Tål inte svärföräldrarna

Det är uppenbarligen inte större fel på dessa svärföräldrar utan att de varit kapabla att åtminstone skapa två barn som  är citat ? två helt underbara personligheter med varsitt fint hjärta. Snälla, omtänksamma, vackra och obrottsligt lojal.? 

Är det kanske rentav så att du, om nån annan skulle få komma till tals här, är svärdottern med kontroll behov en riktig Karen med stora anpassningssvårigheter till hans familj. du ger dig tolkningsföreträde och så som du betraktar världen så är sanningen ? 
Din man verkar trivas med de sina. Ta inte det ifrån honom pga orimliga lojalitetskrav. 

Det är uppenbarligen inte större fel på dessa svärföräldrar utan att de varit kapabla att åtminstone skapa två barn som  är citat ? två helt underbara personligheter med varsitt fint hjärta. Snälla, omtänksamma, vackra och obrottsligt lojal.? 

Är det kanske rentav så att du, om nån annan skulle få komma till tals här, är svärdottern med kontroll behov en riktig Karen med stora anpassningssvårigheter till hans familj. du ger dig tolkningsföreträde och så som du betraktar världen så är sanningen ? 
Din man verkar trivas med de sina. Ta inte det ifrån honom pga orimliga lojalitetskrav. 

Jag träffar inte min svärmor för att hon är en fruktansvärt vidrig människa. Jag står inte ut med hennes röst, utseende m.m 

Jag vägrar att fira jul med henne eller andra högtider. Min man får åka själv till henne och ha ett eget firande. 

Det enda som skrämmer mig är den dagen hon dör. Det lär inte bli populärt att jag vägrar gå på begravningen också. Men det finns verkligen inte bra med den människan förutom att hon fött min man. Men där slutar alla bra saker. 

Tack för bra råd <3
Jo, tanken har slagit mig också; både att flytta en bit bort och gå i familjerådgivning. 

Känner att det här har tärt såpass mycket att jag nästan har förlorat känslorna lite på kuppen.. för att han inte riktigt klarar av att bli riktigt vuxen i förhållande till föräldrarna 

Tror du inte svärfar kommer tycka ner din son ännu mer när ni är skilda? Du kommer dessutom inte ha någon kontroll över hur mycket de träffas på din framtida exs veckor.

Jag förstår hur du tänker.. och det är såklart svårt att skapa en helt nyanserad bild baserat på ett inlägg som är ur mitt perspektiv. 

Ja de har varit kapabla att skapa två barn som är väldigt fina män. Kontrollbehov har jag svårt att se att jag har; tvärtom. Min man är fri att göra som han vill och känner; men när jag märker att han, jag, vårt barn och vår familj mår dåligt av umgänget med hans föräldrar.. då måste jag få lov att lägga mitt veto. Särskilt när det går ut över min son och han behandlas och tilltalas som en hund av min dominante svärfar. 

Man får inte heller glömma att vi som barn är väldigt utlämnade åt föräldrar som kanske inte nödvändigtvis är bra föräldrar; och att vi med åren anpassar oss som en överlevnadsstrategi. Min man berättade tidigt för mig i förhållandet hur hans pappa genom livet har tryckt ned honom, ständigt kritiserat honom och jämfört barnen mot varandra. Med åren har jag sett beteendena med egna ögon; beteenden som inte är ok. Svärmor klagar över samma saker på sin exmake, men ser inte att hon är precis likadan själv - att såfort det finns utrymme så ser hon till att kritisera och hugga på sina fina barn. 

De är energitjuvar, helt enkelt. De som känner mig vet att jag knappast är en Megan Markle..

Låter som att ni har en ansträngd relation och att du har dina skäl.. Vill du utveckla? 

Jag accepterar de flesta människor som de är.. men när man trycker ned andra människor.. sånt har jag svårt att acceptera. Nu har jag sett det här i 12 år.. 

