Folk som tror att allt är bra

Ps. Kränkt var kanske helt fel ord!

Detta är ärligt talat ett problem du själv äger. Vilket du förmodligen kommer få hjälp och vägledning kring, när du blivit kallad till KBT?n. Jag skulle i alla fall ta upp det med dom, om jag var i din sits. 

För du behöver lära dig en strategi för att kunna släppa sådant där, så det inte blir en fix idé. Du vet att inget illa menades med flit, när plumpa saker sägs eller då någon sagt något som tagits på ett dåligt sätt. Tex pga dålig formulering, eller när folk talar innan dom tänkt. Men trotts att du VET att intentionen inte var att skada eller såra, så blir det hela en stor grej som tar upp din tid, din energi, gör att du fastnar i en negativ spiral emotionellt. Detta är inte ett rimligt sätt att leva på. För missförstånd, konflikter, mungrodor, osv. Är något som kommer ske frekvent, då det är en del av livet i samspel med andra människor. 

Att få reda på varför någon sade något, och på det sättet dom sade det på. Är faktiskt, irrelevant, när du redan vet att man ej menade något illa. Enda gången det har betydelse, är om man anar att någon gör sådär med flit. Dvs, är ute efter att såra/skada/göra en upprörd. Så man kan eliminera den personen ur ens liv.

Men du förpestar din egen tillvaro, genom att fastna i den typen av tankemönster som du råkar ha. Är ju inte så enkelt att styra över det där, men det går absolut att lära sig nya, bättre och hälsosammare för en själv vägar framåt. 

Kanske din självkänsla är dålig och behöver jobbas på. Att förlåta är en aktiv handling, man bestämmer sig för att acceptera en ursäkt. Visst kan du fråga varför någon sa det den sa eller gjorde för att försöka förstå orsaken bakom, men som en del redan sagt, ibland vet nog inte den som sa det ens själv riktigt varför.  Sedan kan ju känslan att kännas ok igen ta längre tid, det kommer ju inte i samma ögonblick som du bestämmer dig för att acceptera ursäkten/förlåta. Men man försöker agera i enlighet med sitt beslut, och släppa det.

Då måste jag förtydliga det hela:

Jag har en del professionella kontakter pga att jag även har NPF-problematik. Alla som haft kontakt med psykiatrin länge pga NPF-problematik vet att de som jobbar där (över hela Sverige) har generellt en väldigt tråkig attityd.  Många av oss upplever att de tror att de flesta där verkar tro att vi varken kan eller vet nånting pga våra diagnoser. 

Detta är alltså inte någonting hos mig, utan hos alla som går till olika ställen pga NPF-problematik, att på olika verksamheter, HAB, etc etc, blir man behandlad som en utvecklingsstörd.

Jag orkade inte ens läsa hela ditt inlägg om att jag behöver hjälp att reda ut mina känslor eller vad det var, jag vet vart problemet ligger så jag kände att jag skulle svara direkt istället.

De ser helt enkelt ner på oss med diagnoser, istället för att stärka oss, och det är de inte ens medvetna om eftersom alla upplever det som har kontakt med olika instanser pga NPF. Det jävliga är att det är BARA de som är utbildade och jobbar endast med folk med våra diagnoser!! Det här är något som alla känner till som är i samma situation, och ja, alla känner sig kränkta över att de inte ens fattar att de kränker oss hela tiden med sin tråkiga attityd! 

Jag menar att de som bara jobbar med NPF-personer verkar snöa in på diagnosena och det gör att jag nu känner att jag ska avsluta kontakten med dem helt för all framtid. Det är helt värdelöst att ha kvar psykiatrin, när vi som går till NPF-psykiatrin som är endast för oss med NPF (vi blir placerade där så fort vi får diagnos!) inte får någon hjälp alls med våra livssituationer och stöd utifrån diagnoser, bemöts som om det är en diagnos som kliver in genom dörren och inte en människa! 

Jag var tvungen att se bara första raderna du skrev att det är HÄR mitt största problem ligger. Jag tänker avsluta dem helt eftersom, som du skriver, det blir en återkommande grej som jag ältar, och till och med skriver en tråd om på FL! 

