• Anonym (Paraplydrinken)

    Ensamstående med tonåring utomlands - besvikelse

    Ligger just nu på ett femstjärnigt lyxhotell, vid poolen, all inclusive, nära till hav och storstad i ett typiskt medelhavsland, flera olika bufféer serveras från 06-23 och glass, läsk, godis, underhållning, shopping, chill, ja allt finns. Jag och min tonårsdotter anlände för några dagar sedan och ska vara här en vecka och jag känner att jag lika gärna hade kunnat åkt ensam.
    Hon sover till lunch minst, klagar på allt, maten, värmen, mig och vill ingenting. Jag har misstänkt depression hos henne ett tag och det var lite därför jag tänkte att ett resmål kunde göra gott och hon fick välja. Hur kan jag förhålla mig till det här? Försöker åtnjuta allt på egen hand och ge mig själv återhämtning när hon sover och så får hon styra resten, men det känns ändå så tråkigt att det blev såhär.

  • Svar på tråden Ensamstående med tonåring utomlands - besvikelse
  • Anonym (Process)

    Tyvärr är min erfarenhet att "mycket vill ha mer".... Och att vissa tonåringar ibland behöver att man blir förbannad och väldigt tydlig.

    Och det är också en fråga om att å ena sidan respektera att de behöver sin frihet och att få vara ifred.... Och att å andra sidan så behöver de faktiskt få en ordentlig realistisk bild av verkligheten, där man som förälder faktiskt inte är en önskning... Utan en människa med förväntningar och egna ideer.

  • Anonym (neg)
    Anonym (Paraplydrinken) skrev 2024-08-05 11:07:53 följande:
    Nej det tror jag absolut inte, och varför måste man sprida negativitet på det sättet som du gör?
    Däremot tänkte jag att resan, ett miljöombyte och ett avbrott från vardagen inte behöver vara något dåligt. Det blir ju jättekonstigt att få rådet jag redan sagt att jag vill göra, men hur beter jag mig om hon inte vill tänker du? 
    Du låter rätt negativ själv TS
  • TvillingmammaVästgöte

    Låt henne sova ut, tonåringar behöver mycket sömn. 


    Jag hade blivit deprimerad själv som tonåring av att åka på semester ensam med min mamma, hade jag vägrat att göra. 


    Vi reste inte mycket med våra tonårIngar, bara en vecka till fjällen, tills de varcarton. I den åldern vill barnen frigöra sig från föräldrarna och vara med vänner. 

  • Mrs Moneybags

    Men är det inte rätt typiskt och helt normalt att en tonåring inte längre får ut så mycket av att resa med mamma eller pappa? 


    Jag tycker du kan klappa dig på axeln och ändå inse att detta blev sista resan ihop på ett tag. Nästa år reser hon kanske med kompisar eller sitter och häckar i hemmet hela sommaren. Må så vara. Det är inte livsfarligt att ha tråkigt. 


    Om jag var du skulle jag åka på alla utflykter och göra allt möjligt på egen hand på er resa. Om hon vill sova bort tiden, så varsågod. 


    Nu känner jag inte din dotter men det låter som helt vanligt tonårsbeteende i mina öron. 

  • Anonym (Mamma)

    Paraplydrinken, vad har ni hittat på idag?

  • Anonym (Paraplydrinken)

    Tusen tack till alla er som gett glada hejarop, det har stärkt mig lite sedan jag startade tråden. Till er andra: Jag tycker fortfarande inte att jag ska känna mig dålig eller naiv när jag frågade min dotter om hon ville hitta på något bara hon och jag, och hon svarade ja gärna - och fick då flera alternativ, shopping på Ullared, nåt spahotell, en weekend till London eller en vecka vid medelhavet och hon valde detta. Min dotter är så pass trygg att hon även hade kunnat svara att hon helst vill vara hemma med kompisar eller något helt annat om det varit så utifrån att jag föreslagit andra aktiviteter i sommar som hon tackat nej till.
    Idag gick vi ut och åt, hängde vid poolen en stund och länge vid havet, nu ska vi snart äta middag på hotellet som har bbq-afton. Känner hon för det kanske vi tar en buss in till stan och kollar runt.
    Jag har full förståelse för att hon kanske inte tycker det är skitspännande att vara med morsan, men nu är vi här och vi får göra det bästa av det.

