Hon blir glad och jag blir glad. Jag får njuta av sex, barnen slipper en styvmamma och styvpappa och vi slipper flytta. Man kan ju inte kedja fast en annan människa i sin oförmåga att fungera tillsammans med andra. Det är ju grymt att tvinga någon att leva ett liv den personen vantrivs i. Nu kan hon göra det hon vill, sticka, plantera blommor, curla barnen och surfa på sin telefon. Hennes och min relation kan stanna på ett vänskapligt plan och hon behöver aldrig mer känn stress över att jag ska tjata om sex. Hon blir ju inte avvisad, jag har försökt allt och lite till i så många år nu. Tagit initiativ tusentals gånger och blivit avvisad varenda gång. Tror du inte det knäcker ens självkänsla efter ett tag? Tror du inte jag vill att vårt sexliv ska fungera? Jag tror helt enkelt att hon är asexuell och jag förstår att hon känner stress av att jag vill ha sex när hon själv aldrig vill. Att ha sex med andra kvinnor som tacksamt uppskattar och njuter av sex med mig var det bästa beslut jag någonsin tagit. 

Gud, jag fattar inte hur man orkar vara ihop med en person som beter sig som en 5-åring när det ska diskuteras relationer/sex...

Vi har pratat en hel del och kommit fram med några strategier för stunden. Det är ju så man får ta det, en dag i taget. Jag har också pratat med en annan kvinna som är otroligt duktig på hormoner, kvinnliga sådana, och fått några bra råd.