Tack för att du belyser vart problemet faktiskt ligger! Jag förstår nu varför ingen förstod tidigare! Jag är less på deras trista attityd helt enkelt och jag hade bestämt mig för att avsluta dem långt innan jag skrev TS. När jag är fri från dem så behöver jag inte göra något av det du skrev, eftersom jag slipper höra saker om diagnosen hela tiden som är kränkande. Då är problemet löst! 

Folk säger att vi med Asperger är lättkränkta... Vem skulle inte bli kränkt av att folk ständigt säger saker som om man var både invalid och förståndshandikappad?! Det är så de får en att känna sig, kränkt helt enkelt. För vi vet att vi inte är mindre intelligenta än andra och att vi klarar väldigt mycket mer än de tror. 

Att ens ifrågasätta om någon orkar plugga när man berättar att man ska börja studera, och de påpekar att man har mindre energi än de flesta... Alltså man får ingen hjälp av dem, det går inte att få det när de frågar sånt och inte inser att man klarat av att plugga 9 år i grundskolan och 3 år på gymnasiet!  Jag tycker att det är kränkande och det är därför jag avslutar psykiatrin för "alla" där säger såna saker till patienter HELA TIDEN! 

Du löste gåtan iallafall, tack! 😃

Ingen som vill skriva något om det? 😉

Fast det är så otroligt skilda exempel du ger. Självklart kan man bli riktigt ledsen om ens pojkvän säger elaka saker på fyllan. Det hade jag lämnat honom för om det upprepades. Men att någon råkar uttrycka sig klumpigt är ju verkligen ingen fara.

Är det du som startade den andra tråden om diagnoser?

Alltså. Givetvis handlar det om dig? 

Alltså, jag har i princip aldrig varit med om att någon sagt något som jag blir ledsen över, eller kränkt över. Typ aldrig. Men det handlar ju om hur jag tar emot ett budskap, och hur jag väljer att hantera detta.

 

 

Du blandar ihop olika saker som inte riktigt har med varandra att göra. Utan bäst hanteras var för sig. 

Jag har nämligen själv NPF diagnos. Autism grad 1, så dvs. Det som tidigare benämndes som Aspbergers. 

Min analys och råd till dig står fast. Vad berör problem du lyfte i din trådstart.

Detta är ett problem du själv äger, och, att det definitivt inte är en omöjlighet att lära sig hantera det där på ett annat sätt. Ett sätt som leder till att du mår bättre, och får mer energi över, slipper bli upptagen med funderingar som bara aktivt håller dig kvar i ett negativt känsloläge. 

Men skall det där gå? Då behöver du försöka lyssna och förstå andra perspektiv än ditt eget, samt rannsaka dina egna reaktioner. Grunna på varför du reagerar på det sättet som du gör, kan man komma mer till botten med varför man reagerar så som man gör? Vilka mekanismer som ligger bakom. Blir det enklare att hitta rätt strategi och verktyg, för att forma ett mer harmoniskt (för en själv) sätt att hantera sig själv på i framtiden, i den typen av situation. Lära sig att släppa det helt enkelt. 

Jag talar seriöst inte ur arslet här. Utan har egen erfarenhet utav att jobba på mig själv, och finna personlig utveckling för ett mer friktionsfritt liv. För mig.
Att aktivt VÄLJA att agera annorlunda, för att man vet att det är mer hälsosamt för en, än att svepas med som en trasa utan styrning i tumultartat vatten. Är utmanande. Jobbigt, svårt. Men det går, och det blir lättare och lättare allteftersom. 

Själv går jag varken på vuxenhabiliteringen eller hos psykiatrin. Finns inget dom aktivt behöver vara involverade i i mitt fall. Jag har ett personligt ombud via kommunen som hjälper mig med myndighetsärenden och liknande däremot. 

Men nej TS. Jag själv skiter blanka fan i vad andra råkar säga eller inte säga av misstag. För det mesta tycker jag inte att det är lönt att ge det energi och uppmärksamhet, även om folk är medvetet ute efter att såra. Vara elak. 

