• Anonym (-)

    Känner mig ful, särskilt när jag är med min kompis.

    När jag är ut med min kompis på olika evenemang, barer, konserter, klubbar osv så får hon komplimanger och bekräftelse av män och kvinnor. Det får inte jag, inte på samma sätt som hon får. Jag kan absolut hitta killar och jag har varit med många olika killar och det är inte direkt svårt men jag får inte direkt den där bekräftelsen och komplimangerna från okända människor när jag är ut. Alltså det är inte så att folk kommer fram till mig och säger Åhh vad snygg du är. Jag var nyligen på en konsert med min kompis och då var det en kvinna där som sa till min kompis att hon är den snyggaste där. 

    Ibland tycker jag att det känns lite jobbigt att hamna i skuggan av min kompis. Hon är uppenbarligen mycket snyggare än vad jag är och det ser ju jag också. Alla ska alltid bekräfta henne.

    Så jag har nu dragit slutsatsen att jag är ful eller i alla fall fulare än henne. För ni tror väl inte att de som kommer fram till henne och ger henne komplimanger (okända människor) ljuger? Det finns väl ingen anledning till det, tänker jag. Det måste väl vara det ultimata beviset på att man ser bra ut, tänker jag.. och om man aldrig råkar ut för det så är det för att man helt enkelt inte är så värst fin..

    Eftersom detta aldrig händer mig och jag ser att killar spanar in min kompis mycket mer, så borde det ju betyda att jag inte alls ser lika bra ut. Och detta förstärks ännu mer när jag umgås med en person som många uppenbarligen dras till. Jag kanske inte hade brytt mig om jag redan var stark i mig själv, men det är jag inte. Visst är det så att utseendet inte är allt, man hör ju alltid den floskeln, men uppenbarligen är det väldigt viktigt och det spelar stor roll. Det finns ju studier som visar att människor som anses se väldigt bra ut blir bättre behandlade av andra och har flera fördelar i livet.


    Jag förstår att allt det här kanske låter fjantigt men jag tycker att det är skitjobbigt att känna sig som den fula. Finns det någon här som kan känna igen sig i detta?

  • Svar på tråden Känner mig ful, särskilt när jag är med min kompis.
  • Anonym (Tuff)

    Är inte ful direkt, men definitivt ingen som folk vänder sig om  efter och sett till mina kvinnliga vänner. Så har majoriteten genom åren varit vackrare eller snyggare än mig. Jobbigt. Då det påverkar självförtroendet. Särskilt som yngre, och i tonåren/tidiga tjugoårsåldern.


    Att jag är smal, med relativt stora byst som dessvärre är hängpattar med massor av hudbristnings märken, där bröstvårtorna är så gott som obefintliga/inåtvända, har då sannerligen varit extremt jobbigt. Bikinis och baddräkt har varit rena rama helvetet. Har aldrig kunnat ha sexiga badkläder på mig. Massor av snygga toppar och klänningar jag aldrig kunnat klä mig i. Hatar sexiga underkläder tack vare hur bysten är, för det mesta sitter faktiskt inte snyggt och i det här avseendet struntar jag fullkomligt i att män blir kåta, eller skulle tycka det var sexigt ändå. För JAG tycker inte det, och då blir jag inte bekväm. Att vara i 18 års åldern, ha snudd på skrynkliga bröst som ser ut att ha ammat 4 ungar. Var inte roligt. 


    Trots mina egna tankar om mig själv, kring sådant jag rent krasst kan konstatera är knappt halv vardagligt ok utseende. Det kunde varit värre, attityd typ. Och regelrätta komplex. Har jag ändå alltid hypat upp mig själv inombords. Jag lever på den falska bilden av det utseendet jag ser hos mig i spegeln, efter att man sminkat upp sig. Jag tar inga selfies i ett sådant läge, för då grusas bilden.


    Jag undviker gärna att fastna på foto också. Är inte fotogenisk för fem öre. Så vill liksom inte råka få se hur jag ser ut, under tiden jag är ute då. Låter jag den där illusionen leva, som jag såg i spegeln av att jag är snyggare än vad jag egentligen är. Kan man ändå gå ut och möta omgivningen med en typ av karisma, och utstråla självsäkerhet, som kommer uppfattas som inbjudande/attraktivt. Inte för alla, men för betydligt fler än om man skulle gå och tänka på hur icke snygg snygg man är. 


