Sladdis med ny partner

Hej! Vilket svårt beslut för dig 🌼
Jag skriver, fast jag inte är i samma sits. Hoppas att det är okej 
Jag dock går i funderingar och velar jättemycket fram och tillbaka om vi ska skaffa en sladdis eller inte.  Vi har två barn på 9 och 11 år. 
Så jag kan relatera till den del av dina funderingar, det här med att börja om igen? Vara äldre och bli gravid (jag fyllde precis 37), hur kommer kroppen ta det, blir barnet friskt? 
Ja men du vet ju. Tankarna snurrar. Det var ju en hel evighet sen jag bar på en liten och allt därefter! 
Stort lycka till med dina tankar och val 💛

Tack för att du delar med dig!
Ja precis,  kroppen liksom,  den man ÄNTLIGEN fått tillbaka, hur blir det med den ????
Samtidigt ångrar man ju aldrig ett barn.. men man har ju upplevt livet på andra sidan småbarnsåren nu . Sen att mina barn börjat fråga när de ska få ett lillasysyskon och "NÄR ni får barn vill jag ha en lillasyster " flyger förbi UTAN att vi ens nämnt tanken på fler barn för dom så gör det ju inte att man bara kan ignorera tankarna man har heller😂

Hej igen! Tänk att jag missade ditt svar förut. 
Jag blir så nyfiken, har ni kommit någon vart med de här tankarna? 😊

Jag skaffade en sladdis med min nya partner! Då har mina stora tjejer 11 och 8, så ungefär som dina barn. 

Ännu är han bebis, så jag vet inte hur det blir på lång sikt, men det bra. Tjejerna älskar sin lillebror mest i hela världen och min sambo tar stort logistiskt ansvar för att skjutsa dem till träningar (winwin för då kan han gymma under tiden) och vi hjälps åt med allt som en familj. 

Innan jag träffade honom var jag ihop med en kille som inte gjorde något alls för mina barn trots att jag var väldigt engagerad i hans barn och där hade det aldrig blivit aktuellt med ett gemensamt pga detta.

Vad gäller semestrar, så vet tjejerna att vi ibland kommer göra saker utan dem. Inte minst för att lillebror har sina släktingar i ett annat land. Men de vet ju också att de reser med sin pappa kors och tvärs, så det blir inte orättvist. I sommar ska vi alla till min sambos hemland i två veckor, men året efter åker vi utan dem. 

Jag har ett riktigt karriärjobb och behöver jobba utanför arbetstid ibland, men det samma gäller min sambo, så vi försöker ge och ta. Du frågade även om sexliv; jag är för trött för att orka lika mycket som innan och under graviditeten, men det kanske också är att vi inte är lika nyförälskade?? Vem vet. Det är inte så kasst att få till det 2-3 ggr i veckan med en bebis kan jag tycka!

varit i nästan samma situation som dig. helt klar med barn efter 3 st. Träffar något yngre man utan barn. En vän till mig sa att jag måste fråga honom om hur han tänkte med barn så det var klart. Han svarade som din att han absolut gärna ville ha barn men framförallt leva med mig. Jag som hade varit helt klar med barn och dessutom några år äldre än dig började helt plötsligt få barnkänsla igen. vi bestämde att göra fostervattensprov och om det var något fel skulle vi göra abort för min del var det viktigt så att mina tidigare barn inte skulle bli drabbade av extra vårdbehov. Det bidde en bebis barnen var 12, 14 och 16. mellanbarnet tyckte det var jätteäckligt i början Men när väl bebis kom så älskade verkligen alla bebis. Tror nog aldrig att det har varit någon svartsjuka mellan syskonen. Har inte varit jobbigt bebis pappa har tagit mycket ansvar och framförallt har jag släppt mycket till honom. Tror nog också att man blir ?yngre? när man får barn senare och framförallt har barn tidigare och vet hur det är. Det är ju så mycket enklare och man är ju så trygg.

Vad roligt att du delar med dig 😃 hur gammal är din yngsta nu? 
Hur tyckte du det kändes att orka en bebis som lite äldre? Hur gammal var du? Också nyfiken på hur lång tid det tog för dig att bli gravid. 
Och så sista frågan 😅 Hur kändes det att orka och hinna med en bebis och småbarnsåren samtidigt som tonåringar? Tacksam för svar 😊

Yngsta är 20 jag var 45 när hen föddes. Nej var inte direkt trött  var värre när de 3 var små. Jag hade tur att bli gravid nästan på en gång. Tonåringar är ju jobbigare än småbarn helt klart. Men eftersom jag var gravid och ammade ganska länge så var ju första chaufför mm. Men de hjälpte till och hämta och passa ibland så livet var rätt enkelt. Vår sladdis har berikat vår familj mycket. Nu umgås alla och har kul.

Hej! 
Jag har inte lika gamla barn som dig men kände mig helt klart efter mina två första (10 och 4 år idag) men sedan tog det slut med deras pappa och jag träffade min nya. Han har ett barn sedan tidigare men har alltid velat haft två men är ändå nöjd med sitt och mina barn. Men sen växte det fram barn längtan för mig med och nu försöker vi, tyvärr är det inte lika lätt som äldre (både missfall och MA aldrig upplevt tidigare). Känns lite läskigt då jag är 37 år och börja om, med risker och åldern trötthet samt känslan att inte räcka till åt alla. Men vi är ett fint team och tror allting kommer att lösa sig för oss alla. 
Min stora tjatar om syskon hela tiden (hen vet inte att vi försöker) 

Hej! 
Vad roligt för er! 
Spännande att barnlängtan smög sig på och att ni är i full gång. Förstår dina blandade känslor av förväntan och oro kring ålder, trötthet och räcka till. 
Sånt tänker jag också på.
Vad tråkigt att ni råkat ut för både ma och mf 😔💜
Hur länge har ni försökt nu? 
Hoppas att det tar sig snart och att det stannar. 
Själv så räknar jag ner tiden tills vi ska börja försöka (i sommar). Tiden sniglar fram.. 🙄