Min man har tappat känslor efter 13 år

Hon lämnade mig efter 20 år och två barn i högstadiet. Vi hade trevligt ihop in i det sista, hade sex regelbundet, grälade inte.

Vi gick på parterapi, där hon klagade på olika saker, och jag hukade mig och lovade att jag skulle bättra mig. Tills jag insåg att jag hade kunnat hänga i knävecken i taklampan och joddlat, det hade inte hjälpt. Känslorna hade tagit slut. 

Det korta förklaringen: Vi hade vuxit isär.

Lite längre: Vi blev ett par i övre tonåren, och nu runt 40 hade våra olikheter vuxit, vi fick inte ut så mycket av förhållandet. Det var hon som tog initiativet, och jag fick en chock. Men några år senare (!) började jag se tydligt vad som hände. Jag hade också fjärmat mig, tröttnat på vissa sidor hos henne men alltid tänkt att "det blir nog bättre sen..."

Vi har nya förhållanden sen många år, och jag är konstant kär i min "nya" (sen 23 år). Mitt ex var modig som sårade mig så djupt, men jag är tacksam idag för att hon gjorde det, eftersom livet har blivit lättare och roligare. Och sexet bättre.

Det är väl upp till TS att avgöra om det kvittar eller inte? Jag håller självklart med om att det är det allra största sveket man kan göra mot sin partner men jag tycker aldrig man ska ta förhastade beslut när det gäller ens familj. Det är inte alltid så enkelt som att "bara lämna", det kanske går att reda ut allt och då är det värt ett försök.
Men det är min åsikt såklart, som är uppvuxen med skilda föräldrar i diverse bonusfamiljer. Det var ett rent helvete och mina föräldrar blev inte heller lyckliga i slutändan, gräset var inte det minsta grönare på andra sidan. 

Varför en sådan konstig fråga...? Är den seriöst menad, tror du att jag på något sätt trodde att min åsikt skulle styra ts livsval....?

"Bara" lämna, jo det kan man göra på fem sekunder. Det praktiska kan ta något längre tid däremot. Och ja, jag hade lämnat honom efter att han berättade att han har känslor för någon annan. Sånt händer inte bara ur tomma intet, det är något man själv har tillåtit utvecklas.

Tycker det är sjukt suspekt att han vägrar parterapi. 

Jag tror han ljuger för dig, och möjligen tror att det kommer göra minst ont för dig om han inte talar klarspråk kring varför. Han vet garanterat vad som är fel/saknas, men inser möjligen att det kommer låta patetiskt att dra upp småsaker, när den verkliga anledningen egentligen är tanken på den andra kvinnan. 
Om man tillåter att en förälskelse uppstår, att man spinner vidare på det spåret och det även då skulle vara besvarat. Om än så bara lite. Kan detta nya och spännande som hägrar runt kröken så att säga, göra att man dammsuger sitt eget liv med sin sambo/maka/make efter fel. Minsta lilla som kan läggas till i högen av dåligt, blåses upp helt ur proportion, pga att man just aktivt SÖKER anledningar till att det vore okej att överge sin partner och barn för den nye flamman.

För, skulle man vara ärlig? Om att en ny förälskelse är vad man vill ha, och att man lockas av det mer än av det man redan har. Då skulle man känna sig som ett egoistiskt svagt svin. Det vore socialt oacceptabelt inom umgängeskretsen också, och även om folk kanske inte skulle kritisera öppet, är man medveten om hur illa det skulle se ut. 

Då är det lättare att säga att man inte vet. Har tappat känslorna. Vuxit ifrån varandra. osv. 
Vilket för mig här, i just er situation, med tanke på hur du beskrivit det. Att han fortfarande varit precis lika kärleksfull, tänd på dig, och bedyrar hur mycket du betyder osv. Ända fram till bomben släpps. Äe. Han ljuger. 

Kan du fortsätta vara bästa vän med någon som överger dig såhär? Och så plötsligt. Som en blixt ifrån klar himmel. Utan minsta intresse uppvisat för att vilja se om det går att ta sig igenom som ett par. Om inte. Gör det JÄVLIGT klart för honom. Han måste förstå _allvaret_ kring att han kommer att förlora dig. Att er relation aldrig kommer kunna bli sig lik igen. Att bli bortvald på det där nonchalanta viset GÖR ONT och sårar djupt.

