Fick inte den man vill ha, nöjde sig med annan, hackar på honom resten av livet...

Har inte heller hört någon av mina vänninor göra ner sina män ofentligt på detta sätt. Det förekommer helt enkelt inte.

Att vänninor anförtror sig för varandra när de är på tu man hand är däremot vanligt och rätt sunt tycker jag. Man måste ju ha någon man kan prata med och litar på.

Det händer då och då att det helt enkelt blir för mycket och man måste lätta på loket. Äkta män som aldrig lär sig det här med toalettsitsens funktion, män som aldrig tänker efter före utan tycker att man ska applådera deras påhitt trots att det inte är genomtänkt utan slutar i kaos. Ja, listan är lång 

Jag skulle inte klara mig utan mina väninnor och våra samtal. De har stöttat och lyft mig många gånger när det rått kaos i hemmet

Jag tycker mig se ett mönster i min väninnekrets. Som unga pratade vi mycket med varandra om vårt "manliga ideal". Hade olika kända personer som vi svärmade om. Drömde. Sedan gifte sig alla med män som inte alls stämde in på dessa ideal. Och ibland har det gått bra. De som verkar lyckliga säger saker som "man mognar", "man ser andra värden". 

Men jag ser även flera som inte är nöjda och inte är snälla mot sina män. Det är ett ständigt hackande: "stå inte där handfallen, det skulle inte /namn på skådespelare/ göra". "Varför kan inte du vara mer som NN?" (en känd företagsledare), "Lenas man var stridspilot när han var ung, och det var ju inte du precis", "du blev inte civilingenjör", "haha trodde du att hon skulle vilja sitta bredvid dig? Där fick du!" (på tunnelbanan när mannen satt sig på ett säte där det redan satt en ung tjej, och hon drog sig undan). 

Jag funderar på om inte detta kan vara orsaken till många relationsproblem. Att man inte får den man vill ha - eller den "typ" man vill ha - nöjer sig med någon som vill ha en innan det blir för sent, men sedan inte kan nöja sig fullt ut. Utan trånar efter mer attraktiva män, jämför, retar sig o.s.v.. Vad kan man göra åt det?

Det är väl många män som får nöja sig med tjat, bilringar och hängpattar osv. Slita hundan på något tråkigt jobb etc.

Tror tyvärr att öppet hackande på sina män på offentligt område är ett nationellt kännetecken för svenska kvinnor och det hjälper inte att vara känd skådespelare eller stridspilot för att slippa det beteendet. Många saknar helt enkelt hämningar på det området, oavsett hur många som ser på och tvingas höra på deras frustrationer. Detta till skillnad från att öppet hacka på sina barn, oavsett hur illa dessa beter sig.

I andra länder är det tvärtom, kvinnor hackar utan vidare öppet på sina barn för småsaker, men aldrig på sina män när andra kan se och höra det.