  • Anonym (Hum)

    Lämna området gå ut på restaurang , ta en promenad i stan!?

  • Anonym (Sunny day)

    Det är något som skaver som gör att hon är nere och gnällig. Det kan vara något med kompisar, någon kille eller vad som helst. Det som jag har lärt mig och försöker på minna mig själv om som förälder är att låta tonåringen få känna att det är tråkigt, det är okej. Du har gjort jättebra ifrån dig som bokat den här resan,försök att njuta. Prata med din dotter om att du ser att hon inte verkar må så bra och om att det är okej att känna så, fråga om det är självaste resan (det är inte resan, jag garanterar) berätta för henne att du förstår och att du finns här för henne. Fråga om hon tänker hitta på något annat(vänta lite tills hon vågar berätta).

    Du, jag vet hur det känns, som att  inget duger för sin tonåring, men bort med den tanken hon är bara ett barn. Jag minns att jag bokade en solresa för att fira julen för några år sedan, min tonåring grät och ville inte åka ditt, trotts att mina föräldrar skulle åka med oss för att fira där. Jag blev så knäckt när hon var missnöjd och sa till henne att hon borde var tacksam och glad över att vi har möjlighet att resa osv. Hon blev bara ängslig och ännu ledsnare, jag tog tillbaka mina ord och hatade mig själv för jag reagerade som en jämlik tonåring och inte som förälder.
    När vi pratade efteråt berättade hon om att hon ville vara hemma när det är julafton träffa sina kusiner osv. Sedan kom tårarna om allt jobbigt i skolan och ensamheten hon upplevde..
    Omfamna din dotter och tillåt henne omfamna sina (negativa)känslor, det är ändå tur att ni är utomlands annars hade det varit så jävligt att stå ut med det här hemma och ska också orka laga mat o städa O hitta på roliga saker.


    Att hon vaknar sent är väldigt vanligt, bra att du försöker att ta det lugnt då. Kom ihåg att du är hennes trygghet, blir du frustrerad och osäker blir hon ännu mer frustrerad.
    Njut av din semester nu, prata lite med henne med inställning att hon är ett barn som behöver mycket kärlek. Mer än det här behöver du inte göra, sola , bada och ät god mat:)
    Det är tufft att vara förälder, men du klarar det.

  • blomman 2

    Hej TS!

    Jag befinner mig också utomlands med min tonårsdotter och denna resa var en överraskning och hon fick veta om resan 1 vecka innan vi reste iväg, hon blev jätte jätteglad!!
    Hon ville bara ha sol och bad, det skulle räcka sade hon.
    Efter två dagar i pollområdet/ havet kom rastlösheten ?
    Jag påminde henne om att vi kan skatta oss lyckliga som kommer iväg såhär ( är också helt ensamstående med inte en jättegod inkomst) att det var ju som och bad vi ville ha.
    Hon kommer upp varje morgon och följer med till stranden, vi sticker iväg cs 12-11.30 så hon får sova ut.
    Hon saknar kompisarna men tycker ändå att mitt sällskap räcker långt med små dippar då och då. För övrigt går dagarna ändå snabbt.
    Ser till att inkludera henne mycket i hur kvällarna blir, vidsa kvällar vill hon ta det lugnt och vill äta på rummet och chilla och vissa kvällar vill hon ut på stan med mig och shoppa.
    Märker att jag får peppa henne lite att komma igång efter stranden och när hon kommer över tröskeln tycker hon att allt är bra! 


    Vi pratade om detta häromdagen vid poolen, att hon är i en ålder då vissa saker som tidigare var roligt inte är det längre, iallafall fall inte med mamma😅 men hon säger ändå att hon kommer att vilja resa med mig i fortsättningen iallafall fall.
    I de bästa av världarna hade det varit roligast om en kompis hade följt med och det förstår jag!
    Jag nöjer mig helt klart med att bara njuta av sol, bad och en bra bok.
    Min tonåring är mycket aktiv och social så klart att hon kan sakna det men som jag sade, en vecka hår gott och när hon ser tillbaka kommer hon att känna att vi hade det bra dom kom hit🥰❤️

  • Anonym (Tonårsförälder)

