Hej!
Jag är intresserad av hur andra hanterar självmordstankar. Har haft dem i några års tid men de har blivit mer frekventa under de senaste året. Tar SSRI och tränar regelbundet. Är det någon som fått dem att sluta? Känner ofta att det bästa för alla hade varit om jag försvann.
Hur hanterar du dem och vad har fungerat bäst?
Jobbigare för dig som inte ens kan ge en källa
Har också dessa tankar. För mig hjälper det att vara ute mycket, umgås med vänner, titta på roliga saker på tv/dator/mobil, lyssna på podcasts och framför allt så har jag skaffat en valp som behöver min omsorg och som verkligen gör livet lite bättre. De försvinner inte. Men de blir mindre påträngande.
Har du vänner? En partner?
Nej, verkligen inte men väldigt tråkigt att du inte vill delge källa till mig och andra intresserade. Att jag med tanke på dina svar i andra trådar inte vill lämna ut mitt namn kan knappast hindra länkpostande men ger upp att få veta denna hemliga info.
Sorry TS för sidospåret
Nej, verkligen inte men väldigt tråkigt att du inte vill delge källa till mig och andra intresserade. Att jag med tanke på dina svar i andra trådar inte vill lämna ut mitt namn kan knappast hindra länkpostande men ger upp att få veta denna hemliga info.
Sorry TS för sidospåret
Asså mitt svar blev ju inte uppskattat. Och jag har lärt mig tidigt att man inte ska hålla på och kasta pärlor till alla grisar.
Men om TS vill ha information så han kan höra lite mera om det själv. Så är det bara att pm:a.
Asså mitt svar blev ju inte uppskattat. Och jag har lärt mig tidigt att man inte ska hålla på och kasta pärlor till alla grisar.
Men om TS vill ha information så han kan höra lite mera om det själv. Så är det bara att pm:a.
Ok, kunde inte motstå att inflika att jag t.om skrev positivt om dina övriga råd.
Jag tycker som sagt det är jättetrist att inte få veta informationen men kan inte delge mitt användarnamn hur som helst. Det lär inte vara en PDF utan vi hade kunnat spara mycket tid om du postat länken. Pärlor till svin.... japp.
Ok, kunde inte motstå att inflika att jag t.om skrev positivt om dina övriga råd.
Jag tycker som sagt det är jättetrist att inte få veta informationen men kan inte delge mitt användarnamn hur som helst. Det lär inte vara en PDF utan vi hade kunnat spara mycket tid om du postat länken. Pärlor till svin.... japp.
För mig försvann självmordstankarna av att sluta vara singel. "Alla" sa hela tiden att jag måste vara singel, lära mig må bra i mig själv först osv. Men det funkade inte. Jag kan bara inte må bra "i mig själv" det måste komma från nån annan.
Så jag tänkte tillbaks på när har jag mått bra* i livet? (*mått bra för att vara mig) Under två perioder, barndomen och en 2års period som vuxen. Varför mådde jag bra då? Jo beroende på pojkvän. Jag har haft fler relationer än så men då inte mått bra då heller. Så det krävs en bra man och att jag känner mig älskad och trygg i relationen. Samt att jag inte då själv sabbar detta (vilket jag gjorde i bägge de bra relationerna)
Så jag gick helt enkelt tillbaks till när jag var lycklig sist, tog kontakt med honom och vann tillbaks honom. Har inte funderat på självmord sedan dess.
När jag var 19 så var jag nära en gång. Jag åkte ut i skogen med en kniv som jag höll mot magen, jag började gråta. Jag har haft såna tankar ibland sen dess, men jag tänker på mina anhöriga. Jag vill inte utsätta dom för det. Bara tanken på det gör mig så ledsen. Och jag vet att det brukar kännas lättare, man får försöka hitta saker att se fram emot.
För mig försvann självmordstankarna av att sluta vara singel. "Alla" sa hela tiden att jag måste vara singel, lära mig må bra i mig själv först osv. Men det funkade inte. Jag kan bara inte må bra "i mig själv" det måste komma från nån annan.
Så jag tänkte tillbaks på när har jag mått bra* i livet? (*mått bra för att vara mig) Under två perioder, barndomen och en 2års period som vuxen. Varför mådde jag bra då? Jo beroende på pojkvän. Jag har haft fler relationer än så men då inte mått bra då heller. Så det krävs en bra man och att jag känner mig älskad och trygg i relationen. Samt att jag inte då själv sabbar detta (vilket jag gjorde i bägge de bra relationerna)
Så jag gick helt enkelt tillbaks till när jag var lycklig sist, tog kontakt med honom och vann tillbaks honom. Har inte funderat på självmord sedan dess.
När jag var 19 så var jag nära en gång. Jag åkte ut i skogen med en kniv som jag höll mot magen, jag började gråta. Jag har haft såna tankar ibland sen dess, men jag tänker på mina anhöriga. Jag vill inte utsätta dom för det. Bara tanken på det gör mig så ledsen. Och jag vet att det brukar kännas lättare, man får försöka hitta saker att se fram emot.
Har du tagit upp det med läkaren?
Själv har jag råkat ut för antidepp medicin som fungerarat bra som slutat att fungera efter flera år och dosökning har inte hjälpt utan bytt till annan medicin.
Den metoden jag använder nu är att jag accepterat att jag har självmordstankar och att det är en lösning men det är inte bästa lösningen.
Den lösningen har fungerat för mig och nu kommer de tankarna ?bara? ett par dagar i veckan och de släpper snabbt. Innan var det flera gånger om dagen.
Den lösningen fungerar bara om självmordstankarna inte är så intensiva så man inte klarar av att hantera dom då är det kunniga läkare/psykologer som gäller.
Man tänker på sina anhöriga som man inte vill såra, men ibland vill man bara få slut på lidandet. Senast igår funderade på vad jag gör här, blir bara sårad hela tiden.