    Är 35+ nu, och ja. Med åldern finner man mer självacceptans, och man blir mindre upptagen med hur man ser eller inte ser ut. Alla komplex finns dock kvar, och nog önskar man att man hade varit snyggare ifrån grunden. Men det där saknar verklig tyngd numera, kan man säga. Däremot kommer där komma en tidpunkt, då jag kommer vilja göra något åt mina linjer i pannan (alltid haft dom, men har blivit mer tydliga) och vecken mellan ögonbrynen. Har alltid haft två argbigga linjer där. Men också dom börjar bli djupare och djupare. Ser liksom förbannad ut även om jag är långt ifrån förbannad, och jag börjar ledsna på att folk undrar om jag är arg. 

  • Goneril

    Den anonyma (Tuff) lider av skrynkliga bröst och oroar sig för "argrynkan". Detta borde kunna åtgärdas med korrigerande operation resp. botox. Idag görs ju detta i parti och minut, varför gå runt och lida när saker och ting går att åtgärda? Det var värre förr I världen när dessa möjligheter inte fanns. Allt eftersom kosmetiska operationer blir allt vanligare blir kirurgerna allt skickligare. Förmodligen, jag har inte tillräcklig insyn i detta, får man betala själv. Att åtgärda defekter som vållar nedstämdhet och depression borde annars bekostas av offentliga medel i dagens Sverige enligt min uppfattning.

  • Anonym
    Anonym (M) skrev 2024-05-26 18:27:31 följande:
    Man kan ju vara snygg som överviktig. 
    Nåja, det är då definitivt inte särskilt vanligt...
  • Anonym (Bnm)
    Goneril skrev 2024-05-27 05:41:53 följande:

    Den anonyma (Tuff) lider av skrynkliga bröst och oroar sig för "argrynkan". Detta borde kunna åtgärdas med korrigerande operation resp. botox. Idag görs ju detta i parti och minut, varför gå runt och lida när saker och ting går att åtgärda? Det var värre förr I världen när dessa möjligheter inte fanns. Allt eftersom kosmetiska operationer blir allt vanligare blir kirurgerna allt skickligare. Förmodligen, jag har inte tillräcklig insyn i detta, får man betala själv. Att åtgärda defekter som vållar nedstämdhet och depression borde annars bekostas av offentliga medel i dagens Sverige enligt min uppfattning.


    Och hur mycket skulle inte det kosta att fixa alla med kasst självförtroende med hjälp av plastikkirurgi?! Dummaste förslaget jag hört detta år!
  • Goneril

    Årets mest känslolösa inlägg står nog Anonym (bnm) för. Det handlar inte om att reparera ett "kasst självförtroende" med kirurgi utan det fall jag relaterade till var korrigering av en defekt som har plågat personen och skapat lidande. Den Anonyme (bnm) måste kunna se skillnaden här. Att ständigt göras medveten om kroppsliga defekter som urholkar självförtroendet är en pågående plåga och att rätta till dem är behjärtansvärt; att ge människor ett fullvärdigt liv innebär ju möjlighet till framgång på alla plan, inte minst yrkesmässigt, en börda som faller från axlarna.                                                                                                                                                                                                         Tycker signaturen måhända att rekonstruktiv kirurgi vid medfödda missbildningar eller brännskador är onödiga eftersom de endast handlar om "kasst självförtroende"?  Denna typ av moraliserande inlägg förekommer ofta i samband med plastikkirurgi, all kirurgi som inte är livsnödvändig. Det som glöms bort här är att människokroppens organ, hud och extremiteter är förenade i en individ. De depressionstillstånd som kan uppstå, förlamande ibland, på grund av en svår fysisk defekt, kan slå livet i spillror. Moralister kan förena sig med övriga sekterister; de har det gemensamt att de inte vill andra väl.

  • Anonym (JW)
    Anonym (Bnm) skrev 2024-05-27 07:50:34 följande:
    Och hur mycket skulle inte det kosta att fixa alla med kasst självförtroende med hjälp av plastikkirurgi?! Dummaste förslaget jag hört detta år!