Högtiderna har svärföräldrarna redan förstört. Allt handlar om dem och det finns lite utrymme kvar för andras behov.
Varje jul skapar en stress och det är så viktigt att vi alla firar tillsammans  

Högtiderna har svärföräldrarna redan förstört. Allt handlar om dem och det finns lite utrymme kvar för andras behov.
Varje jul skapar en stress och det är så viktigt att vi alla firar tillsammans   

Så snart tiden är inne kommer jag att leta eget boende och gå vidare med separation. 

Det låter kanske löjligt.. men i snart 12 år nu har jag stått ut med hans egenkära svärföräldrar, som han aldrig kan klippa navelsträngen till - hur mycket de än kränker, brister i respekt, empati mm? 

Men kanske värst är hans pappa, som är en komplett idiot på riktigt.. Mycket kan jag stå ut med, men när han nu börjat trycka ned min son så närmar sig smärtgränsen för vad jag kan tåla. 

Jag kan försöka att göra en lång historia kort; de är skilda. De är vänner och umgås vid högtider. De är dominanta, självupptagna och pratar oavkortat om sig själva; sina resor, sina behov och sina önskemål. Mellan sig har de två kuvade vuxna barn som knappt kan säga ?bu?.. för att ingen av föräldrarna ändå bryr sig. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. De har aldrig gjort ett smack för sina barn; varken känslomässigt eller ekonomiskt. Pappan har t o m krävt barnen betalt för uppväxten. Och trots att han regelbundet skryter om hur bra ställt han minsann har det,., det hindrar inte gubben från att öppet och fräckt be oss att bjuda på både oxfilé och torskrygg till middag. 

Jag har inget emot att bjuda.. men då ska man inte ha tagit det förgivet. 

Man trycker ner dessa vuxna barn; som är två helt underbara personligheter med varsitt fint hjärta. Snälla, omtänksamma, vackra och obrottsligt lojala mot dessa narcissister till föräldrar, som inte drar sig för att både håna, kränka och projicera sina egna tillkortakommanden på sina vuxna barn. 

Men priset tar min svärfar. Han vet bäst, han vet mest, han står i centrum, han är chef, alla ser upp till honom, alla vill ha hans tjänster, han är rikast, han har så mycket pengar; han har dyrast hus, bäst jobb, mest vänner osv osv osv.. vi andra är tjocka, dumma, har dålig självkänsla, lite korkade osv och han har något negativt att säga om precis alla. Jag är tjock och en kverulant och hans andra svärdotter söt men korkad. 

Vi har ägnat så mycket av vår lediga tid till honom, som vi aldrig får igen. Högtider, fester, middagar.. osv.. men det är aldrig good enough. Vi har i 12 års tid desperat försökt att leva vårt eget liv; men det är fullständigt omöjligt med dessa två i våra liv och framförallt då svärfar. Jag säger som prinsessan Diana sa om sitt äktenskap med prins Charles, ungefär att: ?we were three in this marriage, so it was a bit crowded? 

DET är min svärfar. 

Prata med min man? - Glöm det. Helt lönlöst. Han är och förblir obrottsligt lojal. Dessutom blir man straffad av dessa två stora egoister, såfort man säger ifrån och de har snackat skapligt mycket skit om oss båda 

Jag håller med och tänkt ungefär så; att han fortfarande har svårt att hantera dem. Jag kommer att boka tid. Har tagit bort svärmor från sociala medier och har bara lugnt förklarat för min man att jag har haft tålamod med dem många år, men att det kanske är bäst att han sköter kontakten med dem. 

Jag har samtidigt full förståelse för att det handlar om mönster som är svåra att bryta. Jag upplever samma med min ursprungsfamilj. Enda skillnaden är att jag har alltid kunnat diskutera det med mina föräldrar och kunnat ta avstånd när det har gått för långt. 

Ska tilläggas att jag har alltid visat på stort tålamod och generöst bemötande. De har alltid varit välkomna, jag har aldrig någonsin höjt rösten mot dem, varit oartig etc.. Tvärtom. Väldigt snäll. T o m då sonen var precis nyfödd fick de besöka BB, komma hem till oss osv.. så jag vill verkligen mena på att vi har varit snälla och generösa. För snälla.