Sviken av en vän, förlåta eller dumpa?

Jag är helt säker på att hen valde pojkvännen och att njuta av sin ledighet, istället för att skrivas på mobilen. Inget har hänt oss emellan, men ja, det har ju varit en del fokus på problem i bådas liv, där vi stöttat varandra så hen kanske tröttnade på det fokuset...

Nej, jag tror egentligen inte det. Vi har kunnat vara hyfsat ärliga med varandra om saker som inte rört just vår vänskap. Svårt att säga till någon att hens beteende är sårande (tycker jag generellt)

Hon är kär - låt henne vara det och var glad för hennes skull.

Det kan man vara och ändå ha tid att svara på sms någon gång i veckan, jag är övertygad om att vännen har skrivit med sina föräldrar, syskon eller andra trots att hon varit med sin pojkvän.

Nej, det är inte ett snyggt beteende och det kommer nog att synas vid fler tillfällen senare i livet.

Ni hade olika förväntningar. Att förutsätta något och sedan bli besviken, kan ju vara att man har olika värderingar eller förväntningar. Eftersom det nu har skett en krock där tycker jag du ska kommunicera dina tankar. Speciellt eftersom du tom överväger att dumpa vännen, då har du inget att förlora.

Uppdatera gärna hur det går!!

Ja det där är en intressant fråga. Jag resonerar som Anna - att man kan iaf snacka med andra. Men samtidigt har jag märkt att de flesta tänker som du Lynx123. 

Har själv en situation där min vän och jag inte setts på 3 månader och hörts ytterst lite, men hen har ju inte gjort nåt fel, hen är ju kär. (Obs ironi). Jag tycker det är ett oskönt beteende, men Anna, TS och jag kanske är i minoritet?

Tycker också det är ett oskönt beteende. Alla har vi ett val. Hon sa visserligen "vi hörs mer efter semestern" men hon gör ju med det ett medvetet val. Hon väljer att  prioritera bort sin vän. Att slänga iväg ett sms då och då till sin vän under sin semester bör aldrig vara ett problem?. Istället hör hon av sig nu, på arbetstid, och förväntar sig att ts ska finnas där för henne? 

Nä. Oskönt. Sen finns det ofta fler sidor av ett mynt. Det gör det ju. Men allt som ts skriver tycker jag är rätt taskigt mot henne. En vän är en vän. Men å ena sidan, idag tycks nästan allt vara tidsfördriv eller ytlighet som gäller. 

Knappt nån genuinitet, eller äkta intresse för andra, eller för djup kvar i människor. Tyvärr.  Alla tycks vara utbytbara. Vänner som potentiella partners.... sorgligt samhälle och värld vi lever i. Vad gör vi människor med varandra egentligen? Kan en undra. 

Ts. Hoppas det ska ordna sig för dig och din vän!
Gör det som känns rätt. Människor ska vara värd din vänskap och tid :) 

Förstår, därav ditt inlägg här. 
Men jag tror ändå det bästa är att du säger som du känner till henne att du hade önskat att hon varit tydlig kring den minskade kontakten. Om hon värderar er vänskap så skulle hon värdesätta att du är ärlig. Hon kanske inte är som mig som är extra mån om att vara tydlig.
Man är olika som personer. 

För om du inte säger något så kanske er fina vänskap beblandas av denna olustkänsla du känner nu och vore synd. 

Prata med henne och berätta exakt hur du har uppfattat det hela, ärlighet är superviktigt, speciellt när det kommer till nära vänner

Som det verkar har ni vanligtvis en nära relation. Jag får för mig att hon kanske inte vill ha det upplägget längre. Kanske har hon tröttnat på att höras jämt o ständigt. 

Hon talade tydligt om för dig att ni skulle höras efter semestern, vilket är rätt normalt om man känner att man vill spendera tid med familjen. 

Vad känner du dig sviken över? 

Hon har kommunicerat det till dig, tydligt dessutom. "vi kan höras mer efter semestern"

Fast hon hade fortfarande fyra veckors semester, även om hon var hemma tre av dem. 

Ts, du borde jobba med dig själv och acceptera att folk kan behöva umgås med sin familj på semestern även om de bara är hemma. 

Och det är varken konstigt eller att hon ghoostar dig. 