    Goneril skrev 2024-05-27 05:41:53 följande:

    Den anonyma (Tuff) lider av skrynkliga bröst och oroar sig för "argrynkan". Detta borde kunna åtgärdas med korrigerande operation resp. botox. Idag görs ju detta i parti och minut, varför gå runt och lida när saker och ting går att åtgärda? Det var värre förr I världen när dessa möjligheter inte fanns. Allt eftersom kosmetiska operationer blir allt vanligare blir kirurgerna allt skickligare. Förmodligen, jag har inte tillräcklig insyn i detta, får man betala själv. Att åtgärda defekter som vållar nedstämdhet och depression borde annars bekostas av offentliga medel i dagens Sverige enligt min uppfattning.


    Anonym (bnm): Jag tror hon menade att man betalar själv. Är det någon detalj man verkligen mår dåligt över är det kanske värt det.. Men det blir ju inte bra om det går överstyr och man ska fixa till minsta lilla detalj som inte är helt perfekt. 

    Jag fixade brösten när jag var 20, hade aldrig tänkt tanken innan jag fick barn men jag fick första strax innan jag fyllde 19 och brösten var inte alla fina efter amning, det kanske ibland spelar mindre roll när man är lite äldre men i den åldern var det inte kul.
    Att åtgärda hängiga eller ?fula? bröst känns ju ganska orimligt om det skulle bekostas av staten även om man mår väldigt dåligt av det.. då skulle ju antagligen majoriteten av kvinnor som har fått barn få gratis lyft eller sillisar.
    Men handlar det om någon missbildning till exempel eller brännskada bekostas det ju av staten (vad jag vet) och så ska det såklart vara. 


    Att förminska brösten kan ju bekostas av staten om man har fysiska problem .. och implantat efter bröstcancer får man också gratis. 

  • Anonym (Tuff)
    Goneril skrev 2024-05-27 05:41:53 följande:

    Den anonyma (Tuff) lider av skrynkliga bröst och oroar sig för "argrynkan". Detta borde kunna åtgärdas med korrigerande operation resp. botox. Idag görs ju detta i parti och minut, varför gå runt och lida när saker och ting går att åtgärda? Det var värre förr I världen när dessa möjligheter inte fanns. Allt eftersom kosmetiska operationer blir allt vanligare blir kirurgerna allt skickligare. Förmodligen, jag har inte tillräcklig insyn i detta, får man betala själv. Att åtgärda defekter som vållar nedstämdhet och depression borde annars bekostas av offentliga medel i dagens Sverige enligt min uppfattning.


    Fast jag ser inte riktigt poängen med att lägga ut stora summor pengar, och ta den risken som alltid finns där vid en större operation. I onödan egentligen. När man nått en sådant punkt i livet att man kan känna sig missnöjd, utan att för den delen må dåligt över det. 


    Kan tycka det var tur att jag inte hade tillgång till den typen av pengar som yngre. 


    Sen finns där också ingen garanti på att man i slutändan faktiskt blir nöjd. Bröstlyft hade krävts, och det kan bli en del ärrbildningar som inte är så smickrande. Eller som man ändå stör sig på, av att dom syns tydligare än vad man hade önskat. 

    Angående botox så är det tanken. I framtiden. Men det behöver utföras av klinik med mycket goda kund omdömen, av en skicklig person. Så resultatet inte blir en panna med ögonbryn som är snudd på, eller helt, orörlig. 

  • Anonym (fdPåJakt)
    Anonym (-) skrev 2024-05-26 11:58:10 följande:
    Känner mig ful, särskilt när jag är med min kompis.

    När jag är ut med min kompis på olika evenemang, barer, konserter, klubbar osv så får hon komplimanger och bekräftelse av män och kvinnor. Det får inte jag, inte på samma sätt som hon får. Jag kan absolut hitta killar och jag har varit med många olika killar och det är inte direkt svårt men jag får inte direkt den där bekräftelsen och komplimangerna från okända människor när jag är ut. Alltså det är inte så att folk kommer fram till mig och säger Åhh vad snygg du är. Jag var nyligen på en konsert med min kompis och då var det en kvinna där som sa till min kompis att hon är den snyggaste där. 