Just nu tror jag inte att han förstår det fullt ut. Möjligt han går i en fantasivärld och tänker på en potentiell romans med sin kollega. Mer än vad han har öppna ögon inför vad som sker i verkligheten. 

Att vägra parterapi skulle jag ta som ett hån ärligt talat. Det är fullständigt respektlöst. Även om parterapin inte skulle landa i att man kommer fortsätta som par, så har man i alla fall visat då att man är seriös. Parterapi kan hjälpa en hitta vägen genom separationen, så det även kan bli så bra som möjligt genom det tuffa för barnen. Varför vill han inte anstränga sig ens för den saken? 

Alla långa förhållanden kan råka ut för sånt här. Någon gång kan man råka bli förälskad i någon annan trots att man älskar sin fru/man. Men man behöver inte agera på känslorna för den nya  personen.

Din man borde förstå det. Han borde vänta ut känslorna och landa på rätt sida igen. Särskilt när ni haft det så bra ihop. Han kanske är så bortskämd att han inte fattar hur bra ni haft det.

Ts - om han inte gjort slut - så försök håll ut något år så får ni se vad ni befinner er då.

Verkligen ledsen, men det här är rätt vanligt. Han är kär i kollegan och de har nog umgåtts mycket mer än vad han berättat. Nu vill de ta nästa steg. Förstår att det känns jättejobbigt men samtidigt vill du väl inte vara tillsammams med en person som inte vill vara med dig egentligen?

Herrejävlar vad mycket tjejgissningar som baseras på ingenting. Det TS beskriver är väldigt vanligt förekommande efter längre tid. På FL är det dock kvinnan som oftast tappar intresset. Och inte är första reaktionen att hon träffat en annan.

Du missade att han har erkänt att han har känslor för en kollega...?

Fler av oss har faktiskt läst alla TS svar i tråden innan vi kommenterade själva. 

Jag kan inte svara för alla andra här, men jag anar att jag inte är den ende som själv skriver utifrån erfarenheten av ett långt förhållande. Där man haft en del utmaningar som par i sig att behöva ta sig igenom. Både jag själv, och min man, har erfarenhet ifrån att råka bli intresserad av någon annan någon gång, men VALT att inte göda det där när intresse uppstått. Vara transparent med varandra om det. Jobba på det som är vårt istället. Se till att ha så pass mycket respekt för varandra att man upphör med all kontakt med den som rört upp känslor hos en. 

Att hitta tillbaka till känslor, när sådana börjat svalna eller försvunnit, är något jag har personlig erfarenhet ifrån att det definitivt går. Jag tänker att i en relation, så som den TS och hennes man har? Baserat på hur hon beskrivit den. Så skulle jag säga att där finns mycket goda chanser att rädda det där, och åter väcka dom rätta känslorna igen hos mannen. Inklusive passion mellan dom.

Men det krävs ju att han vill ge det ett ärligt och helhjärtat försök att göra just det. Samt förstå att det faktiskt kan gå, och i skenet utav den vetskapen aktivt då välja sin fru och deras relation. 
Så länge kollegan som han blivit betuttad i, är med i bilden dock? Och hans tankar går till henne, och på fantasin om hur en romans med henne skulle kunna vara? Det blir däremot en omöjlig ekvation att få ihop. 

Det är alltid mer spännande att jaga efter ett nytt romantiskt intresse. Pirrande fjärilar och allt det där. Men då skall man helst vara helt medveten om vad man faktiskt i så fall väljer bort, om det är så att man redan är i en befintlig relation. Just nu låter det inte i mina öron som om mannen har helt öppna ögon riktigt. TS gör inte sig själv en tjänst då genom att valsa med i mannens nyck här, tassa på tå, hon måste tala klarspråk kring, om han lämnar vad det kommer ha för inverkan på deras relation. Vad det gör mot henne. 

 

Mycket varningsklockor som ringer här. Han vill inte gå i familjeterapi tex. Det är för att han vet att det inte är nån idé. Förmodligen för att han har starka känslor för nån annan. Min kompis var med om detta tyvärr. Hon trodde allt var perfekt tills bomben släpptes. Dom var varandras livs kärlek trodde jag och alla andra. Även dom. Superbra förhållande men det kvittade.
Detta var också en kollega som han bara nämnt i förbigående nån enstaka gång innan. Det lutar tyvärr åt nåt liknande här. Förälskelse är en stark kraft när den är besvarad.
Men jag hoppas jag gissar fel och att det kan lösa sig för dig, men förbered dig mentalt på det värsta.

