Är jag känslig, eller min man okänslig?

Det låter väl klokt att prata om detta tillsammans.

Det första exemplet gör han inget tydligt fel från början, men förringar dina känslor när du reagerar vilket inte är särskilt trevligt. I det andra fallet är det väldigt onödigt av honom att sas rub it in men också en väldigt onödig diskussion öht. 

Om man lever med någon som är känslig behöver man ju förhålla sig till det, inte fortsätta såra och använda känslighet som ett skällsord. 

Du skulle behöva distansera dig en aning och skratta åt dina tillkortakommanden. Livet blir lättare då!

Men det är inte bara ens fel, så prata om hur ni vill ha det.

I din ts låter du gör känslig och han för okänslig, men det är ju för att det är svårt att veta hur han uttryckte sig. Skillnad på tex

Vi planerar en resa men X hatar att åka på långresa så vi får se om vi kommer iväg, vi kanske gör något annat som alla gillar

mot

Vi planerar en resa men X sitter ju bara hemma och gråter och får ångest av det haha

Hur gör man då för att bli mindre känslig? Jag känner mig ganska ofta uthängd av  min man, men aldrig av andra. Jag älskar honom djupt och vill verkligen fortsätta leva tillsammans, så om jag är för känslig vill jag jobba på det.

Hur uttryckte han sig? Som nr 1 eller som nr 2 i mina exempel?

För var det som nr 2 är du ju inte för känslig.

Sedan oavsett om du är för känslig eller inte så borde han lyssna på dig om du säger att du inte tycker om att han säger vissa saker till andra.

Livina: Han uttryckte att  jag inte tyckte om att resa. Vilket i sig är fel, jag älskar att resa. Just den frågan var lite känslig, eftersom vi just haft det uppe för diskussion och jag reagerat så starkt på just en långresa då jag är väldigt flygrädd.

Jag kanske borde tuffa till mig, men frågan är hur. Jag har som sagt inga problem att skratta åt fel och brister i andra sammanhang, men vissa saker är mer känsliga för mig.

Du utsätter dig för det du inte gillar i mindre doser. Du vänjer dig mer och mer men du måste samtidigt jobba med dina tankemönster och förändra hur du tänker.

Öva på att inte ta åt dig personligen.
Öva på att inte bry dig om vad andra tycker om dig.
Öva på att berömma dig själv.
Öva på att tänka positivt.

Det vanligaste felet folk gör är att de undviker sina rädslor när lösningen finns i att möta sina rädslor och övervinna dem. 

Rino: Saken är att i de flesta sammanhang inte har några problem att bjuda på mig själv och skratta åt mina brister. Jag berättar gärna om alla gånger jag gått vilse, blivit tagen för att vara tio år äldre eller min fascination för dåliga tv-program. Vissa saker är dock personliga för mig, som rädslor, ångest eller mina tidigare ätstörningar till exempel. Min man menar att han måste kunna berätta och skoja om också detta.

Så han sa bara: X gillar inte att resa?

Då är du väldigt känslig, men det måste ju ligga något bakom att det blir så?
Hur reagerade sällskapet? Jag tror ju ingen direkt bryr sig, och du skulle ju svarat typ : Jodå, jag älskar att resa men det är jättejobbigt att flyga tycker jag.

Att vara rädd för flyg är ju inget konstigt och det är säkert fler i sällskapet som hållit med dig om det. Och om inte, vad gör det?

Ser att du skriver att rädslor, ångest och tidigare ätstörningar är känsligt kan det vara att du tycker det är jobbigt att tex visa dig svag?

Alla kan inte passa in i samma modell. Du är en människa, din man är en annan. Han har ett synsätt, du har ett. Ni har båda två en poäng. Ni tänker olika. 

Om ni båda står på er hela tiden kommer ni ingenstans. Kanske en psykolog kan hjälpa dig hur du ska bemöta honom för att han ska kunna se din sida. Ibland kan det räcka med att en går. Även om båda egentligen skulle dra nytta.

Livina: Det stämmer nog att jag inte tycker om att visa mig svag, specifikt framför människor jag inte känner. Varken ätstörningar eller ångest är några hemligheter för mina vänner, både gamla vänner och nya vänner. Men då har jag styrt när jag berättat om det. Jag är generellt ganska privat, men öppnar mig gärna för människor jag är trygg med.

