Sambo och jag är i konflikt om barnet

Mår barnet inte dåligt av att bokstavligen gå på bord. Skrika hysteriskt När man lyfter ner, river ner blomkrukor och bokstavligen är överallt, skriker och är missnöjd. Det hade varit en sak om mitt barn skulle vara på det sättet. Men en dag när barnet får röra sig, springa runt och leka och hoppa på stenar, klättra upp för trappor, berg m.m då är barnet helt underbart och att klättra på bord eller riva ner blomkrukor, ta sönder glas, flytta på soffan och så vidare detta existerar inte när barnet har fått sina behov tillgodosedda. Det handlar inte om att bara ta igen utan att det tar sig väldigt destruktiva uttryck. Man lämnar inte bort barnet till någon i det tillståndet. Det är som ett annat barn liksom som faktiskt inte mår bra. 

han vill inte förstå mer 

Pappan gör alltså det HAN vill (jogga, handla), när han har barnet. I stället för att umgås aktivt med barnet och se till att barnet rör på sig.

Självklart kan man träna och uträtta ärenden medan man har sitt barn. Det är nyttigt för barn att få följa med och vara med på olika saker.

Men om detta är det ENDA han gör, och barnet är överaktivt på kvällen, förmår han inte tillgodose barnets behov.

Hur kan han INTE se sambandet, fast barnet är mycket lugnare efter dina dagar?

Du har nog inget annat val än att lämna honom själv med barnet, tvinga honom att ta de jobbiga kvällarna, så kanske polletten trillar ner.

Barn utvecklas sämre om de får lite aktivitet. 

Ja, men inte när det är så här sällan. Dessutom är det inte bara fysisk aktivitet som stimulerar barn.

Tro mig, jag har en variation på en dag. Väldigt stor variation över en vecka också. Men att röra på sig är lite som att sova eller borsta tänderna? Det ska göras vare sig man tycker det är kul eller inte. 

Det är ju galet att din sambo har så svårt för att tänka utifrån något annat perspektiv än sitt eget.

Din sambo har behov av att röra på sig (typ vara ute och springa i flera timmar). Men trots detta är han liksom inte förmögen att tänka på att er lilla son har samma behov av rörelse.

Jag förstår verkligen att detta är en stor stress för dig. Jag känner att jag blir arg på din sambo när jag läser detta, hur han kan vara så immun mot att ta till sig dina ord. Och jag förstår dig som mamma, att du inte vill lämna din överaktiva, kaosiga lilla son ensam med pappan på kvällen efter en sån inaktiv dag.

Det blir ju som att din sambo aldrig behöver ta konsekvenserna av sitt agerande. Du steppar in på kvällen och tar de konsekvenser som kommer av din sambos agerande under dagen, och anledningen till att du gör detta är att du vill ert barns bästa, du sätter sonens behov i första rummet. Din sambo sätter inte sonens behov i första rummet.

Hur är din sambo i andra sammanhang? Sätter han sina egna behov i första rummet även när det kommer till andra saker? I er kärleksrelation?

Jag förstår att det kan bli svårt för dig att göra detta (pga att du är den som tar ansvar och sätter sonens behov i första rummet), men enda sättet att komma tillrätta med detta är nog att låta din sambo ta hand om sonen under 3-4 kvällar efter inaktiva dagar. Det är ju endast då som din sambo tvingas att ta konsekvenserna av sitt agerande under dagen. Om du nu kan vara borta 3-4 av dessa kvällar vill säga. Och kanske kommer du då sen hem till ett hem i fullständigt kaos (leksaker överallt, gardiner och blomkrukor som är nedrivna, gammal mat som står framme, ett hem i kaos helt enkelt). Men jag förstår också om du känner att du inte kan utsätta sonen för den stressen.

Jag känner med dig TS och jag känner mig arg på din sambo som resonerar så omoget och som inte verkar förstå sambandet mellan handling och konsekvens.

Jag tänkte att du kan använda barnets eventuella  missnöje som argument till varför han behöver aktivera barnet mer.

Låter som att ni behöver bättre balans i familjelivet. Du verkar få mycket mindre egentid och när du får det sp kommer det med en jobbig baksida. Ni kanske behöver strukturera upp mer med scheman över helgen så att din man inte åker och storhandlar när han är själv med barnet. Eftersom ni båda har diagnoser som borde ni kunna få hjälp av vården med detta. Du kanske inte behöver den hjälpen, men pappan verkar definitivt behöva det och det kan underlätta om ni båda tar emot hjälpen tillsammans.

Den stora frågan är väl hur ofta det händer? 

Sätt hårt mot hårt och säg att ni ansvarar för varannan helg var. Då får han ta nattningarna när han tagit dagarna och tvärtom. Vägrar han så säg att om han inte skärper sig så kommer det bli varannan vecka istället. 

Gör så att den som tar dagen, även tar kvällen.