    Ibland tycker jag att det känns lite jobbigt att hamna i skuggan av min kompis. Hon är uppenbarligen mycket snyggare än vad jag är och det ser ju jag också. Alla ska alltid bekräfta henne.

    Så jag har nu dragit slutsatsen att jag är ful eller i alla fall fulare än henne. För ni tror väl inte att de som kommer fram till henne och ger henne komplimanger (okända människor) ljuger? Det finns väl ingen anledning till det, tänker jag. Det måste väl vara det ultimata beviset på att man ser bra ut, tänker jag.. och om man aldrig råkar ut för det så är det för att man helt enkelt inte är så värst fin..

    Eftersom detta aldrig händer mig och jag ser att killar spanar in min kompis mycket mer, så borde det ju betyda att jag inte alls ser lika bra ut. Och detta förstärks ännu mer när jag umgås med en person som många uppenbarligen dras till. Jag kanske inte hade brytt mig om jag redan var stark i mig själv, men det är jag inte. Visst är det så att utseendet inte är allt, man hör ju alltid den floskeln, men uppenbarligen är det väldigt viktigt och det spelar stor roll. Det finns ju studier som visar att människor som anses se väldigt bra ut blir bättre behandlade av andra och har flera fördelar i livet.


    Jag förstår att allt det här kanske låter fjantigt men jag tycker att det är skitjobbigt att känna sig som den fula. Finns det någon här som kan känna igen sig i detta?


    Jag känner tyvärr inte igen mig i din situation. Jag brukar ofta få rätt så bra med komplimanger.

    Däremot skulle jag vilja rekommendera att du testar Photofeeler. Då får du i princip svart på vitt om hur du ligger till utseendemässigt... och kan förhålla dig till det.
    Det kan ju råka vara så att din kompis är en 10a i utseende, och att du är en 8a... då tillhör du ju ändå skaran med väldigt vackra kvinnor.

    Sedan är det ju så oändligt mycket viktigare med personligheten när det kommer till om en fin man vill vara i relation med dig. Min kvinna valde jag inte pga utseendet i första hand, utan hur hon är som person.
  • Anonym (Bnm)
    Goneril skrev 2024-05-27 09:06:24 följande:

    Årets mest känslolösa inlägg står nog Anonym (bnm) för. Det handlar inte om att reparera ett "kasst självförtroende" med kirurgi utan det fall jag relaterade till var korrigering av en defekt som har plågat personen och skapat lidande. Den Anonyme (bnm) måste kunna se skillnaden här. Att ständigt göras medveten om kroppsliga defekter som urholkar självförtroendet är en pågående plåga och att rätta till dem är behjärtansvärt; att ge människor ett fullvärdigt liv innebär ju möjlighet till framgång på alla plan, inte minst yrkesmässigt, en börda som faller från axlarna.                                                                                                                                                                                                         Tycker signaturen måhända att rekonstruktiv kirurgi vid medfödda missbildningar eller brännskador är onödiga eftersom de endast handlar om "kasst självförtroende"?  Denna typ av moraliserande inlägg förekommer ofta i samband med plastikkirurgi, all kirurgi som inte är livsnödvändig. Det som glöms bort här är att människokroppens organ, hud och extremiteter är förenade i en individ. De depressionstillstånd som kan uppstå, förlamande ibland, på grund av en svår fysisk defekt, kan slå livet i spillror. Moralister kan förena sig med övriga sekterister; de har det gemensamt att de inte vill andra väl.


    Du skrev att man ska ta av offentliga medel för att plastikoperera folk med dåligt självförtroende. Det är inte bara galet utan direkt kontraproduktivt.
    ALLA har något de är missnöjda med, och det slutar inte där för många. Är självförtroendet skört så hittar man något nytt att störa sig på och vilja förändra. Om man ens svalt operationsbetet öht. Finns de med dåligt självförtroende som ändå är starka nog att stå emot. De har vett att se hur förjävla hemskt resultatet kan bli och är mer måna om sin hälsa än så.
    Plastikoperationer sabbar livet för många.

