Tack för bra råd <3
Jo, tanken har slagit mig också; både att flytta en bit bort och gå i familjerådgivning.
Känner att det här har tärt såpass mycket att jag nästan har förlorat känslorna lite på kuppen.. för att han inte riktigt klarar av att bli riktigt vuxen i förhållande till föräldrarna
Tror du inte svärfar kommer tycka ner din son ännu mer när ni är skilda? Du kommer dessutom inte ha någon kontroll över hur mycket de träffas på din framtida exs veckor.
Jag förstår hur du tänker.. och det är såklart svårt att skapa en helt nyanserad bild baserat på ett inlägg som är ur mitt perspektiv.
Ja de har varit kapabla att skapa två barn som är väldigt fina män. Kontrollbehov har jag svårt att se att jag har; tvärtom. Min man är fri att göra som han vill och känner; men när jag märker att han, jag, vårt barn och vår familj mår dåligt av umgänget med hans föräldrar.. då måste jag få lov att lägga mitt veto. Särskilt när det går ut över min son och han behandlas och tilltalas som en hund av min dominante svärfar.
Man får inte heller glömma att vi som barn är väldigt utlämnade åt föräldrar som kanske inte nödvändigtvis är bra föräldrar; och att vi med åren anpassar oss som en överlevnadsstrategi. Min man berättade tidigt för mig i förhållandet hur hans pappa genom livet har tryckt ned honom, ständigt kritiserat honom och jämfört barnen mot varandra. Med åren har jag sett beteendena med egna ögon; beteenden som inte är ok. Svärmor klagar över samma saker på sin exmake, men ser inte att hon är precis likadan själv - att såfort det finns utrymme så ser hon till att kritisera och hugga på sina fina barn.
De är energitjuvar, helt enkelt. De som känner mig vet att jag knappast är en Megan Markle..