40 och redan gammal

Gå upp några kg i vikt kanske? Jag upplevde att när jag gick upp några kg så blev det mindre slappt och hängigt, det finns liksom lite till som fyller ut då. 

Vid femtio. När jag kom in i klimakteriet på riktigt. Fast jag orkar inte bry mig. 

Det vill jag tyvärr inte eftersom allt sätter sig som putmage/ölmage på mig. 

Det enda man kan göra är att styrketräna (det hjälper dock inte brösten) och använda sig av kirurgi. 

Det är de enda två sätten jag känner till att förändra kroppens form. 

I ansiktet är det botox och fillers som gäller för många. Jag använder det inte själv, men har en del bekanta som gör det. De flesta är i 30-årsåldern, trot eller ej, men jag känner några i min ålder som gör det också. 

Själv ägnar jag mig åt styrketräning 3-5 dagar/vecka och det sätter formerna på plats. Det räcker för mig. En bra bh lyfter också så att kläderna sitter rätt. 

Jag styrketränar redan men jag funderar på att öka belastningen. Jag är helt emot botox och liknande. Har dessutom en autoimmun sjukdom som gör att jag nog svarar illa på sånt.

Min förändring har gått så långsamt att jag knappt märkt av den.
Är 60 fyllda och fixar ännu penntricket, är kanske inte så vanligt i min ålder.

Hur ser förresten 60-åringar ut enligt dig?
Vore intressant av veta.

Själv blev jag tagen för 42 ganska nyligen, antar att jag hade tur i genlotteriet.

Förstår dig. Jag har också varit sjuk och vill inte ta några preparat. Att lägga om träningen lite kanske kan vara en bra idé. De flesta 60-åringar ser inte ut som 42, utan som just 60. Dvs rätt gamla och rynkiga. 

Att klara penntricket har ju en hel del med bröstens storlek att göra. Det är extremt få som har stora bröst som klarar penntricket efter 25, haha! Eller ens efter 20. 

Är 60 fyllda och fixar ännu penntricket, är kanske inte så vanligt i min ålder.

Penntricket åt det hållet har jag inte klarat sen jag var 15. Jag kan sätta en fjärrkontroll där och brösten håller kvar den. Stora och hängiga var ordet.

Jag upplevde föråldring redan vid 40. Tidigt klimakterie fick det mesta att rasa nedåt och växa utåt. Håller min nya vikt någorlunda stadig men det är lätt hänt att vågen pekar uppåt om jag låter kosten flöda fritt.

Jag har C-kupa så inga jättebröst men inte små minituttar heller.
Sen är det sant att de flesta i min ålder inte ser ut som 42, men jag gör det och det är jag innerligt tacksam för.

Glömde.

Mina jämnåriga vänner är inte speciellt rynkiga. Hur gammal är du själv? Har du fördomar mot lite äldre människor kanske?

Jag är 52 och de flesta i min ålder har rätt djupa rynkor i pannan och kring ögonen, samt börjar få rynkor på kinderna och halsen också. Tunnare, lösare hud på kroppen. Men det kanske är olika hur man ser på folk. I mina ögon får de flesta kråksparkar, begynnande rynkor samt tunna linjer i pannan kring 30. Jag tittar dock noga på folks hy. 

Jag har inga fördomar alls mot äldre människor? Är det en fördom att säga att folk blir rynkiga med åren? Det tycker jag inte. Det är bara ett konstaterande. Frågan var ju vad man kunde göra åt det. I min värld är det bara botox och fillers som gör något konkret mot rynkor förutom en ren ansiktslyftning. Om man nu tycker att rynkor är fult, för det är inte alla som tycker. 

Har bara sett ett fåtal personer helt utan rynkor 60+ och det är endast pga att de hade mörk hy. Det är också ett konstaterande. Det har med melaninet att göra som skyddar mot solens strålar. 

Sedan kan man ju åldras på många sätt, hyn är bara en av många signaler om att man har blivit äldre. De som tränar har ofta en bättre kroppshållning och rörelsemönster. Att kunna sitta på huk med rumpan i golvet, att kunna böja sig framåt och sätta i handflatorna, ta sig upp från liggande på golvet upp till stående utan att behöva hålla i sig någonstans. Det är viktiga färdigheter när man blir äldre så att man inte tappar balansen.

C-kupa säger inte så mycket. 75C motsvarar exempelvis 85A. Vilket ju inte är några jättebomber. Men du kanske har en större omkrets? Då är C lite större i så fall. 

Vid 50 hände något, för varje år märker jag att det sakta men säkert går utförs med kroppen. Det är väldigt tråkigt att inse. 

Min mamma som är 92 låter finare i hyn än dina jämnåriga vänner. Morsan har inga djupa rynkor, däremot har håret tappat färg men inte blivit grått.

Som sagt, jag antar att jag har haft tur i genlotteriet.
Sen har jag inte sagt att jag är helt utan vad du kallar rynkor, jag har fina linjer (aka kråksparkar) men inte så mycket mer.
Inte är jag mörkhyad helller.

Jag har 75 C, någon gång 80 inte inte större än så. Sen har jag inte sagt något om jättebomber.

Huden på armar, ansikte och ben, ja överallt, börjar tappa spänst på riktigt. Så har jag det.