Förskolepedagoger visar ej intresse i mitt barn (inskolning)?

Tycker det låter som när vi skolade in. De kallar det föräldraledd inskolning. Dvs barnet ska vänja sig och själv söka upp andra vuxna och barn och hitta sin trygga punkt. Vi hade inte heller någon specifik person som skolade in utan de sa till oss, ta så god tid på er som NI behöver. På vårt barn fungerade inte det så till slut fick vi sätta ner foten och säga att det här går inte. NI måste göra något också. Vi skulle börja jobba efter två veckor och barnet klängde fortfarande runt mitt ben. Så då började de engagera sig mer och vi lämnade kortare stunder. Det blev mycket bättre sen och jag kan säga att vi ändå var nöjda med förskolan sedan. Men det där med inskolningen förstod jag mig aldrig på. 

Så då måste alltså dagiset ta in extrapersonal under inskolningen? För som det är idag så är dagisen redan underbemannade eller på gränsen. Vem tar då hand om de övriga barnen?

Inskolning går till olika på olika förskolor.
Ifrågasätt hur de har planerat inskolningen.

Vi brukar skola in 1-2 barn åt gången och är då inne med tex 2 dragbarn. Första och andra dagen undersöker vi miljön och är på golvet med barnen.
Dag3-5 fyller vi i papper om kontaktuppgifter, förväntningar, allergier mm.

Under första vecka har föräldrarna ansvaret för barnet och är med på golvet.

Andra veckan brukar föräldrar vara med måndagen och ev lämna 30 minuter men vara kvar i huset.
Om det flyter på så lämnar de barnet på tisdagen kl 9.30 och då tar den pedagog som varit med på golvet hand om barnet. Första dagen lämnas de ca 1 h.
Onsdag 1.5 h , torsdag 2 h och fredag 3 h.

Under sista veckan kollar vi av hur det känns för föräldrarna och hur barnet reagerar hos oss och hemma.
Vecka 3 brukar vi önska att de har kortare dagar.
V 4 lämnas barnet de tider det ska ha.

Men gud, varför så arg? Är du förskollärare och känner dig träffad eller?

Föräldern är med hela dagar första dagarna på inskolningen med en ettåring så det här som ts tar upp är ju vad hen själv sett. Och ts ?krav? är inte höga överhuvudtaget, det minsta man borde kunna förvänta sig av förskolepersonalen är väl ändå att de visar intresse och vill lära känna barnet så att det känner sig trygg på förskolan!

Vår förskola löser det genom att samarbeta avdelningsvis och att vi tar in vikarier under inskolningstiden.

Min sons förskola, som är en större, löste det genom att 2 av personalen var ute med majoriteten av barnen (tillsammans med andra avdelningar + personal) och 1 pedagog var inne med inskolningsbarnen + 2 andra barn. De valde att skola in få barn åt gången, så att de slapp ha en större grupp inskolningsbarn. Detta gjorde dock inskolningen lång för pedagogerna men hey; det är deras jobb. 

Du verkar tycka att man ska finna sig i att ens barn ska få en dålig inskolning? Du jobbar inte på förskola, eller hur?

Men det förstår nog de flesta att förskolläraren inte enbart kan vara med inskolningsbarnet hela tiden men att ge extra uppmärksamhet och tid till inskolningsbarnet under inskolningen är rimligt, särskilt som det ofta är flera förskollärare i varje barngrupp. Hur ska förskolläraren och barnet annars knyta an till varandra och få barnet att känna sig trygg så att inskolningen blir lyckad?

Lita på magkänslan! Det här är personalen som ni ska kommunicera med kring ert barn i flera år framöver, och om grundkänslan är att det inte funkar och att ni inte riktigt litar på dem blir sånt bara jobbigare när månaderna går, enligt min erfarenhet.

Min erfarenhet:
Hann tyvärr avverka tre förskolor till mitt första barn. Han började på en jättebra förskola. De var trevliga och engagerade mot både oss och sonen från start, tydlig information och uppföljning. Sonen visade sig vara ett rätt jobbigt barn (diagnos) men de var så fina med honom, bokade in extramöten med oss och hade alltid tid att byta några ord vid hämtning/lämning så att det blev så bra som möjligt - han stormtrivdes där!

Sen behövde vi byta förskola... katastrof. Kände som ni vid inskolningen ungefär men tänkte att det nog blir bra med tiden, men det blev bara sämre och sämre. Noll kommunikation verkligen, vi hade ingen aning om vad de gjorde om dagarna - vi försökte själva fråga och vara engagerade men allt vi fick tillbaka var sura miner, en känsla av att vi var jobbiga som brydde oss och ett evigt gnäll om att vår fyraåring inte lyssnade och att vi skulle "säga till" honom. De var informerade om diagnos i förväg men hade ingen handlingsplan och uppenbarligen inga strategier heller - påstod att de körde "lågaffektivt bemötande" men, eeehh, inte när jag var i närheten i alla fall, då var det många ord i affekt och ständig irritation i rösten, svarade surt sonen när han sa något trevligt. Sonen ville inte gå till förskolan längre.

