Hur blir man av med sexdriften?
Jag är vad många här skulle anse som en riktig looser. Nämligen en man på 40+ som dessutom är långtidssjukskriven. Mitt utseende är inte till min fördel, inte heller min personlighet. Många skulle nog beskriva mig som en ensamvar.
Pga tidigare erfarenheter har jag extremt svårt att lita på andra människor och släppa dem in på livet. Rädslan att bli dömd, avvisad eller sårad är allt för stor.
Mitt självförtroende och min självkänsla kördes i botten redan i unga år och trots idogt arbete under många år har jag inte klarat av att resa mig och gå vidare sedan dess.
Jag lever ett ensamt och tillbakadraget liv utan några nära vänner. Och som ni förstår finns jag inte heller på Tinder eller någon annan mötesplats för singlar. Jag har haft två längre förhållanden men inser nu att loppet är kört, jag har ingenting att erbjuda en blivande partner.
Ensamheten och avsaknaden av närhet är periodvis blytung, men man lär sig att leva med det. Men sexdriften gör mig deprimerad på riktigt. Den är förknippa med så mycket frustration och en stark känsla av ensamhet, ångest och misslyckande. En känsla som jag inte kommer orka bära i ytterligare 30 år.
Därför är frågan: Kan man på något sätt minska, eller allra helst bli av med sexdriften?
Innan diskussionerna går heta vill jag bara poängtera ett par saker:
Jag bär inte på något kvinnohat. Jag betraktar mig inte som en incel och jag anser mig inte heller som något offer.
Jag hoppas att någon har tips att delge, samt att tråden inte spårar ur till att bli en diskussion om icels och kvinnohat som så många andra trådar på FL.