• Anonym (Vemvet)

    Tjejer som lämnar för att leva partylivet

    Snabb bakgrund. Är kille mellan 30-40 år, 3 barn. Precis blivit lämnad efter 10 år pga klassikern "jag vill vara själv, inte ha förhållande". Vilket lätt kan översättas som " jag är trött på familjelivet och vill ut och ligga runt"

    Jag har flera vänner som suttit i samma sits, samtliga män. Tjejen lämnar för att hitta bekräftelse av förste bäste slusk. I vissa fall mer eller mindre försummar barnen.

    Jag vet att det såklart finns män som lämnar på liknande sätt.
    Men jag vill höra era erfarenheter på ämnet om detta hänt er.

    1. Blev dom lyckliga av sitt val?  (Var gräset grönare) 
    2.. Hur lång tid tog det innan dom insåg sitt misstag och ville tillbaka till er?

  • Svar på tråden Tjejer som lämnar för att leva partylivet
  • Anonym (Numretharingenabonnent)
    Anonym (Väninna) skrev 2023-12-29 21:12:42 följande:
    Fast det behöver ju inte ha att göra med att du "inte är bra nog". Ibland ÄR det bara så, att attraktionen är borta... och kärleken också. Det kan funka så mellan en man och en kvinna. Och sedan kan attraktionen slå upp någon annanstans, till en annan man som är poängmässigt sämre än den man har där hemma. Man kan vara medveten om detta också, men det hjälps inte. Känslor går varken att kväva eller tvinga fram. 
    Jo, absolut. 
    Men då borde inte kvinnan bli ledsen när mannen säger att han vill att dom ska dela på sig. Hon borde istället se det som att man tillsammans kan hjälpas åt att dela på sig på ett fint sätt. Så att båda har en chans att gå vidare i livet. 
    Hon borde inte heller vara negativt inställd till öppet förhållande. 
    Hon borde oavsett kunna prata om problemet och inte bara låtsas som att det inte finns.
    Tiden går...
  • Anonym (Så jävla less)
    Anonym (Vemvet) skrev 2023-12-29 18:03:51 följande:

    Inte för att försvara bristerna hos era män (2 senaste inläggen), men sex ÄR mycket värdefullare för män än för kvinnor. Så att dom går på moln en vecka efter är fullt förståeligt. Killar har i regel mer sexdriv och fungerar inte som människa efter några dagar utan att fått lätta på trycket. Vi är skapade så. 
    Jag såg nåt exempel på en tjej som provade ta testosterontillskott. Det hon reagerade mest på var hur hon helt plötsligt kände sig sexuellt attraherad av män på jobbet hon aldrig brytt sig om innan.

    www.psychologytoday.com/intl/blog/married-and-still-doing-it/201708/6-truths-about-men-and-sex


    Vet du jag är hur sugen som helst på sex, onanerar typ varenda dag för att få ut min lust. Men jag tänder inte på min man öht eftersom han beter sig som han gör. Så otroligt avtändande?.
  • Anonym (Så jävla less)
    Anonym (Vemvet) skrev 2023-12-29 19:23:39 följande:
    Det är för att vissa av oss män inte lärt sig att kvinnor fungerar olika och måste vara emotionellt trygga för att känna lust till skillnad för oss som går igång på det vi ser. 
    Män som tafsar vid fel tillfälle tror att kvinnan fungerar som honom. 
    Vänder man på det - kvinnor som tror att männen kan bli emotionellt trygga med någon utan att få sex är också naiva. 
    Ge & ta för f*n 😄
    Vi är nog många kvinnor som förstått olikheterna redan och spelar med ett tag i hopp om att man kanske ska få det man behöver. Ge och ta från båda hållen liksom. Men när den ena bara tar och inte ger något så lessnar i alla fall jag. 

    Och har man kämpat för barnens skull och för familjen i många år medan den andra suttit i soffan, ja då skiljer man sig till slut. varför stannar man så länge då? Jo för att man ?inte ska ge upp så lätt?. 
  • Anonym (Maja)

    De vill nog inte tillbaka när de har fått smaka på annat.

