Det är få arbetarbarn som spelar instrument. Extremt få. Min son går ju på musikskola och det är en salig blandning av etniskt ursprung, men en sak har de gemensamt. Deras föräldrar har en akademisk/intellektuell bakgrund.
Och ja, vi brukar gå på konserter och barnopera mm och det är rätt så segregerat även där. Ordning och reda, lugna trevliga barn. Det handlar i min värld betydligt mer om socioekonomi än om vilket land man har rötter i. Det är en viss grupp i varje land som ägnar sig åt kultur helt enkelt. De har en hel del gemensamt.
Sonen spelar även fotboll och det gör man ju verkligen överallt. Från Rinkeby till Danderyd. Lika populärt i alla grupper.
Basket är också något man gör överallt men det är inte lika poppis som fotboll. Väldigt avslappnad vibe, vilket jag gillar. Fotbollen är hetsig och domineras egentligen av idrottspappor.
Barnen i sonens skola ägnar sig ofta åt löpning, orientering, konståkning, sömnad mm utanför skolan. Många av dem har det gott ställt.