Anonym (Vad gör man) skrev 2024-01-01 13:15:11 följande:
Jag förstår det men vill också tro att relationer har sina toppar och dalar och att förälskelsen kan slockna, inte för att den inte potentiellt finns där, utan för att vi inte arbetat på den.
Kanske är en hopplös romantiker men tycker att allt som är något att ha är värt att kämpa för. Jag har kämpat i ett halvår men han har inte det. Jag tror inte att han förstår och om detta vore den väckarklockan som krävs, varför inte då ge honom den chansen?
Det är väl det minsta man kan förvänta sig av sin partner, eller?
Det kanske finns tusentals anledningar från hans perspektiv.
På vilket sätt har du kämpat det senaste halvåret?
Du skriver i TS att du kommunicerat med honom i somras, har du inte kommunicerat mer sen dess?
Att jobba med en relation är ju jättesvårt, hade det funnits lätta lösningar hade man ju tagit dem. Ofta känner man att något skaver, inte är bra, men man har svårt att veta VAD man ska göra. Alltså krävs en kontinuerlig kommunikation om hur man ska gå vidare, vilka behov man har, hur man känner, vad man ska testa, prata om hur det man testat känns etc etc,
Och det är självklart även hans ansvar att jobba med er relation och försöka möta dina behov, men en del har ju mycket svårare för det och antagligen ser han inte att problemen är lika stora som du gör. Så kanske måste du ändå vara den som drar lite mer.
Sen som andra skriver, är ni inte gifta och inte har barn, kanske det är bättre att lämna om kärleken inte finns. Bara du kan avgöra hur långt det är värt att kämpa!