Ni med partner som vara glor på skärm

Den är bara hans och han har kod på både telefonen och plattan. 

För barnen? Nej du den köper jag inte.

Det är bättre för barnen att du visar att du inte tar skit.

Gör klart för din man att ni är Ett företag,  just nu är han nära att gå sparken.
Dela upp arbetsuppgifterna och diskutera fram en deal som båda kan köpa.

Fortsätter han så hade jag lämnat. Lite självrespekt och lite krut behöver du nog ha.

Det visar barnen att man måste anstränga sig för att allt ska fungera.

Det säger också en hel del.

Så han gömmer sig alltså med plattan i andra änden av huset och gör något hemligt (?) medan du får ta hand om barnen osv. 

Stabilt 

Sitter han nära dig någon gång med den där skärmen? Eller gömmer han sig alltid med den?

Har samma problem med min sambo, det är skärm från morgon till kväll........hon börjar morgonen så och avslutar ofta kvällen så, har hus och ett barn på 4-5år som såklart blir lidande om inte jag är där och styr upp, bor i hus så mycket hushållssyssla inne och ute landar på mig om det skall bli gjort. Känner att vi drar ett ojämt lass med hushållssysslorna. 

Tyvärr i mitt fall så hjälper det inte att prata om det, det är som ett missbruk. 
En av anledningarna till att jag inte separerar är att då skulle jag ha noll koll på vårt barn den veckan som inte är min och jag känner det behövs när barnen är förhållandevis små.

 Hjälper inte här heller att lyfta det. Vet inte hur många gånger jag tjatat om det. 
Jag känner samma. Det är det som gör att jag stannar. Vilket liv skulle mina barn få varannan vecka med någon som bara glor så sin skärm å är helt ointresserad av mat å läxor osv. Så ledsamt bara.

Till er som har det så här och inte vill lämna pga oro för barnen under veckan de är hos den andra föräldern. Som andra skriver så är det ju inte den bild av relationer och familjeliv man vill ge barnen och kanske överväger ändå en glad och engagerade förälder varannan vecka att man sitter framför skärm den andra veckan. Men jag kan också förstå att man inte vill att barnen ska ha det så varannan vecka.

Om man är kvar och har gett upp på den andre föräldern och på relationen skulle jag för mitt eget välbefinnande börja leva som att man vore separerade. Tänker att det minskar besvikelser och frustration. Släppa känslan av att den andra kommer undan (snarare missar den ju faktiskt massor, nämligen att bygga relation med sina barn).

Bestämma en dag i veckan och kanske en helg i månaden då man gör något på egen hand och den andre föräldern måste ta barnen, inte hela världen om det blir dålig mat och mycket skärm då. 

På så sätt försöka njuta av livet nu och när barnen är tillräckligt stora så är det bara att göra slag i saken och separera. Se till att allt är förberett för det och även du själv mentalt, tänker att det omöjligt kan finnas några känslor kvar för dessa personer. Visst kan folk vara beroende och deprimerade, men inser de inte det själva och vill göra något åt det kommer det aldrig bli någon förändring.

Viktigt att tänka på bara att det lägger grunden för barnens syn på kärlek i framtiden. Destruktiva förhållanden. Precis som du är i. Är själv uppvuxen med föräldrar som inte tyckte om varann i slutet. Pappa sa det rätt ut, att han var med mamma för barnens skull (hon var riktigt dum). Men jag hade önskat att de hade skilt sig istället. Så kunde jag varit hos pappa ständigt. Syrran däremot hade nog fått vara hos henne. 

Det är inte det bästa för barnen enligt mig. Tror absolut jag blivit påverkad av det. Omedvetet. 

Och jag kan ju lugnt säga att jag har många dåliga erfarenheter av män, som jag accepterat. Tyvärr. För jag inte hade självförtroende nog och delvis säkert också för att det var så jag var uppvuxen. Man vet inget annat. 

Gäller nog inte alla. Men jag tror absolut att man påverkas negativt av sånt här.

Hemskt att folk stannar för de tror att de har de bättre med ett kärlekslösa föräldrar. Så ledsen man blir. Stackars barn.

Vet du vad han tittar på eftersom han drar sig undan? 

Vad jag tror tittar han på filmer å serier men har egentligen ingen aning faktiskt. Denna veckan är han hemma från jobbet för han trivs inte på sitt jobb. Jag jobbade hemma från lunch. Å idag har han legat i sängen hela dagen. Å även nu. Så jag lagar mat å donar nere å han ligger i sitt lilla krypin..

Ett sätt att aktivera maken/sambon kan vara att göra checklistor. Ni får göra dem tillsammans utifrån olika scenarios. Den som kommer hem först med barnen gör ditten å datten. Den som kommer hem efter får göra datten å ditten osv?
Om det funkar så kan ni fortsätta med matlista/ inhandling. Städning vecka/månad osv.

Bara en tanke. Vissa människor behöver listor för att veta vad de ska göra.