Att tackla energitjuvar på jobbet.

Hade jag haft sådana kollegor hade jag undvikit dem i den mån det gick. Varit hövlig mot dem och inte snackat skit eller snokat tillbaka. Helt enkelt försökt att låta dem ha så lite inverkan i mitt liv som möjligt. 

Är de båda två diagnosriskerade eller är det du som tycker?

Den där typen av personer har de flesta av oss träffat på under vårt yrkesliv. Det gäller att försöka hantera dem så att de gör så liten skada som möjligt.
Min metod var att avbryta skvallret när det var möjligt eller att istället säga något positivt om personen de skvallrade om. Alltid med vänlig ton och glatt leende.
Jag kunde säga, oj, jag måste gå och kissa eller vad var det där? och titta ut genom fönstret.
Eller något positivt om den de skvallrade  om. T.ex. hon har alltid så vackra färger på kläderna, jag ska nog fråga henne om råd. eller han är alltid så hjälpsam det är tur att vi har honom här.
Något dom är otroligtveffektivt att få tyst på skvallret är att säga något positivt till dem, en ärligt menad komplimang. De är inte vana vid det och blir ofta helt ställda. 

Det är en vanlig teknik bland kvinnor. Har du aldrig varit på en arbetsplats med fruntimmer, gått in i fikarummet och märkt hur det blivit helt tyst när du kommer in?

Jag har enbart arbetat på arbetsplatser med både män och kvinnor, oftast har det varit ungefär 50/50. Min erfarenhet att det handlar om personlighet och inte om kön. Men det verkar som om det finns mer än en sån person i gruppen så triggar de varandra och det bli mycket svårt att få stopp på eländet. Hur är din erfarenhet där?

Jag hade tre kollegor som gjorde att jag var på dåligt humör varje dag när arbetsdagen var över. När jag blev erbjuden fortsatt anställning så tackade jag nej.

Umgås med dem så lite som möjligt. Vid samarbete, var lugn och  artig men sätt gränser om nödvändigt. 

Jasså? Jag kan tänka mig det, vet att flera slutat på mitt jobb pga av den dåliga arbetsmiljön dem här skapar. Lite som dem verkar har gjort en sport av det. Jag har själv tänkt säga upp mig då dem här personerna påverkat mitt privatliv otroligt riktigt negativt med deras rykten o lögner att jag tyvärr t.o.m känner att jag måste flytta till en annan stad. Som hur bitter måste man vara som människa för att hålla på så.

Ja, det handlar om person men det är mycket vanligare att kvinnor pratar skit än att män gör det.

På vissa arbetsplatser kan man inte undvika kollegor, och det är bra att man är lugn trots att de skriker åt en, vissa människor förstår inte gränser. Om det är en dålig arbetsledning som vet om problemen sen flera år tillbaka, men inte gör något, då kan det bli problem.

Det finns människor som inte mår bra om de inte får må dåligt. De gör allt för att sabotera för sin omgivning, sedan klagar de på den dåliga stämningen. 
Ibland är det bättre att fly än illa fäkta. Det går liksom inte att vinna, man sjunker bara djupare ner själv. Så gör dig själv en tjänst byt jobb flytta. Det är enda lösningen när det är så illa som du beskriver.
Lycka till och låt inte dessa människor få dig att tappa tron på din medmänniskor.

Det är en vanlig åsikt hos Kaffedraken i alla fall.

Jag kopierade den åsikten från en annan tråd. Tyckte det lät relevant. Men nu kan jag känna jag kanske råkat citera kaffedraken och känner skam. 

Har också erfarenhet av detta skvallrande och man kan lätt bli impopulär om man försöker tala positivt om den de snackar skit om eller försöker förflytta fokus. Det är som att de "dör inombords" om de inte får snacka skit.

Nuförtiden brukar jag konfrontera otrevliga människor, t.ex. på ren jävelskap börja hylla den personen de klagar på, argumentera emot dem eller mer rakt på sak påpeka deras egna brister för dem, men två extrema tillfällen har jag blivit riktigt vrålförbannad och skrikit med knutna nävar, och den ena åkte rent av hem.

Enligt min erfarenhet brukar det vara mycket bättre att ta konflikten än att försöka undvika.

Glömde tillägga att som tur är så stöter jag knappt på några jobbiga människor