Händelsen på festen skedde i samband med att de andra berättade om sina långresor och min man, i lite beklagande ton, berättade att jag inte tycker om att resa och att detta lett till diskussion mellan oss. Det var information som jag inte var bekväm att dela med okända människor.

Så med resa du gillar menar du det som inte omfattar flyg? 

En timmes flyg är väl vara lika jobbigt for en flygrädd som 10 timmar.

Tow2Mater: Jag klarar av att flyga ett par timmar, men jag tanken på att flyga flera flyg under ett dygn är väldigt jobbigt, med flera starter och flera risker för turbulens. Nu har vi beslutat att göra det, men det var en liten process för mig att komma fram till det.

Jag tror du skulle utvecklas mest om du berättade mer om dig själv för andra. Även om dina rädslor, ångest och tidigare ätstörningar. Helt övertygad om att det skulle göra dig starkare. 

Rent generellt ska man inte hålla på och göra sig rolig på andras bekostnad. Men det är möjligt att din man är väldigt spontan och skämtar om sig själv på liknande sätt och det är en förmildrande omständighet.

Rino: För mig är det ett tecken på gränslöshet att sitta på en fest och berätta om så privata saker som till exempel ätstörningar för människor man inte känner. Men det är kanske jag som är extremt privat, så kan det absolut vara.

Jag har inte uppfattat att min man tycker om när jag "hänger ut honom" genom att berätta om hans dåliga sidor. Han kan, precis som jag också kan, bjuda på sig själv, men anser ibland att jag gått över gränsen. Vilket jag så klart respekterat.

Tycker du har en sund integritet. 

Reagerar över många av svaren. Jag tycker inte det spelar roll om du är känslig eller inte, om du talar om för din man att han inte ska dra upp vissa saker, så ska han respektera det. 

Sedan ljög han ju för dom när han sade att du inte gillar att resa. 

Jag tycker att man måste kunna berätta intima saker för sin partner och kunna lita på att hen inte berättar det vidare. Det är en viktig del i en nära relation tycker jag. Det handlar om lojalitet och respekt. Det är skit samma om man tycker den andra är onödigt känslig eller inte, det är den som blir blottad som avgör vad som är privat och när man varit tillsammans några år borde man ha hyfsad koll på var de gränserna går för den andra. 

Jag tycker din kille brister i både respekt och lojalitet och det är värre än att vara lite känslig enligt mig. Alla har sidor man är obekväm med och inte vill visa upp för alla alltid. Det är helt normalt, att ständigt vilja vara en öppen bok är det ovanliga 

Kära TS, din man verkar väldigt osympatisk och på gränsen till empatistörd. Varför vill han blotta dina innersta rädslor, känslor och erfarenheter för människor du/ni inte känner? När du frågar honom varför det är viktigt för honom att typ roa sig på din bekostnad inför andra, vad svarar han då?
Är han avsiktligt elak eller bara så jävla osäker på sig själv att han försöker verka tuff genom att trycka ner dig?

Båda alternativen tyder på att er relation har seriösa problem.

Vad är det hos honom du älskar? Vilka goda sidor kan han ha som kan väga upp det här sjukt obehagliga beteendet?!

Jag skulle råda dig att säga att du har fått nog av att inte känna dig trygg i hans sällskap och att du vill att ni går till familjerådgivningen för att se om ni kan fortsätta vara tillsammans. Du är värd en person som vill dig väl och får dig att växa och må bra. Det är tydligt att din man just nu inte gör något av det.

Han är störd. Faktiskt. Gör dig av med honom.

Det verkar vara som att din man inte vill se några problem hos sig själv utan bekvämt lägger skulden på dig för då behöver han ju inte ändra sig utan kan fortsätta som tidigare. Jag har själv en man som kan vara väldigt okänslig och inte alls inse att andra kanske tycker han är rent av oförskämd. Själv blir jag oftast arg och påtalar saken men det dröjer inte länge så gör han likadant igen. Vad fattas i huvet på dessa översittare? De kommer förmodligen aldrig att ändra sig utan tycker andra skall anpassa sig. Hugaligen! Lämna honom! Det finns andra som är bättre!