Män, vad tycker ni är viktigast - ansiktet eller kroppen?

En kvinna är inte attraktiv om inte både ansikte och kropp är vackra 

Kroppen! Det går alltid att köra en bakfralla och slippa se plytet

Absolut ansiktet. Det är via ansiktsuttryck en människa visar sina känslor. Det behöver inte heller vara det "bildskönaste" ansiktet som är mest intressant, det handlar mer om att man ser ett ansikte man blir tilltalad av och som uttrycker det man tänder på.
Hur kroppen ser ut är mindre viktigt. Ett bra sexliv är inte kopplat till hur kroppen ser ut utan mer till hur kvinnan agerar som sexpartner. Utlevnad, viljan att prova nytt, egna idéer, allt det har större betydelse än om rumpan är stor eller liten eller storleken på brösten. 

Intressant att läsa svar på den här typen av frågor, det säger mycket om hur mogen och utvecklad man är, som jag ser det.

Är nu i mogen ålder och har sedan länge konstaterat att skönhet och attraktion sitter i hjärnan och att ansiktet speglar detta. Ett vackert leende, en busig glimt i ögat, en fin, mysig eller rolig kommentar och ett härligt skratt.
Det är skönhet och attraktion för mig idag och sedan ganska många år.

I mina unga år hade jag nog svarat som några gör här, hade en någorlunda bestämd uppfattning om att jag ville ha en "snygg" tjej, dvs. kropp men också ansikte. Idén om att det var dessa saker som var viktiga för mig.

Det finns naturligtvis inget "rätt" eller "fel" i en sån här fråga, skönhet (och attraktion) ligger i betraktarens öga.

Min gissning är ändå att några av er som idag tycker att kroppen trumfar ansikte kommer att ändra er över tid. På samma sätt som kroppen på den ni älskar kommer att ändras.

Om något, förutom personlighet (som speglas i ansiktet) så kan jag påverkas av personens hållning och livsstil och det hänger ofta (men inte alltid) ihop med hur kroppen ser ut.

Jag väljer bort en soffpotatis som inte har några ambitioner och inte tar initiativ till någonting - oavsett om kroppen är snygg eller inte.

Väljer en aktiv, initiativtagande kvinna som vill något som är inspirerande, kreativ och vill hitta på nya saker, hänga med på äventyr - oavsett om kroppen är snygg eller inte.

Chansen att hitta någon att bli lycklig med är större om man ser förbi ytliga värden. Det är iaf en erfarenhet och lärdom som visat sig gälla för mig.

Enligt mig så är det inget av det?.

Det viktiga för mig är samspelet, hur man funkar ihop och den där dansen mellan oss funkar?.

Själen.

Har väl mest gått på personligheten. 

I mitt fall handlar mognad om lärande av sina erfarenheter mer än ålder och år som passerar.
Håller helt med om att man vill vara tillsammans med någon man är attraherad av, det är vi överens om. Sen är frågan om vad man attraheras av och hur det kan utvecklas och förändras när man lär känna sig själv bättre över tid.

Förstå mig rätt, jag påstår inte att det finns ett generellt rätt och fel i detta, det är naturligtvis subjektivt och individuellt vad man attraheras av. Vad jag säger är att  insikten och mognaden hos mig över tid har gjort mig och mina relationer lyckligare.

Om jag som 50-åring skulle sitta kvar med samma "kravlista" som när jag var 20 hade jag troligen varit en gubbsjuk looser som suktade efter 20-30 åringar, sannolikt utan större framgång och ständigt kämpa för att försöka se ungdomlig ut, tona håret, smyga med antirynkkrämer och klä sig "fräckt" för att få napp hos unga kvinnor.

I mitt fall är jag glad att jag mött fantastiska kvinnor som lär mig vad attraktion innebär för mig, att jag lärt mig använda fler delar i hjärnan som tolkar vad som är attraktivt för mig.

Vill betona att jag beskriver mitt sätt att se på detta för att dela med mig av en erfarenhet, medveten om att människor är olika. Det är inte ett debattinlägg eller ett försök att övertyga någon annan.

Var och en blir salig på sin lycka! 

Jag behöver känna attraktion till både ansikte och kropp.

Båda är viktiga, men måste jag välja så blir det nog kroppen.
En smal tajt petite kropp väger upp om du inte är så fin i fejset.