Hur ser det faktiskt ut?

2 vuxna med runt 100k i lön totalt, inga lån, bor dock dyrt 15k, inte dragit ner på något alls men kan spara mindre till följd av högre priser. 

Det är dyrt att vara singel och bo i en större stad och ha den typen av livstil (aktiviteter, äta ute osv). jag tyckte det var jättesvårt att spara när jag levde så. 

Har familj nu och vi påverkas inte så mycket, klart vi märker att allt blivit dyrare men vi har inte direkt ändrat vanor. 

Vi hade bundna räntor och bunden el på vår bostadsrätt, sen sålde vi och hyr nu medans vi letar hus. 

Bor i en småstad, har småbarn så gör inte så mycket ?kul? som kostar pengar. Gå ut och käka ihop är bara stressigt liksom. 

köper en del hämtmat men det börjar kännas ovärt nu, priserna har gått upp mycket och det är okej men tycker kvaliten på maten har gått ner jättemycket. 

Utgifter på drygt 36000 så kan spara en hel del på 2 medellöner. Det lär ju ändras när vi hittar ett hus dock tyvärr :) 

Tror jag förstår lite hur du tänker, även om tråden är lite rörig. 

Vi är en hyfsat normal barnfamilj med tre äldre barn, två helt ok inkomster, hus i Storstockholm. Vi bor inte i någon av de finare kommunerna men huset har ändå blivit nästan 10.000 dyrare per månad de senaste 2 åren. Det mesta är ränta, men även elen.

Vi har dragit ner mycket bland annat på mat, maten är ju dyr hur man än gör, men vi handlar mer på erbjudanden, äter mindre kött, skippar de dyraste varorna.

Använder bilen mindre. Köper mer second hand.
Har dragit ner temperaturen i huset och installerat en modern braskamin.

Renoveringar får vänta. Även sparandet har fått stryka på foten, sparar så mycket jag kan, men det är klart mindre än för ett par år sen.

Privat sjukvård skulle jag personligen aldrig lägga pengar på, men det beror ju på hur man prioriterar. Vi har heller aldrig köpt saker på avbetalning. Bilen är betald och vi har inga lån utöver bolånet. 

Vi prioriterar barnens sporter. Tonåringarna tävlar och det kostar en del, resor, träning, läger, utrustning, tävlingsavgifter. De älskar sin respektive sport.

Annat vi prioriterar är skidåkning då det är ett stort intresse. Vi har även ett allmänt friluftsintresse som prioriteras. Vi är bland annat mycket i skärgården med båt, något hela familjen uppskattar.

Vi har dragit ner på det vi kan för att ha råd med det som är roligt kan man säga.

Bor i hus som tack och lov nästan är betalt men har dyra elkostnader nu fast jag har 16 grader inomhus. Har en 10 år gammal bil som kostar en del men som jag är beroende av då jag bor ensligt utan bussförbindelser. Planerar mina matinköp efter extrapriser och äter aldrig ute. Har valt att jobba 80% och får ut 18000kr och kan oftast spara 2-3000kr månad. Jag klarar mig bra och har en buffert om någon större kostnad tillkommer.

Vi har betalt lånen på huset och påverkas därför inte så mycket av räntor.
Vi lägger mycket tid på träning och umgås med andra genom träningen och genom att ha midddagar hemma. Så det blir ju inte så dyrt.

Vi har hund och reser därför sällan utomlands, däremot till fjällen varje år. 

Barnen har flyttat till universitetsorter men nu under helgerna har vi haft fullt hus hör med partners och vänner. Då bjuder vi naturligtvis alla på god mat. Vi tycker inte att mat är så dyrt, vi har en bra Ica Maxi och Gångavstånd till Lidl. 

Om man är två är ju allt lättare ekonomiskt. Vi lånade heller inte så mycket när vi köpte hus för 20 år sen , köpte mindre hus än vad vi kunde ha gjort och fokuserade på att amortera lånet så snabbt som möjligt.