Att sätta sin partner på en piedestal kan leda till att personen utvecklar orealistiska förväntningar på sin partner vilket kan leda till besvikelse när partnern inte kan leva upp till dessa höga standarder. Det kan skapa en obalans i relationen där idealiseraren känner sig underlägsen eller otillräcklig. Personen kan försaka sina egna behov och känslor för att tillfredsställa eller bevara den idealiserade bilden av sin partner. När partnern inte uppfyller de idealiserade förväntningarna kan det leda till stor besvikelse och känslomässig smärta. Om man har en idealiserad bild av sin partner kan det vara svårt att hantera konflikter och problem som uppstår eftersom dessa inte passar in i den perfekta bilden.

Han har varit tydlig mot dig. Han har tappat känslorna och vill inte leva i en relation som känns som en kompisrelation. (Sex kan han ju vilja ha. Han kan fortfarande tända på dig/din krppp eller ha sex pga inre lust. Sex kan man ha med främlingar och knullkompisar, så det krävs inte kärlekskänslor) 
Han är också tydlig med att han inte vill gå i terapi, och det är bra att han är ärlig med det. Det finns så många som går i terapi fastän de egentligen bara gör det för att låtsas att de "försökt allt". Jag tror ofta det är ett spel för galleriet.

Hur går det TS?

Jag går igenom något liknande just nu.
Vi har varit tillsammans i 34 år (och har tre barn) och i maj kom han hem och förklarade att han inte älskar mig längre och vill skiljas. Huset skulle säljas inom två månader och han var inte intresserad av familjerådgivning. Jag skulle bara ut.

Han har sansat sig så tillvida att vi bestämt att sälja huset nästa vår. Det finns en hel del att fixa om vi ska få vad huset är värt. Förra veckan kom det fram att han är otrogen sedan mars i år. En gift kvinna med två barn som han tydligen ska börja på nytt med. Det var inte meningen att det skulle komma fram.

Beklagar verkligen ! Och till ts, 100% säker på att din man träffat någon annan. 

båda era män verkar vilja kasta sig in i något nytt. Ts du beskriver att ni haft det bra och kärleksfullt med mycket sex. så han lämnar något riktigt bra för en plötslig fling- han lär ångra sig. Klä nu upp dig fint, sminka dig, boka utgång med tjejerna, gör en weekend resa, gå på spa. Hitta på nåt och ge dig ut några timma en vardagskväll och låt honom passa barnet.. sätt dig på bibblan eller nåt men låt honom tro att du gör nåt skitkul. Äg dig själv.bli förbannad  Spring inte efter honom ! han kommer ångra sig. Snälla berätta hur det gått för dig ! 

och till M 34 år är en lång tid. Många relationer har gått in i nån kompis fas. Här kom det nån som fick andra känslor att uppstå. En förälskelse ksk sista gången i livet, kan vara förtrollande, men det lär väl också bli vardag tänker jag. Du beskriver din situation pragmatiskt. Och jag får känslan att du är ambivalent. kanske det blir du som långsiktigt vinner på detta. Jag har sett flera fall där mannen lämnat hals över huvud och sen blev det inte så bra när nya vardagen knackade på. det finns en större marknad för kvinnor alla åldrar därute. I mina vänners fall kvinnan blev vinnaren trots allt när gubben drog. Du lär träffa nån ny - om du vill. 

Förstår inte riktigt ditt resonemang, med tanke på det du skriver i andra stycket. Du uttrycker dig skeptisk till att en förälskele skulle sluta på annat sätt än vardag, och inte så bra... för män . Ändå beskriver du att kvinnor som blivit lämnade blivit vinnarna. I så fall kan ju även män bli vinnare i en ny relation, och det gäller oavsett vem som initierar skilsmässa. 

Beklagar allt det här TS. Så hemskt för dig.

Jag tycker hur du beskriver ert förhållande innan låter lite väl over-do med romantiken och vi mot världen o s v. Jag tror det är mer en roll han spelat kanske för att låtsas vara någon han inte är men någon han vill bli . Tror oxå du sett honom i den rollen , inte för den han är. Ni har nog båda haft en mask i vägen och höjt varandra till skyarna och i det inte kommunicerat som ni bör? Kan jag ha något rätt i det eller är jag helt ute o cyklar? 

