Hur skiljer sig olika samhällsklasser åt när det kommer till hobbys/aktiviteter

Medelklass/övre medelklass kör i högre grad långdistanscykling, orienterar, gör triathlon, åker längdskidor, utförsåkning, traillöpning, kanske även mountainbike.

Arbetarklass kör i högre grad kampsport av typen thaiboxning, boxning, MMA (dock märker jag att taek-won do, ju jutsu (stavning?), karate, kung fu, mkt väl kan vara en ingenjör/akademikerbarn som utövar likväl som en murare eller ett arbetarbarn), gå på gym (lyfta vikter) etc.

Motorsport har å e dyrt nu med svag krona!

Konstiga generaliseringar i tråden. Aktiviteter ich intressen beror på bildningsnivå snarare än klasstillhörighet. Den som tyckte att opera är tråkigt har inte vinnlagt sig om att förstå den konstformen. Man måste läsa på, ha ett musikintresse och veta lite om kompositörernas liv. Samma sak gäller klassisk musik.                                                                                                       Ska man nu skilja agnarna från vetet kan man säga att vissa läser mycket och har en litterär bredd, läser på ett par tre originalspråk. Där går en skiljelinje, men det betyder inte att dessa är födda med silversked i mun. Tvärtom kan det vara rätt fattiga individer som tagit sig fram i livet och på köpet blivit allmänbildade.

Kan jag skriva under på. Spelade fiol som barn. Jag tror att jag var den ende på musikskolan som var från ett klassiskt arbetarhem. Därmed absolut inte sagt att de andra barnen nödvändigtvis var från rikare familjer - det är många akademiker som inte tjänar bättre än vissa arbetare - men mer välutbildade och framför allt världsvana. Det verkar som att intresse för musik inte riktigt göds i arbetarhem och att spela instrument anses vara något för överklassen, trots att musikskolan inte kostade mer än någon idrottsklubb.

Tror det där också är lite beroende på var man bor. Jag är uppväxt i ett samhälle där alla spelade musik (även busschaufförens barn) eller fotboll men väldigt få boxades. Nu bor jag i en stad där det bara är fotboll eller handboll som gäller, vilket gör det tufft när man har barn som har noll bollintresse och musikskolan erbjuder 5 st instrument eller simskolan har en kö som är kilometerlång. Så jag skulle säga att i små kommuner beror det mer på utbudet än klass/utbildningsnivå. I större städer kan det vara en annan sak.

Ja, givetvis gäller det klassiska "arv och miljö" även här.

Det där med att lära sig ett instrument har nog lite att göra med hur man bor. Bor man trångt i en lägenhet med tunna väggar är man kanske inte lika sugen på att uppmuntra barnen att lägga mycket tid på att träna med blockflöjten. Jag minns lättnaden vi alla kände när min bror la fiolen på hyllan. Min mamma protesterade lite halvhjärtat för syn skull men resten av familjen applåderade beslutet öppet. 

Motorsport? Folkrace. Motocross. Rally. Plus en massa andra motorsport-klasser. Garanterat arbetarklass där även om "motorsport är dyrt"

Det är som med hästar Ett intresse som spänner över alla "klasser" där intresset för motorer är det centrala.
'

Musik för medelklassen? Kanske fiollektionerna då men titta in på vilken ungdomsgård eller replokal som helst och se vilka det är som klöser sönder gitarrerna och sjunger falsksång. För att inte tala om rap-kulturen.

Och bor man för trångt i en lägenhet med tunna väggar är man nog inte övre medelklass, va?

Det här är förstås förenklat, men ungefär så här:

WT: tar sig sällan längre bort än Systembolaget och den lokala krogen. I övrigt häckar de i sina lägenheter. Ullared är max, men det är också jobbigt med logistiken. Fylla, knark...

Arbetarklass: Ullared, husvagnscamping, fotboll - både att titta på och att ha sina barn (i alla fall sönerna) att göra. Man har kvar den linjära TV:n och den tar mycket tid. Kvällstidningarna (numera på nätet) är källan till information om omvärlden. Charterresor till de platser som är inne för tillfället och hyfsat billiga. Thailand är en dröm, som ibland förverkligas... men blir också lätt till en katastrof, då man inte betalt för en sjukförsäkring utanför EU. 

