Singel och gravid i sorg

Hej igen alla.

Pappan har helt ändrat sitt sätt mot mig, är helt kall och vill bestämt att jag ska göra abort. Jag hade bestämt mig, skrivit in mig, gjort tidig glukosbelastning och fick se den lilla i förrgår. Idag v 11+3.
Jag har även blivit hotad av en tjejkompis till honom som jag tror också har påverkat honom, där de säger att han bestämt isåfall ska ha hälften av alla föräldrardagar samt begära varannan vecka. 
Nu vacklar jag igen, över att föda ett barn in ett möjligtvis rent kaos från början.
Men jag vet inte heller hur jag ska klara av en abort såhär sent.
Jag går isönder och vet varken ut eller in, vad som är rätt eller mindre rätt.
Hade behövt stöd.. igen.

Hej igen alla.

Pappan har helt ändrat sitt sätt mot mig, är helt kall och vill bestämt att jag ska göra abort. Jag hade bestämt mig, skrivit in mig, gjort tidig glukosbelastning och fick se den lilla i förrgår. Idag v 11+3.
Jag har även blivit hotad av en tjejkompis till honom som jag tror också har påverkat honom, där de säger att han bestämt isåfall ska ha hälften av alla föräldrardagar samt begära varannan vecka. 
Nu vacklar jag igen, över att föda ett barn in ett möjligtvis rent kaos från början.
Men jag vet inte heller hur jag ska klara av en abort såhär sent.
Jag går isönder och vet varken ut eller in, vad som är rätt eller mindre rätt.
Hade behövt stöd.. igen.

Hej igen alla.

Pappan har helt ändrat sitt sätt mot mig, är helt kall och vill bestämt att jag ska göra abort. Jag hade bestämt mig, skrivit in mig, gjort tidig glukosbelastning och fick se den lilla i förrgår. Idag v 11+3.
Jag har även blivit hotad av en tjejkompis till honom som jag tror också har påverkat honom, där de säger att han bestämt isåfall ska ha hälften av alla föräldrardagar samt begära varannan vecka. 
Nu vacklar jag igen, över att föda ett barn in ett möjligtvis rent kaos från början.
Men jag vet inte heller hur jag ska klara av en abort såhär sent.
Jag går isönder och vet varken ut eller in, vad som är rätt eller mindre rätt.
Hade behövt stöd.. igen.

Tack alla. Såhär har hans sätt varit mot mig tills för några dagar sedan när hans tjejkompis skrev till min syster, som hon är bekant med sen 15 år tillbaka. Där hans tjejkompis blandandet skrev att jag va ?stans största hora? ?att jag inte skulle kunna ta hand om ett barn? ?om så en fel människa tittar fel på ungen så är vi många som kommer anmäla?, att jag är en rutten människa m.m. 
Nu menar han att han varit tydlig från start att han ville att jag skulle göra abort. Det har han sagt två gånger, men i samma mening sagt att han skulle finnas där oavsett. Han har skrivit varje dag, frågar hur jag mår, skrivit godmorgon, godnatt och det är han som håller igång konversationerna som mest. Nu har han vänt helt. 

Har förklarat för honom att om jag nu hade varit han, och ABSOLUT inte velat så hade jag gjort det väldigt tydligt från början, inte nu i v12. Men nu kör han stenhårt på abortsnack och menar på att han tycker han varit tydlig.

Ts! Hur har det gått för dig?? 

oron inför framtiden är naturlig. När sambo och jag fick reda på att hon var oplanerad gravid blev det så omvälvande att jag behövde kräkas. Kändes som att marken öppnades och fritt fall. Abortfrågan kom upp. Både hon och jag var osäkra. Såhär många år senare är jag överlycklig över att vi behöll barnet. Tror aldrig någonsin ångrat att man skaffat barn när man tittar tillbaka på sitt liv på dödsbädden. Visst är det en omställning och visst kan det vara jobbigt. Men det ger så mycket glädje att vara förälder så det svåra och jobbiga uppvägs mångfal. Det är  dessutom nyttigt att ha barn. Mycket av den psykiska ohälsan tror jag beror på att man har för mycket tid att känna efter. Med barn saknas den tiden. Så gläds åt att du är fruktsam och ska få gåvan att ta han om ett fantastiskt litet barn. Låt dig inte påverka av pappan. Han kanske ändrar sig med tiden eller så gör han inte det. vem vet.

Man ångrar inte ett barn men det är inte alltid så oproblematiskt och svartvitt som du beskriver. Du får det att låta som att det alltid är rätt att behålla och alltid fel att göra abort. Men du pratar bara om förälderns känslor , ingenting om hur det blir för barnet. 

Det här handlar inte om TS situation för jag har inte läst så mycket i tråden ens men det finns absolut situationer där abort är rätt val. Jag känner flera som har gjort abort när de var unga och sen fått barn och familj när de är redo. Känner en annan som blev oplanerat gravid när hon var 40+ och fyrabarnsmamma och helt enkelt inte hade tid och ork för ett till. Alla ångrar inte aborter.

Jag har faktiskt inte gjort abort men jag fick mitt första barn (som snart är vuxen nu) när jag var tonåring med en kille som misshandlade mig. Och nej jag ångrar det absolut inte men som sagt, det är inte så svartvitt som du beskriver , att allt alltid blir helt perfekt bara för att man behåller. Du pratar om jobbigt men jag tror inte du vet vad jobbigt på riktigt betyder , testa att vara tjej, knappt vuxen och ha barn med en kvinnomisshandlare. 

Som sagt , det har inte med TS att göra men ser ibland såna här inlägg så fort det handlar om abort , att allt löser sig och allt blir jättebra bara man behåller men alla situationer är olika. Man ska inte göra abort mot sin vilja såklart men man ska inte heller skuldbeläggas om man väljer det, många av er här på familjeliv är bra på det. 

Man ångrar inte ett barn men det är inte alltid så oproblematiskt och svartvitt som du beskriver. Du får det att låta som att det alltid är rätt att behålla och alltid fel att göra abort. Men du pratar bara om förälderns känslor , ingenting om hur det blir för barnet. 

Det här handlar inte om TS situation för jag har inte läst så mycket i tråden ens men det finns absolut situationer där abort är rätt val. Jag känner flera som har gjort abort när de var unga och sen fått barn och familj när de är redo. Känner en annan som blev oplanerat gravid när hon var 40+ och fyrabarnsmamma och helt enkelt inte hade tid och ork för ett till. Alla ångrar inte aborter.

Jag har faktiskt inte gjort abort men jag fick mitt första barn (som snart är vuxen nu) när jag var tonåring med en kille som misshandlade mig. Och nej jag ångrar det absolut inte men som sagt, det är inte så svartvitt som du beskriver , att allt alltid blir helt perfekt bara för att man behåller. Du pratar om jobbigt men jag tror inte du vet vad jobbigt på riktigt betyder , testa att vara tjej, knappt vuxen och ha barn med en kvinnomisshandlare. 

Som sagt , det har inte med TS att göra men ser ibland såna här inlägg så fort det handlar om abort , att allt löser sig och allt blir jättebra bara man behåller men alla situationer är olika. Man ska inte göra abort mot sin vilja såklart men man ska inte heller skuldbeläggas om man väljer det, många av er här på familjeliv är bra på det.