Hur hade ni bemött denna situationen?

Jag hade frågat henne hur hon tänker göra för att undvika att göra om samma problemet.
Om hon kunde resonera om saken och presentera en bra lösning hade jag låtit henne pröva igen
Om inte så hade jag sagt åt henne att hon måste kunna tala om för mig hur hon ska hantera saken bättre nästa gång för att hon ska få åka tunnelbana själv igen

Jag hade nog inte låtit henne åka själv igen på ett bra tag. Nu bor jag på en mindre ort i norrland o är orolig för barnen här. Tror inte jag skulle låta barnen gå utanför dörren i Stockholm förrän dom var minst 25 
haha

Det är sällan en bra idé att bli arg i syfte att visa att man varit orolig.
Hon löste också situationen. Hon åkte fel, men frågade och kom rätt. Hon verkar bra på att ta hand om sig.
Detta handlar inte om att hon inte fixade uppdraget, utan om att du vill ha full koll på henne.

Jag hade lugnt pratat med henne om att nästa gång får hon se till att telefonen är laddad.

För det första skulle jag nog kolla av hennes upplevelse.
Vad hände med henne i denna situation?
Var hon orolig?
Kände hon sig osäker hur hon skulle hantera det?
Hur känner hon inför att åka själv igen?

Försök att skilja på vad som är dina känslor (oro etc) och hennes faktiska mognad.
Hon klarade av en jättetuff situation. Hon visade att hon klarar av det på egen hand. 
Fullt förståeligt att du blev orolig men det säger ju inget om hennes förmåga/mognad. Jättedumt att åka utan laddad telefon men samtidigt så är vi nog ganska många som gjorde det under hela vår uppväxt när inga telefoner fanns...

Om jag var du så skulle jag inte agera med ilska eller lägga över min oro på henne utan tillsammans komma överens om hur hon ska agera nästa gång (exempelvis gå tillbaka till kompisen) samt börja ha vanan att en laddad powerbank i väskan.

Jag hade varit stolt över henne att hon klarade av situationen alldeles själv, inklusive att faktiskt hitta till tunnelbanan och att klura ut hur hon skulle göra när hon åkte fel. Det visar på att hon faktiskt kan ta ansvar och klara sig själv. 

Sen hade jag bara pratat med henne om att se till att mobilen är laddad, om något skulle ha hänt på vägen. 

Hon låter ju faktiskt inte mogen, eller i alla fall väldigt oförberedd på uppgiften. Vaddå "mobilen dör", hur kom hon ens på tunnelbanan då? Eller behöver barn inte mobilen för att åka? 🤔 "Inte hittar till tunnelbanan"??? "Åka fel". Hon känns väldigt utlämnad. Att bli arg är givetvis ingen bra väg att gå om hon faktiskt inte är visad vart hon ska gå på och gå av. Det får ju ni vuxna ta på er då. Blir orolig å era vägnar, vad som helst kunde ju hänt när hon yrade runt! Skönt att allt ändå gick bra, hoppas hon inte blev avskräckt!

Det är visst ett lärtillfälle för er båda. Jag tycker att en så gammal ungdom bör kunna ta t-bana/buss i närområdet själv. 
Ni får prata igenom det där med att ladda mobil, kolla var stationerna ligger osv, men sen kommer det helt säkerligen gå bättre nästa gång. 

Tänker att hon kom ju faktiskt hem själv det visar ju att hon kan. 
Sen har hon säkert lärt sig en "läxa "med mobilen. En erfarenhet rikare är hon nog och tar lärdom till nästa gång. Ni kanske kan köpa en liten smidig powerbank till henne.
Hur känner hon själv?

Jag hade blivit orolig. Men absolut inte arg, vad är det att bli arg över?

Tvärtom hade jag blivit glad att min unge är stor nog att klara av at hantera en sån sak. Åka fel, klara av be om hjälp att hitta rätt, komma hem. Det är ju så livet ser ut, och det är vuxet att kunna hantera såna situationer.

Hon har ju tagit ansvar! Det är exakt så ansvarstagande ser ut!

Sen kan ni prata allmänt om vikten av att ha koll på batteriet, att ha koll på vart man ska, att man ska vara rädd om sig ute i världen.

Nu fixade ju hon detta, men det är ju lite märkligt att en 13-åring inte hittar i sitt närområde, och klarar av att åka tunnelbana när man bor i närheten av en sådan. 

Jag skulle nog övat mer med henne så att hon kände sig säker på var hon skulle, hur tunnelbanekartorna funkar osv. 

 

En del märkliga kommentarer tycker jag. Om något så visade hon väl verkligen att hon klarar sig själv. 

Sedan skulle jag också som förälder bli supernervös i situationen, men det är ju en annan sak. 13 är ju inte heller ugnt för att åka tunnelbana själv, de flesta gör väl det betydligt tidigare än så.

Jag hade funderat över varför jag är sån hönsmamma som inte låter sitt barn ta tunnelbanan själv innan hon är 13 år, trots att hon bor nära en station.

Jag tycker hon klarade situationen ganska bra efter omständigheterna! Hon är ändå 13 år gammal. Min son har åkt tunnelbana själv dagligen (till och från skolan) sedan fjärde klass. 

Ett problem uppstod och hon löste det galant. Jag tycker hon ska få en eloge för det. Sedan var det tokigt att åka utan batteri på mobilen. Jag brukar alltid påminna min son innan han åker någonstans att ladda mobilen (även när han är hemma hos någon eller dylikt) just för att han ska kunna ringa om det är något. 

Jag tycker absolut inte hon är för liten och jag tror på att hon kan lösa problemen när de uppstår, för det har hon ju bevisat. Man måste få prova på lite och ibland blir det fel, men det är en del av uppväxten. Tänk Ronja i rövarskogen. 

Beror väl på barnet i övrigt, men jag hade blivit förbannad. 

Vad hade du blivit förbannad över?