Jag konstaterar mest bara att. Jaha. Du är en sån du. Tänker inte ge dig tillfredställelse i att få en respons ifrån mig ens. För jag vet att sånt där, det retar gallfeber på elakt folk. 

Är få tillfällen under mitt vuxna liv som jag blivit sårad av vad någon sagt, och aldrig när det har handlat om plumpa kommentarer som inte hade en sådan avsikt. Däremot är jag väldigt medveten om att alla inte har samma förmåga som mig, till att låta saker rinna av dom. Så jag är snabb på att snappa upp sådant som kan låta sårande, även fast intentionen inte var att såra. 

Kan alltså rätta folk - och säga, men sådär kan du ju inte säga till hen. Det låter ju taskigt. Tillexempel. 

Hur blev "HSP" autism i tråden för dig TS? Istället för att förklara vad du menar blir det en lång radda om psykiatrin också, så förvirrad...

Jag misstänker att du inte vill höra det här men att du har autism förklarar förmodligen till stor del varför du har så svårt med det du beskriver i trådstarten. Det förändrar ju inte situationen för dig, men din trådstart blir betydligt mer begriplig när du berättat att du har en autismdiagnos. 

Visst var det du som skrev om dåligt bemötande i vården häromdagen? Det är så klart skittrist att det är så - jag tror på dig helt och fullt vad gäller det (om det var du). Men jag tror också att du kanske har fler drag som är typiska för autism än du vill inse. Det du beskriver i trådstarten är ett sånt drag och det är därför så få känner igen dina känslor. Du är lite annorlunda på den punkten. 

Någon kan kalla mig idiot. Jag bryr mig inte.

Det är bara ett tecken på ens persons svaghet att den går loss på det sättet. Det har inget med mig att göra så varför skulle jag bry mig.

Du säger det ju själv det är ju bara dina egna känslor och tankar. Inte deras mening och intuition. Ja om man fattar att det inte var meningen att såra en, att de skämtar eller drar till med nått litet så fins det väll inget att vara ledsen över? 

Och ja om man släpper det. Är det nått som inte är ok, så säg till de fattar att så gör/säger man inte och allt är bra. Varför älta? Alla har inte samma gränser som du så räkna inte med det. 

Du låter som en väldigt känslig själ TS.och som om att det är dig själv som du borde jobba mest på/med.
Dels genom att inse att dom känslor du känner efteråt beror bara på dig själv och antingen en väldigt dålig självkänsla. Vilket inte är samma som självförtroende.
Man kan ha jätte bra självförtroende  med en urusel självkänsla.
Eller vad det låter mest som..för att du är alldeles alldeles för självupptagen och tror att HELA världen kretsar kring bara dig och hur du mår..

Vilken utav dom du är TS det vet jag inte säkert..Även om du vill kalla dig högkänslig så stämmer det inte riktigt in på dig. 

Vad andra säger när dom är upprörda, eller vad man själv kan säga när man varit upprörd har oftast inte med någon annan att göra alls.
Visst det KAN ha med andra att göra, men som högkänslig så borde du faktiskt veta skillnaden eller hur!?
Så att skylla på högkänslig när man inte ens har en vanlig sund känsla för saker och ting är väl inget bra för dig själv. 

Har du aldrig blivit upprörd och sagt något du inte riktigt menar eller!?

Nej..För sånt gör inte du inte. För du är Jesus, eller vem tror du att du är..

Alla kan göra fel utan att behöva mena något med det..
Iaf som människa.

Är det en sak jag lär mina barn så är det att ta ansvar för deras egna sätt att hantera känslor, omvärlden kommer aldrig anpassa sig efter dig. Du kommer möta snälla, arga, elaka människor i mängder, men du kan bara styra över ditt eget mottagande.

Så ser livet ut, du kan bara styra din ände, lär dig hantera det istället för att älta vad andra gör

Jag är också känslig av mig. Ovanligt känslig fick jag höra av en psykolog för några år sen. Har man fått höra i hela sitt liv att man inte duger något till eller att det aldrig kommer att bli något av en så blir i alla fall jag misstänksam om någon säger något snällt till mig för då tror jag bara att dem driver med mig. Jag har också en NPF-diagnos ska tilläggas. 

Det här var bara en tanke från mig.