Tilolo skrev 2024-08-13 09:14:12 följande:
Svar till TS och Anonym (E):
Den enda förklaring jag har i era fall är att ni tyvärr har blivit manipulerade av dessa personer att åtrå dom på detta sätt.
Precis detta har hänt mig flera gånger om. Jag har varit förälskad, olyckligt kär, gått sönder av saknad, byggt upp föreställningar kring personen och tänkt på den 24/7. Inte förrän långt senare har jag kunnat förstå att jag inte alls känt dessa känslor och dessa föreställningar har inte funnits. Det har varit en riktigt läskig insikt. Då har världen gungat, kan jag säga.
En del människor har ett utvecklat sinne för att kunna känna av andras energier, tankar och känslor. Och det finns en alldeles speciell typ av människa som är väldigt grov i sin energi som därmed kan överföra sina egna önskningar på andra.
Det är som att de bokstavligen går in i ens egna huvud och tar boning. Därför känns ens känslor väldigt realistiska.
Jag tycker det blir så tydligt i ditt fall TS att han inte tagit bort dig som Facebook-vän. Hans *intresse* för dig är helt enkelt att du ska hänge dig honom och mycket väl också undra hur han mår för att tillslut när du inte längre står ut, skriva. Såna personer kan ha relationer och samtidigt ha dessa kontakter där de bara i tanken per rutin sänder ut denna önskan om deras åtrå. Det blir som att suga på en karamell som aldrig tar slut.
De lägger ut sina krokar till höger och vänster och ju fler som nappar desto mer energi till sitt ego tror dom att de får. Genom dessa människor älskar dom sig själva som de i tanken förtrycker så att dessa människor ska kunna hänge sig personen i detta underläge av förtryck.
Jag tänker också på ditt fall, Anonym (E), om din hängivenhet till din person. Jag är helt övertygad om att även den personen har besatt dina tankar med att få dig att tro att du känner dessa känslor som för var dag växer sig allt starkare. Det kan ju vara så att den är desperat på sitt håll och då känns det med ens starkare. Det kan också samtidigt handla om att en insikt kryper upp inom dig och då blir koncentrationen på denna föreställning allt mer ihärdig.
Så den här besattheten man har av en person handlar mycket om att man vill ha tillbaka den del av sig själv som har tagits ifrån en så att man sen ska kunna frigöra sig och kunna förstå vad det var som hände egentligen. Men hjärnan kopplar inte riktigt och tror att det är personen man vill ha för att den ju förser en med så mycket bekräftelse som totalt slår ut denna avsaknad på sig själv. Det är nästan lite som att bli drogad och inte riktigt kunna tänka klart som gör att man blir vilseledd bort från att ta tillbaka sig själv.
I sitt inre någonstans så vet psyket hur det står till, men man hoppas ändå in i det sista för att smärtan är för stor att uppleva. Jag vet hur det är. Då känner man verkligen att man är helt tom och kvar är bara mörker.
Jag tror det är som du säger, att dom slänger ut krokar lite här och var.
När jag höll på att glömma honom och skulle gå vidare, ja då dök han upp igen och skulle se till att jag inte skulle gå vidare.
Dom vill nog inte tappa en krok, och gillar att ha en där hängandes. Men man får inte släppa för då ser dom till att man hamnar där igen.
Har verkligen känts så med den här killen. Han vill ha mig hängande på kroken.
Jag känner igen det ts skriver, att han inte svara på meddelande, men sedan när jag träffa han irl så verka han intresserad, för att sedan backa osv om igen.
Sedan ser man han online igen och inser att han sitter väl och skriver med andra.
Minns en gång när en annan kille raggade på mig, då kom den här killen och förstörde det, för att jag skulle gå till honom.