  • Anonym (absolut)
    Anonym (Maja) skrev 2023-12-30 21:01:43 följande:

    De vill nog inte tillbaka när de har fått smaka på annat.


    vad menar du med "smaka på annat"?
  • Agda90
    Anonym (Vemvet) skrev 2023-12-29 18:03:51 följande:

    Inte för att försvara bristerna hos era män (2 senaste inläggen), men sex ÄR mycket värdefullare för män än för kvinnor. Så att dom går på moln en vecka efter är fullt förståeligt. Killar har i regel mer sexdriv och fungerar inte som människa efter några dagar utan att fått lätta på trycket. Vi är skapade så. 
    Jag såg nåt exempel på en tjej som provade ta testosterontillskott. Det hon reagerade mest på var hur hon helt plötsligt kände sig sexuellt attraherad av män på jobbet hon aldrig brytt sig om innan.

    www.psychologytoday.com/intl/blog/married-and-still-doing-it/201708/6-truths-about-men-and-sex


    Alltså jag är kvinna och får inte jag det jag behöver i sänghalmen fungerar inte jag som människa. 
    Om du såg så på ert sexliv som du skriver i inlägget här så kan jag tänka mig att din fru var allt annat än tillfredsställd. Sånt kan få förhållanden att ta slut.
  • Anonym (Vemvet)
    Agda90 skrev 2024-01-02 11:11:32 följande:
    Alltså jag är kvinna och får inte jag det jag behöver i sänghalmen fungerar inte jag som människa. 
    Om du såg så på ert sexliv som du skriver i inlägget här så kan jag tänka mig att din fru var allt annat än tillfredsställd. Sånt kan få förhållanden att ta slut.
    Att jag större delen av vårt förhållande haft mest sexlust tolkar du som att hon inte varit tillfredsställd? 
    Min fru och många andra känner inte samma sexlust eller lust av beröring då det är intensivt med barnen som klättrar och ska krama också. 
    Jag har heller inte försökt pressa fram någon lust från hennes sida. Hade hon känt mer som dig hade det varit lättare för mig 😄
  • Agda90
    Anonym (Vemvet) skrev 2024-01-04 17:00:24 följande:
    Att jag större delen av vårt förhållande haft mest sexlust tolkar du som att hon inte varit tillfredsställd? 
    Min fru och många andra känner inte samma sexlust eller lust av beröring då det är intensivt med barnen som klättrar och ska krama också. 
    Jag har heller inte försökt pressa fram någon lust från hennes sida. Hade hon känt mer som dig hade det varit lättare för mig 😄
    Fast det där med att hitta lust kan man hjälpas åt med. 
    Ska barnen inte ha närhet från dig utan enbart henne? Såna saker kan man arbeta med. Att som kvinna vara mamma 24/7 är inte schysst. När ska kvinnan känna sig som en kvinna då?

    Det är rätt bekvämt att luta sig tillbaka med händerna bakom nacken och säga "jag har större sexdrift. Ungarna klättrar på henne så hon orkar inte".
    Tacka fan att du har mer sexdrift då!
  • Anonym (Nja)

    Nja, hon lämnar nog inte för att hon vill ut och leva loppan och är sugen på sluskar. Däremot kan det finnas ett uppdämt bekräftelsebehov om relationen sedan länge gått i stå (vilket den ju ofta har om man levt ihop länge och inte lyckats hitta nya gnistor längs vägen). Nu har hon mer tid och ett behov av att veta att hon duger fortfarande, att hon är attraktiv för det fick hon kanske inte så mycket av i sin relation. Den här fasen går oftast över, hon kanske prövar många sluskar ett tag men det går över. Antingen träffar hon nån ny eller så bygger hon ett nytt liv hon trivs med utan en man i sitt liv. Går bra det också. 

  • Anonym (Vågen)
    onelifetolive skrev 2023-12-27 19:15:38 följande:
    Du verkar ha en ganska... "intressant" inställning till män i allmänhet. 
    Iom. det är det många frågor som uppstår. T.ex:
    1. Har du någonsin träffat en man som har fått dig att tänka "han gör rätt"?
    2. Känner du ibland att du själv brister på någon punkt?
    1. Absolut, många gånger dagligen, annars hade jag inte varit i relationen och inte jobbat med det jag gör.
    Det är när man redan har påtalat en sak som blir fel några dussin gånger och motparten fortfarande inte verkar ta in detta utan ska komma med undanflykter som det blir jobbigt.

