När blir det mer än överlevnad?

Nej. Det som hjälper mig är såna förslag, konkreta, som Anonym (Signe) gav ovan.

Vill minnas att du fått en massa bra tips i tidigare trådar men avfärdade allt. Din man var väl otroligt jämställd dessutom och skulle snart ta över föräldraledigheten och nätterna? Detta hjälper tills dess: 

Lägg ner bebisen där 2-åringen inte kan nå, ex i spjälsäng, när något måste göras. Skriker den så får det vara så en stund. 

Lägg ner orealistiska ideal om familjemiddag tillsammans etc. Det kan ni ha sen när barnen är 8 och 10 år.

Rotera leksaker. Fem leksaksbackar och ta fram en ny varje vardag så 2-åringen får nytt att sysselsätta sig med. 

Egentid till dig när mannen kommer hem. 

Du läste helt klart inte då. Vi delar 50/50, så han lär ju knappast ta över fl snart om barnet är 2 mån.

Tack för bra tips annars, tror vi ska sänka just tankar om middag ett tag och satsa på mellis ihop när den minsta kan sitta i stol, så vi ör två vuxna med fria händer.

Något jag dock inte fattar är alla som ger sele som tips. Vi har nött på det nu och nu går det 2x45 min på en dag för barnet. Och det gör ju att jag kan fixa frukost eller göra något hemma och blir rörligare. Men min rygg tar stryk. Har testat många modeller, men en tyngd i fram sliter på min rygg (som är halvdålig i grunden). Blir det liksom bättre? 

Lägg ner barnet. Ja bebis kommer skrika, men det handlar inte om att hen känner sig övergiven utan att bebisar hatar när rutiner ruckas. De är av naturliga skäl egoistiska. Men din bebis kommer inte fara illa av att ligga och skrika i din närhete medan du fixar saker.

Tror du NÅGON mamma på 50 talet eller innan gick runt med bebis på sig hela tiden? Eller på 80 talet där bebisar på bb låg inget rum medan mammorna vilade upp sig. Barn far inte illa av att inte få toppstyra hela tiden. Så länge du är i närheten och Bebis hör din röst så är det ingen fara. Sätt i airpodds i öronen så du dämpar skriker och fixa det du behöver fixa. Barn lär sig snabbt.

12 mån kan man börja på dagis. Dvs 6 mån till er var. Du har 4 mån kvar. Det är kort tid i min värld, dessutom kommer jul och bryter vardagen mitt i. Fyra mån kan man bestämma sig för att nu ska jag bara harva igenom sen e det slut för min del att gå hemma med ungar på dagarna och nattvaka på nätterna. 

Sjal är mer ergonomiskt än sele. Men det är möjligt bära inte är för dig. Då är ju en babysitter en möjlighet och är 2-åringen helt omöjlig kanske investera i en bra barnhage där den får vara och leka. Blir även praktiskt senare när den äldre är för stor, då kan den yngre vara i hagen och utom räckhåll för den större. 

Vill skola in på förskolan när barnet kan gå. Har sett barn som skolats in dessförinnan och det är inte jättekul. Men absolut, säg 14 mån tot. 5,mån kvar, klart jag kan kriga. Men det har aldrig varit poängen med det jag skriver, att jag inte tror att jag kan det.

Babysitter har jag såklart provat. Illvrål efter 5 min. Vad skulle du göra då?

Barnhage har jag funderat på just för framtiden. Kan vara något.

Jag hade satt ner barnet i babysittern med min tröja eller nåt annat som luktar mig som filt, ställt sittern inom räckhåll för min fot (ex vid matlagning), gungat och sjungit lite så min röst hörs hela tiden. Hade det inte hjälpt och det bara handlar om allmänt missnöje så hade den fått vara missnöjd tills jag är klar med det jag behövde göra. 

Ang sele: funkar det inte för er så är det ju en sak, jag har dock älskat mina. ergonomisk modell (kolla tex manduca, Tula?), och bebisen har suttit riktigt bra först nån månad eller två gammal. Använde sele mer än vagn? har du en bra sele som är bra inställd kan det dock vara kroppen som strular också- magmusklerna (som stabiliserar upp ryggen) tar stryk av graviditeten och behöver tränas upp igen.
nu förstår jag att hurtiga råd om träna är det sista du behöver. men om du har ont även till vardags (sele eller ej) när du börjar få mer ork så är det ett hett tips. 

Jag längtar tillbaka dit. Se det som är fint. Hur de utvecklas varje dag. Läs böcker. Skapa en harmonisk tillvaro för dem. 

Mina är 8 och 13 och tiden går fort. Jag vill att de ska vara små. Så ta vara på tiden. Rätt vad det är så är de tonåringar, sedan myndiga och flyttar. Och då sörjer du. 

Jag saknar att köpa leksaker. Nu vill de bara ha tekniska prylar och smink.

Har en Tula. Gillar modellen och bebisen sitter extremt bra men ryggen min gör ont. Rätt säker på att muskler som saknas är en stor faktor, jo.

Hahah straffet från gud, gillar?t

jag fick två ungar med ett år emellan, då är det
0-5 = 6 av 5 i jobbighet
6-10 = 2 av 5 i jobbighet
10+ 1 av 5 i jobbighet

hoppas så klart att tonåren genererar minuspoäng 

Finns det verkligen de som sörjer att 0-3 åren?

Mina barn är runt 10 och jag vill däremot stanna tiden nu.

Läs böcker? 

Alltså. Vi har massor av böcker. Vi tar fram böcker. Varje dag. Med en dåres envishet. Vi låter barnet välja bok. Och ibland pekas de i och nån enstaka gång så blir det faktiskt läsning också numera. Men ofta blir det frenetiskt bläddrande, och sen flyger boken två meter ut i rummet. Eller så används böckerna som intenuddagolv. Eller som trumma.

Det är inte jätteharmoniskt, enligt definitionen av harmoni.

Du har fått en del bra tips redan, själv vill jag mest flagga för att sluta tänka på tiden som förlorad och att bebis sitter fast i dig som något dåligt för att ?du inte kan göra något?. Acceptera läget och det fantastiska att du har barn och se det fina i det lilla. Vad gör väl det om ni inte äter middag tillsammans eller att livet kanske är lite väl inrutat just nu. snart kommer den lilla krypa, springa efter sitt stora syskon, trotsa och tusen andra ?jobbiga? saker. Det kommer att bråkas om leksaker och det kommer att bli hårdragningar. Vips har du dig sen två tonåringar som skriker glåpord och smäller dörren framför dig?Man kan välja att se många saker i livet som jobbigt, framförallt småbarnsåren eller tonåren och allt däremellan, men försök för din egen skull att ha ett annat angreppssätt på livet, det känns som att du gör det väldigt jobbigt för dig själv. Vår minsting är tre och äldsta är 17?och med några till barn däremellan har det varit några tuffa år på fler sätt än ett (kolik, trots, ätstörning, prestationsångest etc. etc, listan kan göras LÅNG), men oj vilken resa man gör som förälder och vad man växer som människa. och vad mycket fint och roligt man är med om tillsammans. Det är DU som väljer vilket liv du lever, kom ihåg det. Det är inte bara ren och skär överlevnad, ja det är tufft, men bit ihop, klappa dig själv på axeln och peppa dig själv för allt bra du gör och tänk på hur bra du har det nu i stunden, för tro mig det kan alltid vara värre.