EpicF skrev 2024-02-02 12:39:12 följande:
Elsa: Ingen dubbelmoral alls. Ja, det räknas som stöld om man tar block och pennor från sin arbetsplats på regelbunden basis utan att ha hemkontor.
Och ja, mina barn kan lita på mig. Om de gör något kriminellt så kan de lita på att jag alltid kommer att finns för de, oavsett vad som händer. Ja, jag kommer att anmäla eftersom i likhet med alla andra i min närhet i te accepterar kriminalitet och anser också i likhet med de andra att detta ska anmälas, oavsett vem som gjort det.
Att tycka kriminalitet inom familjen/släkt är ok och inte ska anmälas, är en väldigt märkligt åsikt.
Jodå, jag vet utmärkt vad förtroende innebär. Men det innebär inte att kriminella handlingar inom familjen är ok och något man bara soppar under mattan.
Kasta de i fängelse? Ja, gör man en kriminell handling och åker fast så får man vara vuxen nog att stå för konsekvenserna. Det är dock inte jag som mamma/partner som "kastar de i fängesle". De har de klarat utmärkt på egenhand. Däremot kommer jag alltid att finnas där för de.
Jag hoppas att mitt barn inte kommer att fortsätta sin kriminella banan efter en tid i fängelset. Jag hoppas att fängelsetiden/straffet ska avskräcka från att fortsätta på sin kriminella bana. Jag hoppas att de efter fängelsetiden blir en bättre samhällsmedborgare. Om de tackar mig eller inte bryr jag inte om. De vet att jag alltid kommer att finnas där.
Dessutom är det inte jag som sett till att de får fängelse. Den risken tog de själva och domen blev då fängelse.
Om mina barn genom en olycka skadar någor så hoppas jag att de har så mycket vett i skallen att de ringer polisen och erkänner att det varen olyckshändelse. Inte att de undaröjer bevis och låtsas som ingenting. Och de ska absolut inte bed mig eller pappan eller andra släktingar om hjälp med att undanröja bevis, de vet att de aldrig kommer att få den hjälpen.
Jag börjar starkt funderar vad du egentligen är För människa och jag börjar på allvar tycka synd om dina barn som har dig som mamma.
Ok. Jag förstår att DU skulle skicka dina egna barn till fängelse även om det betydde att dom skulle bli våldtagna..Bli misshandlade till oigenkännlighet, bli missbrukare (som många blir först i fängelset som skulle "skydda dom")
och du skulle utan tvekan
t.om skicka dina egna barn till döden.
Så länge du tror att du gör "det rätta" så skiter du i vem du skadar för livet. Om det så är din man eller barn. Spelar ingen roll tydligen.
För du skulle väl tycka att du hade gjort rätt i att skicka ditt barn in i fängelse, även om det betydde att du dödade ditt eget barn.
Det skulle väl du bara se som "ja men jag gjorde ju det rätta" sen om min son/dotter blev dödad..är ju inte mitt fel..även om det bara var jag som anmälde mitt barn.
Varför skyller du ifrån dig för? Om du anmäler ditt barn så kommer ju allt dom går igenom efter det vara ditt fel och ingens annans fel.
Jag har inga egna barn tack o lov. men jag har syskonbarn, syskon, en äkta man, andra nära o kära så jag kan faktiskt tänka mig in i en sån situation.Det är faktiskt inte så himla svårt att tänka sig in i varför någon har agerat som en har agerat..
Det du pratar om förtroende är inget riktigt förtroende.
Och jag lovar dig att dina barn inte kommer anförtro dig någonting dom inte vill att du ska få veta..Det vet man ju själv från när man var barn.
Man sa inte alltid det man tyckte för att man bla inte ville såra sin mamma.
Jag tror inte ett dugg på att dom vet att du skulle anmäla dom vid minsta lilla, eller hur? OM du har sagt till dina barn att du skulle kasta dom i fängelset OM dom gjorde något fel..Så kan du ha gjort precis det motsatta som du ville faktiskt.
Då barn många ggr gör saker som föräldrarna inte tycker om för att få föräldrarna uppmärksamma på att dom inte mår bra inom sig själva.
Varför skulle dom ens berätta någonting för dig då för?
För att du har fött dina barn så har du ingen rätt till deras hemligheter hux flux bara för att DU tycker något är rätt..
Men du kör väl på att hjärntvätta dina barn att tycka som du..Så dom får inte ens ha sina egna åsikter om detta..
Sen om du tror att dina barn kommer bo hos dig i all evighet och hålla med dig för att du är deras morsa så tror du ju helt fel..
Dina barn kommer vilja leva ett liv utan föräldrar och era fördomar om saker och ting.
Så kom tillbaka om 20 år och berätta vilka av barnen som stannade hos dig under all den tiden och vilka som hellre flyttade långt bort från dig.