    T.ex. tycker jag att det är onödigt att lämna ljuset på i badrummet efter varje besök när elen är dyr. Och i alla rum som han lämnar sist varje morron. Och att jag alltid måste springa efter honom och kolla att det är släckt i stugan och bodarna för att vi inte kommer dit igen på några veckor, eller så.

    Hade han vägrat släcka på sitt jobb när han låser och larmar där och käftat emot chefen som har skrivit den arbetsrutinen när han blev tillsagd? Knappast. Och då blir hans attityd snabbt ett större problem än de tända lamporna. Att inte kunna erkänna att man gör fel i det läget är bara löjligt.

    2. Självklart, men jag har inga brister som konstant ligger och kostar pengar, för då ändrar jag mitt beteende och åtgärdar dem. Utan att försöka försvara mitt idiotbeteende. Hand upp, jag gör fel, tack för att du påpekade det eftersom jag tydligen inte tänkte på att det gav dig merjobb, jag ska verkligen försöka skärpa mig.

    Om man inte ens kan vara som en schysst jobbkollega mot sin partner, varför tror man att de ska vilja fortsätta leva med en?
  • Anonym (I samma sits)

    Hej! Puffar upp tråden. Är det någon som varit med om att en person lämnat förhållandet med liknande argument (Vill vara själv, fri, inte ha någon som lägger sig i vad man gör, vara med kompisar som är 15 år yngre) men sedan velat ha partnern tillbaka? Jag är i denna sits nu och undrar om det har att göra med någon slags kris i hennes liv? Kanske 30 års kris? Hon har blivit helt förändrad senaste månaderna. Hon gråter över att endast ha barnen varannan vecka, men innan separationen var det hennes önskan för att hon skulle få prioritera sig själv, vilket hon inte gjort på många år. Och jag har tydligen bara hindrat henne från detta (trots att jag gjort mitt yttersta och stöttat för att hon ska få må bra)..
    Jag är otroligt ledsen över separationen, men man kan ju heller inte vara med någon som väljer bort en. Det handlar mest om att jag inte känner igen henne eftersom hon blivit en helt annan person som knappt tycks se till sina barns mående..  
    Hon förväntar sig att vi ska umgås helt som vanligt tillsammans med barnen men när det ännu är så färskt är det svårt för mig då hon har sårat mig med att ange exakt allt jag inte är och som hon saknar i relationen (varit tillsammans i 9 år)
    Undrar alltså om någon varit med om detta men sedan kommit ur "krisen" (om det nu är en sådan) och försökt få tillbaka partnern och familjelivet?.  
    Ursäkta strulig text... 
    Mvh

  • Anonym (absolut)
    Anonym (I samma sits) skrev 2024-10-20 13:44:41 följande:

    Hej! Puffar upp tråden. Är det någon som varit med om att en person lämnat förhållandet med liknande argument (Vill vara själv, fri, inte ha någon som lägger sig i vad man gör, vara med kompisar som är 15 år yngre) men sedan velat ha partnern tillbaka? Jag är i denna sits nu och undrar om det har att göra med någon slags kris i hennes liv? Kanske 30 års kris? Hon har blivit helt förändrad senaste månaderna. Hon gråter över att endast ha barnen varannan vecka, men innan separationen var det hennes önskan för att hon skulle få prioritera sig själv, vilket hon inte gjort på många år. Och jag har tydligen bara hindrat henne från detta (trots att jag gjort mitt yttersta och stöttat för att hon ska få må bra)..
    Jag är otroligt ledsen över separationen, men man kan ju heller inte vara med någon som väljer bort en. Det handlar mest om att jag inte känner igen henne eftersom hon blivit en helt annan person som knappt tycks se till sina barns mående..  
    Hon förväntar sig att vi ska umgås helt som vanligt tillsammans med barnen men när det ännu är så färskt är det svårt för mig då hon har sårat mig med att ange exakt allt jag inte är och som hon saknar i relationen (varit tillsammans i 9 år)
    Undrar alltså om någon varit med om detta men sedan kommit ur "krisen" (om det nu är en sådan) och försökt få tillbaka partnern och familjelivet?.  
    Ursäkta strulig text... 
    Mvh


