Besviken på syster som bortprioriterar oss

Förrän

Såklart måste hon få ha fokus på partners och vänner i perioder. jag skulle inte heller vilja resa med mina syskon istället för en ny kille som jag träffat. Du låter egoistisk. Hon vill väl ha en egen familj som du själv har. Låt henne ha ett liv som inte innefattar dig hela tiden

Ja det fattar ju jag med. Men då tycker jag inte att hon ska vara så himla på att vara med oss o vilja göra saker när hon inte har någon kille. Tex då vill hon att jag o mina barn o hm ska åka iväg UTAN min kille. Då dka hon vara i fokus o jag ska prioritera henne högt. Men då fåe väl jag också ändra lite attityd o inte vara tillgänglig de gånger Vi duger 

Hur mycket reser ni egentligen?

Känns inte som att detta kan bli ett jätteproblem om man inte reser 3-5 ggr om året.

Sen är det klart att man har mer tid att umgås som singel.

Fast dumt av din syster att ändra bestämda planer förstås.

Är väl inte redan som är största problemet. vi har tidigare alltid rest 1 gång om året. nu har vi försökt få till en weekend någonstans i 1 år. det är min syster som föreslår o vi börjar leta, men så träffar hon en kille o börjar vela. Vi lägger det då åt sidan. Sen plötsligt tar det slut o då vill hon boka resa på direkten. som tex i somras skulle vi reda men så kunde hon inte boka upp sig.  Det tog slut med killen o då vill hon boka resa o att vi ska åka 3 dagar senare vilket är lite svårt för mig utan någon planering alls gällande barn o sambo. Så nästa gång hon föreslår att vi ska boka resa, som ev sker om det har slut så kommer jag säga att jag o min familj planerar att resa så vi kan inte nu 

Inget konstigt alls. Hon lever singelliv. 
Sen är det även ok för dig att känna dig bortprioriterad. 
Låter som att du bör skaffa dig lite mer vänner!

nu ville hon plötsligt att vi ska umgås till helgen. Inte bara en kväll utan hon vill att vi umgås hela helgen. Jag sa att vi har andra planer, en kväll kan vi ungås men sen har  andra saker vi ska göra. Då blev hon nästan sur o sa att då kan hon lika gärna åka iväg. Det visade sig då att den hon dejtar är iväg o då har hon ingen annan att vara med o då vill hon inte vara själv utan med mig hela helgen.  

Låt henne sura då. 

Jag tycker du har gett henne för stor plats i ditt liv och då blir det markant när hon har annat och andra hon prioriterar före dig. Tomrummet blir för stort för dig. Det är så här hon är. Hon är säkert också en sådan som bara hänger på andra, andra som styr, hon hoppar på båten, hon menar inget med det, hon är bara mindre bra på att planera och att prioritera. Jag hade tagit henne för den hon är och inte lagt så stor vikt vid det. Har du ett tomrum där så kan du fylla det med någon annan människa eller saker du tycker om att göra. 

Jag förstår henne delvis, även om hon beter sig lite omoget ibland. Du har familj och barn, och hon tycker jättemycket om att umgås med er, ni är hennes familj. Men givetvis är vänner och killar högt prioriterade, och vem går inte all in när man är nyförälskad.
Då väljer hon inte i de lägena att umgås med sin syster, du finns ju kvar och är familjen. Det där tycker jag inte är superkonstigt...
Vänner tycker jag att man skall prioritera genom hela livet, för det är verkligen guldklimpar man kan finna. Så att hon umgås mycket med en vän låter bara trevligt, och det kanske är en kvinnlig partner i slutändan...(?)

Däremot verkar du själv inte vara helt nöjd med ditt eget liv. Har du andra vänner att umgås med än din syster, andra att resa med? 

Mitt råd till dig är att du själv skapar dig det liv du önskar, där givetvis din syster är inkluderad men inte som centrum i universum. Om du har få vänner, satsa på att hitta nya, om äktenskapet inte funkar - lös det!

Låter märkligt att hon inte inser att en förälder typ är omöjlig att boka för sig själv en hel helg. Och varför måste det prompt vara hela helgen?
Har hon svåra problem med att vara ensam? Hon behöver då bli mer självständig!

Av det jag har läst i tråden så är min undran om hennes problem är att hon har ett obalanserat förhållande till sig själv, som gör att hon hänger på människor på detta sätt för att liksom fylla detta tomrum?

T,ex, när hon inte har någon annan, att dina barn blir viktiga för att hon då kan känna någon form av existens i att de anförtror sig henne. Hon går in i en roll och får en identitet i det. Som sen tas till nästa nivå i att vara en typ av flickvän men som slutar i denna obalans. Tecken på att hon hela tiden tappar bort sig själv, att något är fel.

Tänker t,ex, också på det du beskrev att du känner skuld när du behöver gå hem, att det kan vara ett sånt tecken på en tomhetskänsla hon plötsligt känner som gör att hon anklagar dig för att du ska stanna kvar. 

Ja jag håller med dig.. jag har andra vänner, men jag tror problemet är att vi alltid varit varandras bästa vänner. Så jag har valt bort mina andra när tex hon velat ses. Jag har alltid kännt sån skuld över att låta henne vara själv eller tacka nej?

Det blir ju en form av medberoende till hennes situation. Problemet är att hennes situation inte är statisk, utan ändrar sig. Plötsligt har hon träffat sitt livs kärlek, och försvinner i förälskelse i ett år, eller så har hon krossat hjärta och behöver dig jättemycket i ett antal månader.
Du kan inte fortsätta att ha ditt liv ständigt på on/off!