Det är väl det stora problemet idag att folk lånar för mycket och amorterar för lite.

Jag betalar också för privat sjukvårdsförsäkring, men använder den inte mycket, som tur är. 

Jag tror de som har det svårast just nu är de som redan innan hade det svårt. Och sedan de som köpt bostad de senaste åren och som inte förstod att noll-ränta är väldigt extremt. Som inte sparade ihop en buffert, som inte stresstestade sin ekonomi. Som inte förstod att det kommer lågkonjuktur efter högkonjunktur. 

Men många i min ålder, 60, de bor i hus med låga/inga lån, har ofta två inkomster och ett bra sparande. Så var det för mig och mitt ex. 

 

Ja, det är viktigt att förstå att räntor går upp och ner och konjunkturer också. Jag är noga med att lära mina barn om ekonomi och berätta om när räntorna var på tio till femton procent på nittiotalet.
Jag tycker det är föräldrars ansvar att lära barnen om ekonomi och att man inte bör låna för mycket och inte handla på kredit. 

Exakt. Men tyvärr har vi idag en stor del som inte förstår ekonomi, inte förstår hur ränta fungera och som tror att ägd lägenhet i fina områden plus en massa annat är en rättighet. 

Hoppas verkligen att denna lågkonjunktur får folk att tänka till. 

Jag gjorde bedömningen att jag inte tog del av utbudet i Stockholm, som var skälet till att jag först ville bo kvar, tillräckligt många gånger per månad för att motivera att bo där. Jag fick också panik av att bo så jäkla litet. Har samma inkomst som du, ensam med ett barn. Bor i mindre hus. Stor trädgård. Reser mycket tåg inom Sverige. Gör någon större resa om året med dottern. I somras 3 veckors tågluff i Europa. Jag är även medryttare på häst en gång i veckan. Träffar vänner ofta men inte så att vi äter ute på kvällen, mer fika. Har en väldigt planerad matbudget. Samma inkomst, olika prioriteringar. Lever inte i överflöd men gott absolut.

Det handlar om hur man prioriterar. Om man generellt gör kloka val finns det mer utrymme.

Jag studerar så kan såklart inte unna mig saker i dessa dagar, men man får prioritera. Ibland är det deppigt och jag längtar tills jag kan arbeta heltid och leva ett ?värdigt? liv igen haha! Brukade också gå till privat psykolog tidigare (när jag jobbade), nu skulle jag inte ens ha råd med Mindler! Men istället unnar jag mig ett gymkort (rätt billigt med studentrabatt) för att må fysiskt och psykiskt bra. 

Jag köper inte kläder om det inte är absolut nödvändigt, äter inte på restaurang eller går på krogen. Har egentligen inget liv, men försöker uppskatta det jag har råd med, som t.ex träningen, hemmakvällar med sambo eller vänner, en fikapåse via Karma-appen osv. Unnar mig ca 1-2 luncher eller fikor på stan med en vän varje månad. Försöker tänka att nu får det vara extremt snålt och lite tråkigt ett tag, jag kommer ju inte studera hela livet. 

Hade förresten aldrig haft råd att studera just nu om jag inte hade haft en sambo, vi delar 50/50 på mat och boendekostnader. 

Har ut ca 27000 kr efter skatt. Boendekostnad ca 9000kr. 
Separerade för ett några år sedan och fick börja anpassa mitt leverne till mindre inkomst då, och nu är det ju ännu kärvare. 

Vi klarar oss, men tänker efter mer innan jag handlar. T.ex kollar extrapriser, mindre utemat, mer matlådor, sällan en spontan fika ute, färre utflykter, tänker till mer med julklappar och present till barnen så det blir saker som verkligen används. Klädinköp har aldrig varit så stor kostnad för oss, men vi handlar kläderna i billigare affärer nu också. Ska försöka minska på transportkostnader i vår också och cykla mer.