    Jag tänker att hon är i en ålder då man kan upptäcka att föräldrars sätt att göra saker inte passar en själv, men man är ännu inte kapabel att hitta sitt eget sätt. Just det där med resor kan jag verkligen relatera till. Vi reste mycket när jag var barn men som tonåring avskydde jag det. Jag reser mycket som vuxen men på ett helt annat sätt, men är idag självklart tacksam för vad mina föräldrar tog med mig på. Idag skulle jag aldrig hänga på en strand en dag. Jag doppar mig tills jag är nöjd. Läser i solen en stund och doppar mig igen. Tar Max 40 minuter. Läser gör jag hellre i skuggan på en balkong än bland en massa folk. All inklusive, shopping, allmän turistindustri och stora hotell gav mig ångest som tonåring. Jag ville bara gråta över det, men hade aldrig kunnat sätta ord på det om någon frågat mig. Idag bor jag aldrig så. Mitt överlevnadsknep under tonåren var att ha ett projekt jag ägnade mig åt. Läsning eller träning för att få tiden att gå. Mitt knep som tonårsförälder är att just de där åren enbart köra på säkra kort vilket för min del innebär att fjällvandringarna pausas lite. Försök hitta bra stunder. Fota dem och kom ihåg dem tillsammans. 

  • Anonym (Process)

    Jag tycker det är intressant att folk verkar ha perspektivet att tonåringar "kan bli nöjda", utifrån mitt perspektiv.

    Alltså, hur man än gör i den åldern får man orättvis skit av självupptagna hormonstinna och omogna varelser. 

    Ingenting man gör blir rätt, och samtidigt är det faktiskt så det ska vara. Att man liksom får vara vuxen och välja sina strider. 

  • Anonym (....)
    Anonym (f) skrev 2024-08-05 13:54:59 följande:

    Jag tror också på att tvinga ut henne faktiskt, fast jag kan vara lite mesig ibland som förälder. Mina barn kunde också vara svåra när de var tonåringar, men jag tog ut dem på ovanliga saker ändå, nu reste vi på ett helt annat sätt, backpackade, så allt som var lyx var de gärna med på. De minns de här jobbiga strapatserna som roliga händelser idag när de är vuxna. 

    Exempel, vi hyrde en chaufför med båt till en ö vi inte kände till alls, vi gick och spelade på arcades där jag deltog i spelandet, vi testade åka motorcykel långt innan det var lagligt i Sverige, lugnt och sakta och med hjälm i djungeln på en lugn väg, jag lät dem bestämma mat, även om det blev europeisk mat istället för den lokala, vi snorklade i havet tillsammans, det var tillåtet att sitta med mobil eller laptop på stranden om man kände för det, och om det ens fanns wifi, jag tog dem till ett rave i skogen (vi drack såklart alkoholfritt) sen har jag tvingat med dem till museum och liknande som de inte gillade. Man får ge och ta.


    Och hur hade ni tillgång till interner/wifi, mobil och latop på sent 1890-talet? 

    Sedan känns ditt inlägg väldigt fejk med tanke på att du skulle ha upplevt detta på senr 1890-tal. 
  • Anonym (Paraplydrinken)

    Hej alla. Sitter nu på hotellets cafe efter lunch tillsammans medan dottern fixar sig på rummet och strax ska vi ut på tur.
    Min känsla från igår har lagt sig lite, jag har lagt ner den sk prestigen helt och tar vara på mina egna små stunder för mig själv samtidigt som jag följer dotterns lust och vad hon känner för. Hon har landat lite i tillvaron och är mycket mer förnöjsam och gladare än de första dagarna, och vi har faktiskt riktigt trevligt. När jag märker att hon är lite irriterad på mig ger jag lite utrymme och går iväg på området till poolen, caféet eller havet som är 5-10 min bort så kan hon höra av sig när hon vill och hittills har det funkat bra. Vi har bara 2 dagar kvar nu och tror de kan bli riktigt bra under omständigheterna.

  • Anonym (Tea)

    Låter som en normal tonåring visserligen. Min dotter på 17 sover också till 11-12 när hon är ledig. Man hon är långt ifrån deprimerad utan hittar på saker med kompisar och tränar och är som mest aktiv på kvällen. Kanske är din dotter också segstartad och vill hitta på saker på eftermiddagen och kvällen? Istället för att stressa fram något på dagen.

Svar på tråden Ensamstående med tonåring utomlands - besvikelse