Så vi bytte igen. Genast mycket bättre känsla igen! Dag 2 på inskolningen var jag nästan gråtfärdig över hur gulliga alla var, t.o.m. personal som inte ens jobbade på mina barns avdelningar hälsade glatt och intresserade sig. Barnen älskar att vara där. Och på yngsta sonens avdelning går ett barn vars föräldrar också flytt från samma förskola som vi! Det är superviktigt att personalen går att prata med, a och o verkligen- funkar det kan man lösa allt.

Ofta känns det som att de flesta småbarnsföräldrar tror att deras unge är världens mest underbara och dessutom universums mittpunkt.

De glömmer att det finns fler småttingar på dagisen helt enkelt.

Du måste skämta?!

Jag förstår mig verkligen inte på vuxna människor, speciellet föräldrar, som inte kan förstå detta.

Tror alla föräldrar som har en sund relation med sitt barn, har precis samma åsikt som mig? Att ens egna barn ska bli sedd och hörd åtminstone mer än 2-3 min per dag, är väl bara normalt? SPECIELLT när de skolas in?

Blir verkligen orolig att detta tankesättet existerar..

Tyvärr är det relativt ?normalt?, alltså vanligt i Sverige, men det är olika på olika förskolor och många är bra och har empatisk personal som jobbar med barn för att de tycker om barn. Men tyvärr får en del obegåvade människor för sig att utbilda sig till människovårdande yrken utan att ha rätt egenskaper.

Jo. Så funkar det där vi skolat in. 

Nej, jag skämtar inte.

Ni är så förblindade av er juvel att ni inte ser det själva. Men en dag kommer ni nog också dit.

Jag hoppas aldrig föräldrar kommer dit, för det låter otroligt sorgligt att man slutar bry sig om sitt barn till den grad att man inte längre bryr sig om barnet får kontakt med de människor som är med dem majoriteten av deras vakna tid på vardagarna. 

Jag är förskollärare så jag är otroligt realistisk i min syn gällande vad förskolan oftast har tid och inte tid med. Jag är överseende och förstående i mycket men hade jag varit med om en inskolning som Ts upplever så hade jag bytt förskola. För min del är det viktigaste som finns en engagerad förskolepersonal som visar att de sett mitt barn under dagen. 

Det känns så fundamentalt att man vill att ens barn ska ha det bra på förskolan och att personalen som är där engagerar sig i barnet. Det betyder inte att personalen måste sitta fastklistrad på barnet och följa varenda steg men jag anser att om det är en bra förskola med en bra personal så vet de hur dagen har gått och kan berätta små bitar ur dagen på förskolan. 

Har du förstått att tråden handlar om inskolning? 

Oj vilken lång och utdragen inskolning! När vi skolade in vårt barn var vi med hela dan på måndagen, på tisdagen gick vi föräldrar iväg en timme, på onsdagen var han redan där själv nästan hela dagen. Det gick hur bra som helst. 

Ja, jag känner till en sådan människa privat. Min kompis syster, som fått för sig att jobba på förskola trots att hon i princip tycks ogilla människor, och inte kan vara trevlig ens mot sina egna barn. Hon har gett sin 9-åring sån social ångest att flickstackarn knappt vågar göra någonting, vilket mamman tydligen klagar högljutt över och himlar med ögonen så flickan ser - och då är ändå denna 9-åring hennes favoritbarn, vilket det mindre fogliga syskonet gärna får veta... Och så ska hon göra karriär på att ha hand om andras barn hela dagarna?? Obegripligt. 

Hej

jobbat med barn i 17 år och så här skall en inskolning ungefär gå till enligt min erfarenhet  om allt fungerar.

*samtal innan föräldrarna börjar : vilka förväntningar har ni? Detta kan vi göra, hur går inskolningen till, vad gillar barnet ( gosedjur napp snutte om ledsen ta med ) sover barnet

*allergier

*hämtning / lämning/ schema /tfn nummer/ öppettider osv

*en dag på förskolan: eftersom det dras ned på allt inom förskolan ( större barngrupper, färre utbildade, får inte ta in vikarier osv) förklara att vi är 3 under 9-11 varje dag sen är det raster, möten och en personal går hem , vad gör vi om x inte trivs

*ansvarspedagog för inskolning , fungerar allt bra så tar den personen emot i hallen välkomnar och sitter på golvet o skapar relation med barnet

* längd på inskolning beror på hur barnet trivs och föräldarars schema/ möjlighet till längd på inskolning 

* sen när föräldrarna går ifrån så gråter 99 procent av alla barn men då är det barnet i möjligaste mån med ansvarig pedagog , jag har själv suttit i 4 veckor med barn i knät innan de går ifrån o leker

* dialog med förälder varje morgon hur det går och om vi skall ändra nåt

ungefär så:)