Medelklass: här är det viktigt med utbildning, bildning, utveckling. Man försöker bibringa sina barn detta genom att de får lära sig spela ett instrument, gå scouterna, ibland är man aktiv i kyrkan, flickorna dansar balett som små, ridlektioner för flickorna är också mycket vanligt. Man utnyttjar de familjeaktiviteter till självkostnadspris som finns i kommunen och på museerna, på Hemslöjden, öppet hur på olika företag och verksamheter, o.s.v.. På semestern vill man alltid göra i alla fall något kulturellt, som att besöka någon historisk plats, museum, arkeologisk utgrävning, slott... På vintern åker man skidor en vecka eller två, har man inte råd med Alperna så blir det Sälen eller annan svensk skidort. Man vill gärna att barnen ska tala olika språk och öva dessa på utlandsresan.

Överklass: ridning, segling, golf, tennis, opera och klassisk musik, vernissager på konstgallerier. Annars som medelklassen ovan  - fast man har mer pengar, så i stället för att dottern går på Kulturskolan och lär sig spela piano, så har man en egen flygel och en utvald pianolärare som kommer hem till en. O.s.v..

Tillägg till ovanstående: på nöjesfälten och ålands- och finlandsbåtarna hittar man också mycket WT och arbetarklass. Mest arbetarklass, eftersom WT kan tycka att det inte är värt besväret att organisera en resa, de kan ha svårt att tolka tidtabeller o.s.v..

Vi reser inte utan att se världens kulturarv, och ligger i princip aldrig på stranden. 

Vårt barn har sett t.ex. mångudinnans tempel och pyramider i Mexiko, Jamaica, Pompeji, palatset på Knossos, megalittemplet Ggantija och falkenerare på Malta, skeppsmuseet i Genua, Kuba, London x 6, romarnas bevarade akvedukter, amfiteatrar, vattenmagasin och byggda (en gång övertäckta) hamn utanför Tunis, den ursprungliga olympiska byn och stadion, varit uppe i Burj al Khalifa och seglat med ett typiskt träfartyg i Dubai, seglat med briggen Tre Kronor, lunchat på Harrods takterrass, druckit afternoon tea på The Signet Library i Edinburgh, ätit på Michelinkrogar i Budapest och Prag med mera innan fyllda 12. Min man älskar historiska och militärhistoriska museum så det har det blivit rätt mycket av också.

Som familj ägnar vi oss åt t.ex. fäktning, kampsport, squash, löpning och musik. Min man tränade fäktning för Rolf Edling som ung.
Jag har spelat en del piano, rev av tredje satsen på Månskenssonaten när jag var som bäst. Svåger fick ändå ta över flygeln efter svärfar utan krusiduller för han är ännu bättre.

Opera, musikal och teater förekommer men inte så ofta som jag skulle vilja, och barnet är inte särskilt intresserat så det intresset går nog i graven nu. Barnet har istället fastnat för japansk kultur och studerat japanska på kvällskurs bredvid skolan, vilket då jag också gjorde av nyfikenhet.

Ny hobby för oss vuxna blev att köpa en bit skog och planera för hur den ska bevaras och utvecklas framåt i tiden. Certifiering och plantering, att gynna amfibier och klövvilt och hålla kulturbetet igång känns som ett mer handfast bidrag till miljön än att bara återvinna förpackningar i stan. Våra finaste naturtillgångar kan inte bara lämnas ut åt utländska intressen.

Vår bil är en typisk bruksbil och vi flyger inte till Thailand, vet inte om det blir fler privata långresor faktiskt. Till USA och Indien kommer vi ändå på tjänsteresa eller konferens ibland och då förlänger man den så har man sett en del efter några år.

Jag kallade oss medelklass i en samhällsdiskussion med barnet, men barnet himlade då med ögonen och sa: "Mamma, vi måste nog säga övre medelklass, de flesta av mina kompisar har det verkligen inte så här!".

Okej då, barnet har rätt. Jag har bara inte vant mig.

(Perdix), (perdix), det vill säga "rapphöna"! Kan i viss mån matcha men mina resor har i högre grad haft siktet inställt på teater och opera. London, (bott och arbetat), Shakespeare´s Globe med ett glas vin spanande ut över Themsen under pausen har förunnats mig ett flertal gånger för att inte tala om Afternoon Tea på Ritz.  Asien, rundresa i Kina med muren och Terracotta-armén samt ett antal jobbresor till Singapore, Shanghai och Hongkong. Lunch på Riksdagshuseet i Berlin (bott och arbetat), och Kreml, det var lugnare i världen 2003.  Kreta förstås, rundresa, Mykene, Lejonporten, Nilkryssning, Konungarnas dal, Indien, New Delhi. Jag har suttit i Hemingways stol på Raffles i Singapore och druckit urvattnad Singapore sling och sett musicaler på Broadway och i London.
Svenska Teatern i Helsingfors var också värd en resa, likaså Olde Hansa i Tallinn.