    har hon haft sexuellt umgänge med andra karlar under tiden ni varit i paus/separerade? Och hur länge har denna separation pågått? Om hon inte haft nån annan under denna period skulle jag kunna ge relationen en annan chans men det ska ske progressivt o långsamt så du hinner "utvärdera" den nya henne samtidigt som du skyddar dig själv från ytterligare en känslomässig smäll 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Väninna) skrev 2023-12-29 20:21:51 följande:
    Men alltså, är man attraherad av sin man så VILL man ligga med honom. Men attraktionen kan försvinna - för en tid eller för alltid - om man är helt utarbetad och utmattad (som det kan vara under småbarnsåren), eller hormonerna har lagt av helt p.g.a. graviditet, amning eller - senare i livet - klimakteriet. 

    Är man inte attraherad längre, så hjälper inget annat, så är det ju. Då kanske det är dags att gå skilda vägar? Även om jag förstår om både han och hon vill stå ut med situationen för barnens skull. Men finns det inga gemensamma barn, så finns det absolut ingen anledning att stanna i det där mönstret - han tjatar, hon skyller på huvudvärk, till slut ger hon med sig för husfridens skull... Nä.
    Fast det stämmer inte. Det går att hitta attraktion igen i många fall men det beror också på vad orsakerna är.

    Det underlättar dock väldigt mycket om båda parter är känslomässigt mogna. Då kan man fokusera på känslomässig intimitet, positiva tankar, aktiviteter, fysisk närhet, osv. 

    Är parten som tappat attraktionen känslomässigt omogen så behöver man istället hålla på med diverse manipulativa beteenden för att hen ska bli attraherad igen. Men även där går det i många fall.

    Det finns många böcker skrivna om båda dessa sätt. 

    En del resonerar som så att om personen inte förstår att man kan framkalla attraktionen då den styrs mycket av sina egna tankar då är personen känslomässigt omogen och ändå inget att satsa på.
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Maja) skrev 2023-12-30 21:01:43 följande:

    De vill nog inte tillbaka när de har fått smaka på annat.


    Det beror på. Om vad de fått smaka på är sämre än vad de hade innan kan de ångra sig.
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Ett liv.) skrev 2023-12-29 18:07:38 följande:
    Då är det väldigt konstigt att dom är så pass omotiverade att se till att kvinnan får lust om det är så otroligt värdefullt att få lätta på trycket. 
    En del män har aldrig lärt sig att anstränga sig. Det finns ett samband mellan att vara attraktiv och att inte orka anstränga sig. Man har fått mycket serverat i livet. Till skillnad mot de som inte är lika attraktiva och tvingats kompensera för det.

    Så den attraktiva mannen eller kvinnan är mindre benägen att anstränga sig i hemmet, i relationen, i sängen, osv.

    Och det är svårt att ändra på det. 
  • Anonym (Jessica)
    Anonym (I samma sits) skrev 2024-10-20 13:44:41 följande:

    Hej! Puffar upp tråden. Är det någon som varit med om att en person lämnat förhållandet med liknande argument (Vill vara själv, fri, inte ha någon som lägger sig i vad man gör, vara med kompisar som är 15 år yngre) men sedan velat ha partnern tillbaka? Jag är i denna sits nu och undrar om det har att göra med någon slags kris i hennes liv? Kanske 30 års kris? Hon har blivit helt förändrad senaste månaderna. Hon gråter över att endast ha barnen varannan vecka, men innan separationen var det hennes önskan för att hon skulle få prioritera sig själv, vilket hon inte gjort på många år. Och jag har tydligen bara hindrat henne från detta (trots att jag gjort mitt yttersta och stöttat för att hon ska få må bra)..
    Jag är otroligt ledsen över separationen, men man kan ju heller inte vara med någon som väljer bort en. Det handlar mest om att jag inte känner igen henne eftersom hon blivit en helt annan person som knappt tycks se till sina barns mående..  
    Hon förväntar sig att vi ska umgås helt som vanligt tillsammans med barnen men när det ännu är så färskt är det svårt för mig då hon har sårat mig med att ange exakt allt jag inte är och som hon saknar i relationen (varit tillsammans i 9 år)
    Undrar alltså om någon varit med om detta men sedan kommit ur "krisen" (om det nu är en sådan) och försökt få tillbaka partnern och familjelivet?.  
    Ursäkta strulig text... 
    Mvh