Vi klarar oss som sagt och mår inte dåligt, men visst är det lite tråkigt att inte kunna vara lika spontan som tidigare.

Precis! Det går inte bara att leva för dagen utan man måste ha framförhållning. Om man upplever en väldigt stor standardsänkning har man kanske tidigare levt för frikostigt på det man hade iaf om man är ung och utan familj eller inte nyss har blivit singelhushåll, pensionär eller på annat sätt fått väsentligen minskade inkomster.

Vi drog ner extremt förra året och gick över till margarin, istället för smör, matlåda varje dag. Kollektivtrafik i stället för en hel del bil+parkering. 

Dessutom var vi båda stenhårda på att inte handla oftare än 1 gång i veckan.

Och ut och äta gör vi typ i princip aldrig, förutom någon gång på semestern, och någon lunch ibland.

Jag tänker att följa ekonomi är så himla olika och att det är väldigt lätt att tro att folk har det såväl bättre, som sämre än det du beskriver. Jag har också haft en fas i livet med 50-60% av min inkomst till boendet och för mig har detta varit en förutsättning för att faktiskt nu 25 år senare ha ett okej, och prisvärt boende.

Du är mitt uppe i fasen av att vara nyseparerad och dessutom med lite sjukdom i bagaget. Självklart känner du att pengarna inte räcker till. 

Jag känner också så, trots att vi klarar oss, just eftersom att vi behöver tänka.  Förra året vågade jag inte boka upp någon semester, utan vi var hemma, för att behålla våra marginaler.

Jag tänker att ekonomi faktiskt är något som går i faser. Just nu känns det liksom okej, trots att det varit jul, utifrån att vi skar ner så väldigt för något år sedan. 

Jag har varit sjukpensionär i nästan 20 år och senaste/sista omgången jag behövde ansöka störtade min ekonomi ner i avgrunden med skulder kvar både hos inkasso och kronofogden. Ett felaktigt beslut hos FK som de själva säger var deras fel kommer inom kort lägga sten på börda. Det var länge sen jag unnade mig något alls. Under många år har allt gått upp förutom ersättningar i vår så kallade välfärd. Tre års undantag till den regeln har inte gjort någon särskild skillnad i verkligheten. 

Förutom de människor som lever på minimal ekonomi - på grund av sjukskrivning, långvarig arbetslöshet, etc - tror jag det är rätt ovanligt att helt sakna marginaler. Även när räntor och priser gått upp är det inte en majoritet som tvingas byta från att leva som kungar till fattighjon. Tvärtom så har de flesta en livsstil som är anpassad till inkomsterna, med ett visst rörelseutrymme utan att allt faller. Särskilt när samhället kommer från  en lång period av goda tider där man kunnat spara såväl som tjäna goda pengar på ISK och bostadsaffärer.

Vi bytte från hyresrätt till villa just när räntorna började stiga, och det är ingen underdrift att våra boendekostar fördubblats eller mer. Inklusive allt annat som tillkommer i underhåll för ett hus.

Såklart är det inte roligt att donera så mycket pengar till banken varje månad, men det fanns ju ändå med i budgeten vi räknade på. Vår anpassning är att äta ute 1 gång/månad istället för 4 och inte på dyraste stället. Resa, men färre gånger och till billigare destinationer. Köpa apelsinjuice bara till helgen, inte regelbundet. Osv osv osv. Att säga upp städhjälpen är ju lite trist men inget vi dör av.

Det finns mycket man kan göra som inte kostar så mycket heller - träffa vänner, vara i naturen, låna böcker, laga middagar hemma, gå på gratisarrangemang, osv. När tillvaron känns lite blek tröstar jag mig med tanken att det är som "värst" nu och blir billigare sen, samt att boendet är en investering i familjen och framtiden snarare än att lägga allt på nöjen.