    Jag fattar, du har fixat till dig på konstgjord väg och blivit nöjd och nu tror du att alla ska bli nöjda av ett ingrepp betalat av staten? 
  • Goneril

    (Bnm) får nog läsa igen, jag har just inte påstått att operationer som bara har som syfte att stärka självförtroendet till varje pris ska bekostas av samhället. Det finns väldigt många nyanser och schatteringar här, en komplex fråga. Människor som behöver rekonstruktiv kirurgi efter olyckor ska självklart få de medicinska resurser som behövs för att få ett rimligt liv, det ska bekostas av staten.                                                                                                                                       Men så har vi de här fallen som inte går att bedöma lättvindigt, till exempel en person med kraftigt tillbakabildad haka. Personen led svårt före ingreppet och hade förmodligen blivit sjukpensionär. Efter operationen fick vederbörande ett fullvärdigt liv. Det är inte det egna "kassa självförtroendet" utan det är omvärldens syn på utseendemässiga defekter som är problemet.                                                                       
                                                                                                         Att sträva efter fullgoda liv där människor kan arbeta och bygga relationer och inte går under på grund av depressioner måste vi ju sträva efter. Den lilla rynkan i pannan eller runt ögonen ska inte staten hjälpa till och fixa.                                                                                                                                                                                                 Och nej, bästa signatur, jag har ingenting gjort, inte fixat någonting trots hög ålder, jag har aldrig sett mig föranledd till det. Bra gener och försiktigt med sol och aldrig varit överviktig. Jojo-bantning och överdrivet solande har jag sett prov på, avstå från det. Inga barn heller, om det nu betyder något i sammanhanget.

  • Anonym (Bnm)
    Goneril skrev 2024-05-27 15:06:13 följande:

    (Bnm) får nog läsa igen, jag har just inte påstått att operationer som bara har som syfte att stärka självförtroendet till varje pris ska bekostas av samhället. Det finns väldigt många nyanser och schatteringar här, en komplex fråga. Människor som behöver rekonstruktiv kirurgi efter olyckor ska självklart få de medicinska resurser som behövs för att få ett rimligt liv, det ska bekostas av staten.                                                                                                                                       Men så har vi de här fallen som inte går att bedöma lättvindigt, till exempel en person med kraftigt tillbakabildad haka. Personen led svårt före ingreppet och hade förmodligen blivit sjukpensionär. Efter operationen fick vederbörande ett fullvärdigt liv. Det är inte det egna "kassa självförtroendet" utan det är omvärldens syn på utseendemässiga defekter som är problemet.                                                                       
                                                                                                         Att sträva efter fullgoda liv där människor kan arbeta och bygga relationer och inte går under på grund av depressioner måste vi ju sträva efter. Den lilla rynkan i pannan eller runt ögonen ska inte staten hjälpa till och fixa.                                                                                                                                                                                                 Och nej, bästa signatur, jag har ingenting gjort, inte fixat någonting trots hög ålder, jag har aldrig sett mig föranledd till det. Bra gener och försiktigt med sol och aldrig varit överviktig. Jojo-bantning och överdrivet solande har jag sett prov på, avstå från det. Inga barn heller, om det nu betyder något i sammanhanget.


    Varför talar du över huvudet på alla osd du svarar och inte till oss?
    Vågar du inte dua personer? Du-reformen inföll ändå 1967 för nästan 60 år sedan. Det är väldigt mycket artigare att säga du. Att markera avstånd genom att tala över huvudet och vägra bli lite personlig genom att säga du, det är varken särskilt trevligt eller artigt sedan länge.

    Självklart ska vi sträva efter så få depressioner som möjligt i samhället. Där kan vi alla hjälpa till på daglig basis genom att vara snälla och trevliga mot folk vi möter i vår vardag. Personal som serverar oss på restaurang, kassörskan på Ica, prata lite med grannkillen med "svårigheter" socialt men ändå tycker om att få prata på sin nivå. Inte vara nedlåtande mot människor, särskilt de som har det sämre än oss själva på något sätt. 
    Men plastikoperationer bekostade med offentliga medel?
    Nej du, kära Goneril, jag kan inte hålla med dig där. 
    De få som är så deprimerade att de inte kan jobba pga en detalj i utseendet som ingen annan ser som problematiskt. Ja den väldigt lilla gruppen kommer alltid att ha problem med något, då det inte är friskt att störa sig så på en detalj i utseendet med sådan frenesi att det handikappar en.
    Terapi och hjälp att lära sig att acceptera sig som man är och i sista hand antidepp, låter vettigare.