Det jag är lite avundsjuk på är Megalittemplet, Mexico och Jamaica. Det hade varit intressant att komma dit, men numera tycker jag att nattflygningarna är jobbiga. En plats jag varit på och som jag nästan slår vad om att "perdix" inte besökt är Iran. Påfågelstronen och Mattmuseet överträffar allt annat. Numera helt, förbjudet, glad att vi kom dit. 

Detta är ingen skryt-tråd, men jag kände mig lite utmanad av "perdix". Vi är många som är beresta, belästa och som tagit oss fram i livet trots fattigdom och sjukdom i familjen. Jag tycker inte att man ska tala  om "WT", som lägre stående varelser utan möjligheter i livet. Den som lever i ett demokratiskt samhälle och  som vill och som är beredd att arbeta kan lyfta sig från trista miljöer, skaffa sig en utbildning och ett skapligt arbete. Med det sagt, resorna ovan var inte precis gratis. Var och en sin lyckas smed, tänk på det. Jo, och vi hade böcker hemma, under min barndom och uppväxt läste jag - mycket.

Vet ej riktigt vad andra gör, men kan svara för oss. Gissar att vi är medelklass, båda relativt långa högskoleutbildningar, tjänar en bra bit över genomsnittet.

Vi har ganska varierande intressen och sysselsättning.
Vi cyklar mountinbike, plockar bär och svamp, fiskar, har husbil och åker en hel del med den för att utöva nämnda intressen. Paddlar kanot.

Vi har båt, åker och fiskar och badar med den. Yngsta barnet kör cross med sin pappa och spelar fotboll. 2 tonåringar som mest är med sina kompisar och kör moped.

På vintern utförsåkning 2-3 ggr/år, ibland över dagen men minst en vecka då vi hyr stuga. På vintern går vi på bio, olika museum osv kanske 1-2 ggr/månad, badhus 1g/vecka. Alla älskar att grilla i naturen så ofta olika utflykter både sommar och vinter.

Flyger sällan utomlands. Förra sommaren var vi till Spanien med husbilen. Nu i sommar har vi varit i Tyskland och Frankrike. Danmark i augusti.

Skulle väl tro att man mättar mun efter matsäcken. Aktiviteter är dyra. Bostad, bilar mm kostar, osv osv. Tjänar man väldigt mycket har man kanske oftare dyra intressen. Skulle tro att vi är ganska normala, för medelklassen. Om man nu ska prata om olika klasser.

Jag är inte född och uppvuxen här utan träffade kärleken och flyttade från förort till landet.

Jakt är en populär hobby. Förmodligen ALLA män och 1/4 av kvinnorna jagar. Bränna hemma är också populärt, inte bara sprit utan även olika sorters frukt "vin". Herrarna gillar att bränna sprit damerna att göra eget "vin".

Grilla är det många som gillar och grillen åker fram redan i mars typ... Det finns tom. de som grillar året runt. 

Det finns ett gym som ganska många tränar på men det är inte en kommersiell kedja av gym utan det är gratis i en lokal. En fotbollsplan/klubb där det är så få barn så även barn som inte gillar fotboll ställer upp för ett fullt lag. 

Jag är den enda med utländskt påbrå (och min dotter då fast halvt) inom flera mil.  

Oj, vad intressant att reflektera över detta!

Jag har inte läst vilka svar du fått men skulle tro att medelklass går mer på opera än överklass/arbetarklass. De riktiga opera/balettnördarna är nog mer "vanlisar". Jag har en dotter som snart är klar med sin utbildning på kungliga svenska balettskolan och har sett lite av "klientelet" på Operan genom åren  :)

Kan tillägga att min man är ingenjör och tjänar över snittet, jag är barnskötare, uppvuxen med en mamma som var vårdbiträde, hon har dock älskat opera, och det är jag som står för opera och balettintresset samt läsandet i mitt äktenskap. Min man är musikintresserad och uppskattar när vi går på klassiska konserter, men jag är definitivt nörden av oss två. 

Äldsta dottern går en dansarutbildning och yngsta går på balett och tar pianolektioner på hobbyverksamhet, jag tror att det är bra för hjärnans utveckling.

Tror du fler kommer in i damlandslaget om några år?