    Du borde egentligen skapa en ny tråd om detta men ska försöka ge svar. 
    Det låter som att ditt ex helt enkelt blivit deprimerad av separationen och den press det medför samt att konsekvenserna börjar gå upp för henne. 
    Hennes saknad har faktiskt inget med sig personligen att göra utan mer handlar det om att hon vill slippa fejsa verkligheten och slippa ta ansvar för sina handlingar. Bekvämt att ha dig där som sopar upp efter henne och daddar lite med henne. 
    Manipulation helt enkelt. 
    Hon är vuxen och behöver ta tag i sitt liv och ta ansvar för det som hänt. 

    Varför är hennes känslor viktigare än dina?  
  • Anonym (Grottmänniskor)
    Anonym (Väninna) skrev 2023-12-29 21:12:42 följande:
    Fast det behöver ju inte ha att göra med att du "inte är bra nog". Ibland ÄR det bara så, att attraktionen är borta... och kärleken också. Det kan funka så mellan en man och en kvinna. Och sedan kan attraktionen slå upp någon annanstans, till en annan man som är poängmässigt sämre än den man har där hemma. Man kan vara medveten om detta också, men det hjälps inte. Känslor går varken att kväva eller tvinga fram. 
    Jag funderar ibland på om detta är något som ligger biologiskt hos oss människor. Det är kanske så att de som skaffar barn med flera fått större spridning på sina gener vilket ökat chansen att de ska föras vidare. Därför försvinner attraktionen till den man har efter ett tag samtidigt som man blir mer intresserad av andra? Våra sociala normer gör dock ofta att vi inte följer våra instinkter utan istället kämpar på medans naturen släcker ut allt kärleks- och sexliv.
  • 19mark82
    Anonym (I samma sits) skrev 2024-10-20 13:44:41 följande:

    Hej! Puffar upp tråden. Är det någon som varit med om att en person lämnat förhållandet med liknande argument (Vill vara själv, fri, inte ha någon som lägger sig i vad man gör, vara med kompisar som är 15 år yngre) men sedan velat ha partnern tillbaka? Jag är i denna sits nu och undrar om det har att göra med någon slags kris i hennes liv? Kanske 30 års kris? Hon har blivit helt förändrad senaste månaderna. Hon gråter över att endast ha barnen varannan vecka, men innan separationen var det hennes önskan för att hon skulle få prioritera sig själv, vilket hon inte gjort på många år. Och jag har tydligen bara hindrat henne från detta (trots att jag gjort mitt yttersta och stöttat för att hon ska få må bra)..
    Jag är otroligt ledsen över separationen, men man kan ju heller inte vara med någon som väljer bort en. Det handlar mest om att jag inte känner igen henne eftersom hon blivit en helt annan person som knappt tycks se till sina barns mående..  
    Hon förväntar sig att vi ska umgås helt som vanligt tillsammans med barnen men när det ännu är så färskt är det svårt för mig då hon har sårat mig med att ange exakt allt jag inte är och som hon saknar i relationen (varit tillsammans i 9 år)
    Undrar alltså om någon varit med om detta men sedan kommit ur "krisen" (om det nu är en sådan) och försökt få tillbaka partnern och familjelivet?.  
    Ursäkta strulig text... 
    Mvh


    ska du svara de som tog sig tid för att läsa din historia o ge dig feedback eller?!?!
Svar på tråden Tjejer som lämnar för att leva partylivet