Kan vara oxå att han har en depression men läser in signalerna fel och tror det har med er att göra. Hållit mkt inombords. jag skulle tro att han ensam skulle behöva terapi för de här livsavgörande besluten han tar i det här tempot han tar dem. Vet inte hans skäl att ogilla terapi men jag flera andra män som är emot det, anses inte manligt nog tydligen??

Tror också känslorna till den kvinnliga kollegan gjort att han trott något är fel i er relation och tolkat det som att han måste överge "båten" (ni, allt det ni byggt upp). Jag har aldrig förstått varför en del människor i förhållanden blir så överraskade över om deras kemi stämmer överens med någon av det motsatta könet någon gång under deras långa förhållande förutom deras egen partner. Som jag ser det är det bara naturligt. Men man agerar inte på det. Man bara registrerar det. Ju mer det skaver i förhållandet desto tunnare är hinnan, attraktionen då till den andre, blir ett större hot. Men det är inte som att man helt tappar det bara för det, blir ett offer för det, man tar ansvar. Det kan vara så att han blivit kär i den andre men ändå älskar dig men han ser att bli kär (vilket är tillfällig period i början av alla förhållanden) som tyngre och något som inte får hända. Det får hända. Det händer alla (fast alla blånekar det), det är bara vad man gör med det, hur man hanterar det som gör det till något det inte behöver bli. Man är inte ett oskyldigt offer i det som bara måste åka med i färden. Det här är som en tyst kunskap som del av oss känner till och vet hur vi ska hantera det och andra verkar helt tagna på sängen och ställer till med ett jävla hallå. 
Jag har alltid varit van vid att män flörtar och håller på, om jag har ring eller inte på vänster ringfinger hjälper inte mot alla, har jag fått lära mig, sedan lugnar de ner sig, jag spelar inte med, jag bara registrerar att okej hade jag varit singel här hade det kanske blivit något mellan oss men nu är jag inte det och jag älskar min partner. 

Att han lugnat ner sig lite nu kan bero på att han har en affär vid sidan om (med då t e x den kvinnliga kollegan) men vill inte verka för misstänksam eller att han är för kall av sig. Det behöver tyvärr inte betyda att ni har mer av en chans nu att återförenas. 

Jag tror generellt att en majoritet av skilsmässor sker på kvinnans initiativ och beror då mer på missnöje, den upplevda kvaliten på relationen snarare än att hon träffat nån ny. Hon går när relationen varit dålig länge. Kvinnor har också ofta fler relationer igång omkring sig och riskerar inte samma ensamhet som män. 

Jag tror generellt i de fall en skilsmässa sker på mannens initiativ så tar han först steget om en annan kvinna dyker upp i kulisserna. En ny relation initieras pga otrohet och ledde till att äktenskapet gick i kras. 
i mitt nätverk där mannen gått under dessa omständigheter det är få fall så jag menar inte att göra några statistiska utsagor här men dessa relationer höll inte. i något fall har flera damer passerat revy, inget har funkat längden. 
kvinnorna träffade sedermera med tiden nya för dem gick det bättre. 

Sammanfattning ; skilsmässa där man kommunicerar kommit till vägs ände man går åt skilda håll är en sak. Vanligare från kvinnan håll med detta scenario.

Skilsmässa sprungen ur otrohet kan bli ett brutalt uppvaknande för de två som startar en ny relation med detta som grund när vardagen kom och spänningen kicken inte finns där längre. Fallet för männen till två kvinnor troligen i denna tråd kanske .. Men jag har full förståelse för att man i det tillfälliga ruset inte klarar att stå emot efter många år i vardagsträsket. Synd bara om uppvaknandet kommer när det är försent. 

Finns många kvinnor som är otrogna. Det är tom lite vanligare att kvinnor är det, så det skulle lika gärna varit en kvinna som träffat en man på jobbet, och meddelar sin man att känslorna är slut. Så som mannen i TS falll.
Du skriver om "dina kvinnor" som varit vinnare. Men självklart kan män som lämnar relationer också bli vinnare. En man kan också vara missnöjd med en relation. 
Du beskriver det som att män bara ger utlopp för någon tillfällig sinnesförvirring och ev kåthet, medan kvinnor har fog för sina beslut. Män är också människor med känslor.