Hon kanske tycker att du är för "på"? Det är nog inte vanligt att höras så mycket som du vill, när man är vuxen och är i en relation med en man. Utan sådana väldigt nära bästisförhållanden hade man ju som barn och tonåring. Jag tycker alltså inte att du har rätt att säga att hon har "svikit" dig. Svek är något mycket värre än så.

...men sedan väljer du såklart själv om du är nöjd med den här nivån på väninnerelationen, eller om du tycker att du klarar dig bättre utan henne. Jag tror dock att du kommer att få svårt att hitta en annan väninna heller, som vill ha så mycket kontakt som du vill ha.

Vidare tänker jag att det inte är bra att haka upp livet på en enda väninna eller vän, utan sprid hellre dina gracer och träffa andra människor också. Så att du har flera att falla tillbaka på, om du blir besviken på en av dem. 

Det kan ju hända att hennes kille vill att det är de två under semestern. Visst, hon borde ha kommunicerat det med dig före semestern, men tycker att det låter rätt sunt att ta lite time out!

Kan ni prata med högt i tak om er relation? Tror du att hon skulle våga uttrycka om hon tyckte att dagliga samtal är lite mycket?

Jag har en sådan vän, vi är medelålders. Vi har hörts dagligen i ungefär 15 år. I början var det lite väl mycket kommunikation, men med tiden har vi landat i att något sms per dag när vi är ute och semestrar är rätt så lagom. Vi kollar läget. Vi brukar prata i telefonen någon gång i veckan under resor, någon timme. Men jag ser det som en ovanlig relation i vår ålder, och jag skulle aldrig fixa att ha fler så intensiva vänskaper.
Vi är rätt noga med att det här inte stör vårt familjeliv, vi har båda partners och ganska vuxna barn.

Har en annan vän som precis blivit singel, och märker tydligt att det blivit en obalans mellan oss när det gäller hur mycket kontakt vi vill ha.... komplicerat 

Tycker ni borde prata om det här, och om era förväntningar, och vad ni kan ge av tid.

Det här har säkert varit länge på gång. Att höras precis varje dag hör nog inte till vanligheten när man är vuxen? Jag har massor av fina vänner, ibland hörs vi en gång i veckan och ibland en gång i månaden.

Att ha tid att varje dag prata om allt mellan himmel och jord när jag samtidigt ska jobba, sköta hemmet med allt vad det innebär och ha lite tid för mig själv, skulle jag inte ha plats för en vän som vill ha daglig kontakt.

Det kan ju vara så att hon tycker att er kontakt har varit lite för mycket den senaste tiden, säskilt som hon nu är i en ny relation.

Jag tycker att du ska förlåta och sedan försöka lägga vänskapen på en lagom nivå, höras kanske 1-2 ggr i veckan och träffas lite då och då.

Pratar man varje dag finns ju risken att pratet går i cirklar, samma saker sägs hela tiden och risken är stor att det börjar kännas som ett krav att prata, inte något som man gör för att man vill.

Jag är i samma situation! Har en kompis/"vän" och vi har gått igenom en himla massa tillsammans! Men nu hör jag bara från henne när det passar henne, när hon behöver prata om något! Det är inte så att man måste prata i flera timmar även om det hände förr, utan mer det här vardagliga att man vill berätta något, visa bild på något, skratta åt något. Jag kan skicka 4-5 mess till henne utbrett under tid utan att få svar. Möjligtvis en tumme upp. Sen ringer hon och då är det något på jobbet, något med något barn. Då duger man! "Hur är det med dig då?", "Nja, det är väl sådär, har en del strul på jobbet jag också". "Jaha, tråkigt, men vi ska äta nu, vi får ta det en annan gång!".
Det har ju inte med att göra att man "offrar tid" på sina "vänner". Jag saknar dem ju, jag tänker på dem, jag vill som sagt berätta något, visa något, tycker om dem som människor. Det är inget som man "tar semester" ifrån bara sådär! Även om jag är med min sambo på semester utomlands så kan jag ju se något som påminner om någon vän som jag vill visa! Det sker liksom automatiskt. Så det blir som sagt lite oskönt när nån bara totalt skär av 'en helt plötsligt, utan att ens ge en anledning! Sen när det passar dem så duger man igen! Det är ingen fair vänskap! 

Det kan också vara varningsflagg på killen. Hur länge har som varit ihop? Om hon vanligtvis brukar höra av sig och inte gör det nu så kan det kanske vara så att han ?inte vill? att ni umgås så mycket.