• Anonym (123)

    Hjälpa min mamma med adootionstrauma

    Hej alla fina!


    Skulle vilja försöka förstå min mamma mer och hennes beteenden.


    Min mamma född 1959 blev bortadopterad av en svensk kvinna i Sverige direkt vid födseln. Hon vet inte vem hennes pappa är men han var tydligen inte någon snäll man. 


    Hon bodde på ett barnhem till hon kom till sin fosterfamilj 8 månader gammal. Jag vet inte hur hon hade det på barnhemmet men hon har berättat att det var en kvinna (sol var lite speciell) som tog hand om henne mestadels, det var nog hennes första  anknytningsperson. Har verkligen varit så ledsen att detta drabbade min mamma när jag själv fick mina barn. Helt ofattbart att små nyfödda ligger på barnhem i sina sängar utan någon närvarande anknytningsperson utan bara tillfälliga barnmorskor. Osäker exakt på hur förhållanden på ett barnhem var på 50-60 talet man kan tänka mig att det var väldigt svårt. Övertygad om att känslor av övergivenhet och otrygghet fastnat i min mamma från tiden på barnhemmet. Tycker det är så fruktansvärt att hon fick gå igenom det. 


     


    Min mammas nya familj var ett par i 40 årsåldern och de hade kämpat med att få barn länge. Men de blev gravida naturligt med mammas syster bara en månad efter att de hade adopterat min mamma. Men jag har förstått det som att min mamma och moster blev olika behandlade. Övertygad om att hon inte kände sig lika inkluderad i familjen som min moster. Min mormor sov alltid hos min moster och kom aldrig in till min mamma på natten. Detta har hon berättat om att hon har fortfarande mardrömmar om i 65 års ålder. Detta är ett trauma för henne. 


     


    Min moster vill gärna ha en relation med min mamma idag men min mamma gillar inte henne. Hon säger att hon är narcissistisk. 


     


    Nu till hennes beteenden: hon kan vara väldig elak, säga elaka saker till mig och min bror. Men framförallt har hon varit hemsk mot min snälla fina pappa som är så nedtryckt i skorna av henne. Hon skriker på honom ofta. Säger att han klarar ingenting. Kommenterar hans kläder, skor, andedräkt. Allt detta framför mig och min man och våra barn. Förstår verkligen inte hur han orkar leva med henne. 


     


    Jag älskar min mamma men jag vet inte hur jag ska hantera att hon kan vara så elak ibland. Hon säger så dumma, onödiga kommentarer om allt. Hon har inte någon kärleksfull, positiv energi och det är väldigt tärande att umgås med henne en längre tid. Har försökt prata med henne försiktigt men hon gå direkt till motattack och skyller alltid på andra. Hon kan aldrig ta ansvar för sitt beteende. Så tröttsamt!


     


    Vill inte bryta kontakten såklart men vet inte heller hur jag ska bemöta hennes beteenden. Uppskattar verkligen om ni vill hjälpa mig förstå och ge tips på hur vår relation kan bli bättre. 


     


    Kramar

  • Svar på tråden Hjälpa min mamma med adootionstrauma
  • Anonym (Hm)

    Din mamma har gått igenom mycket under sina mest känsliga och utsatta år. Jag tror inte du kan göra något här utan att vädja att hon söker professionell hjälp. Prata, eller skriv ett brev, och förklara hur du känner och vad du ser. Vad du själv fått uppleva och vad du behöver för att ni ska ha en fin relation i framtiden. Antingen tar hon det till sig eller så avfärdar hon dig. Händer det sistnämnda måste du själv avgöra hur ofta du orkar träffa eller ha kontakt med henne. Önskar er all lycka till! 

  • Anonym (123)
    Anonym (Hm) skrev 2024-08-09 12:57:18 följande:

    Din mamma har gått igenom mycket under sina mest känsliga och utsatta år. Jag tror inte du kan göra något här utan att vädja att hon söker professionell hjälp. Prata, eller skriv ett brev, och förklara hur du känner och vad du ser. Vad du själv fått uppleva och vad du behöver för att ni ska ha en fin relation i framtiden. Antingen tar hon det till sig eller så avfärdar hon dig. Händer det sistnämnda måste du själv avgöra hur ofta du orkar träffa eller ha kontakt med henne. Önskar er all lycka till! 


    Tack för dina fina råd! Hon har gått i terapi för ca 20 år sedan och sa att hon fick ut jättemycket av det. 


    Har försökt prata med henne om ?hennes inre sårade  barn? men tror inte jag nådde fram. Brev kanske är en bra idé, vad tycker du jag borde skriva i ett brev till henne?

  • Anonym (123)

    Jag glömde lägga till att hennes hem är ett fruktansvärt kaos. Smutsigt och fyllt med prylar. Min pappa vill rensa men han får inte för min mamma säger han.


    Vi misstänker också att hon har ett shoppingberoende då hon köper massa saker på kredit som hon sedan inte ens öppnar och fyller hela huset med. 


    När jag frågar om hon köper mycket på kredit säger hon att hon har massa pengar och jag ska inte oroa mig. Misstänker att hon säljer av från sina aktier för att kunna fortsätta konsumera. Hon har ingen buffert alls. 

  • Anonym (Hm)
    Anonym (123) skrev 2024-08-09 13:17:30 följande:

    Jag glömde lägga till att hennes hem är ett fruktansvärt kaos. Smutsigt och fyllt med prylar. Min pappa vill rensa men han får inte för min mamma säger han.


    Vi misstänker också att hon har ett shoppingberoende då hon köper massa saker på kredit som hon sedan inte ens öppnar och fyller hela huset med. 


    När jag frågar om hon köper mycket på kredit säger hon att hon har massa pengar och jag ska inte oroa mig. Misstänker att hon säljer av från sina aktier för att kunna fortsätta konsumera. Hon har ingen buffert alls. 


    Hon är en trasig själ, med andra ord. Det ger henne inte rätt Att behandla andra illa, samtidigt som det kan vara en förklaring till varför hon beter sig som hon gör. Vad var det för typ av terapi hon använde sig av och som hon kände fungerade? Psylodynamisk terapi är fruktansvärt krävande och tar lång tid, men kan också vara det som hjälper henne här. 


    vad du ska skriva i brevet vet bara du 😌 oftast är det lättare att ta emot information som kan ses som kritik om man först får höra fina saker om sig själv, tex du som är så himla omtänksam, skulle du kunna hjälpa mig med bla bla. Eller, som i din mammas fall, skulle du kunna börja med Jag beundrar hur stark du är och tänker ofta på vad du fick gå igenom som liten, ingen förtjänar att få ha upplevt något sånt. Och därefter det du vill säga. 

Svar på tråden Hjälpa min mamma med adootionstrauma