    Nej, man blir inte förtidspensionär för att man har liten haka, det krävs betydligt mer än så! Jag har efter en olycka väldigt rejäla ärr på händerna och en bit upp på armarna. Det är inte snyggt, men jag är frisk. Händerna fungerar, enbart lite sämre rörlighet pga ärrbildning på handlederna. Det kunde ha gått så mycket värre.
    Skulle jag trots lite missprydande ärr bli förpassad till sjukpension för att andra inte tycker att mitt utseende duger så skulle jag bli väldigt ledsen. Då är det acceptansen som måste jobbas bättre på och inte att ta bort alla med "fel" utseende från arbetsmarknaden.

    Sen vet jag att du är en klok kvinna med bra koll på ekonomi och därför måste jag erkänna att jag blev mäkta förvånad att höra ett sådant förslag som statligt bekostade plastikoperationer från just dig. Det hade kostat multum att operera bort svenska folkets alla osäkerheter och det hade aldrig slutat.
    Bättre att jobba på acceptans för olika utseenden. Samt jobba med sig själv så att inte hela världen kretsar runt det egna utseendet. För det låter alldeles hemskt trist!

    Slutligen; bra att du inte gjort något ingrepp. Att åldras naturligt är vackert. Exempelvis konstfotografier och annan konst föreställande rynkiga personer tycker jag är vackert, man ser vis ut. Och som att man levt ordentligt.
    Plastikingrepp skvallrar om tidigare kroppsnojor och osäkerhet men det kan säkert vara bra att fixa till något för en del, om det verkligen slutar där. För mig är det långt mycket viktigare att framhäva andra saker med mitt utseende och utstrålning. 

    Plastikbranschen går som tåget och de gör reklam via influerare på soc media. Unga tjejer som får gratis operationer där det aldrig hade behövts för att rekommendera just den kliniken till sina hundratusentals följare. Det är en toppenplattform för plastikbranschen att utnyttja unga tjejers osäkerhet, unga tjejer som i sin tur influerar sina följare att det ska vara fejkad och inte naturlig skönhet. Mindre starka följare ser upp till sin sönderskurna idol och vill göra samma. Och dessa hemska rumpoperationer som lämnar både död och handikapp efter sig i värsta fall. Fula, överdimensionerade och ibland gropiga rumpor i bästa fall. 
    Det är inte sunt och friskt någonstans.

    Önskar dig en bra dag!
  • Goneril

    Den Anonyma (bnm) som jag fortfarande tilltalar i tredje person; ingenting oartigt ligger i det tilltalet;.nej, jag talar inte om små utseendemässiga ofullkomligheter, utan om det som vi förr kallade "lyten". Det handlar om missbildningar och defekter, medfödda eller förvärvade, som kan åtgärdas.                                                                                                                    Jag nämnde ett fall som jag känner till, kraftigt tillbakabildad haka.Den drabbade upplevde att folk stirrade på henne, och små barn kunde komma fram och fråga henne vad hon hade gjort. Alldeles självklart att en för henne så nödvändig korrigerande operation ska bekostas av allmänna medel. Det är en stor förlust, samhällsekonomiskt, och på individplanet när människor är förhindrade att nå sin fulla potential på grund av liknande svårigheter.                                                                                                                                                  Det som klassas som renodlat estetisk kirurgi borde bekostas av egna medel, men slappa hängande "tupphalsar", eller som i trådstarten, att ha uttänjda bröst som en flerbarnsmor redan som artonåring, det tycker jag är gränsfall. Detta är defekter som fördunklar tillvaron och kan skapa nedstämdhet, brist på motivation i arbetslivet och privat. Livsglädje är vår starkaste drivkraft och motor! 

  • Anonym (Ajdå!)

    Har en gång gått rakt in i ett gäng tjejer på krogen. En av dem hade ett otroligt leende och så fantastiska ögon Jag bara smälte.... 
    Visade sig att hon var den enda i gänget som inte var singel - häpp!
    Vi hade ett förhållande i några månader innan hon "försvann"

Svar på tråden Känner mig ful, särskilt när jag är med min kompis.