Det tar ju även då lång tid att just utreda, och försöka hitta orsaken till att bristen uppstått.
Under den tiden så måste du ju behandla. Det är liksom nervskador som sker, när någon har en B12 brist. Även om man ej upplever sig ha några bristsymtom, om man blivit diagnostiserad via blodprover att ha en brist. Är det viktigt att behandla, för skadorna sker även om man initialt inte märker av symtom.
Är även otroligt vanligt förekommande, hos dom som börjar behandla att dom märker av förändringar. I saker dom inte alls ens har tänkt på, kan vara ett symtom. Eller har varit av sådan natur att dom vant sig och trott det varit normalt för just dom att vara sånna/ha det så.
Ett sådant symtom för mig, som jag blev helt paff och ställd över. Rör urinläkage. Jag har sedan tjugoårsåldern, när jag har full blåsa och är väldigt kissnödig. Haft problem att hinna till toaletten utan att några droppar kiss har hunnit tränga ut. Har alltid tänkt att det beror på att jag är slö med att göra knipövningar. Så när jag då börjar behandla min B12 brist som 35 åring, försvinner detta bekymret. Helt. Ca 2 månader in i behandlingen uppmärksammar jag att jag inte längre läcker några droppar kiss, om jag är riktigt nödig.
Har behandlat i 1 år nu och det där problemet har inte kommit tillbaka.