Jag har varit trogen min älskarinna i 25 år

Ja denna tråd för onekligen upp saker till ytan. 
Vi kanske ska ska se mer på äktenskapet som en juridiskföreteelse än en romantisk, i alla fall när det gått 5-10 år.  Då är den gemensamma ekonomin. barnen, huset mm viktigare än romantiken.

Har därför full förståelse för att frun valde att stanna. Det var säkert det allra bästa valet för henne.

Gräset är oftast inte grönare på andra sidan. I början kanske, eller när man inte ses så ofta. Men när vardagen kommer där med så är den där lilla älskaren lika tråkig den med till slut, om man nu inte jobbar på det tillsammans. Då hittar väl folk en ny älskare och cirkusen börjar om igen. 

Och om du anser han har för många kilom, är du själv vältränad? 

En gång otrogen, alltid otrogen 

Om någon månad så har min relation med älskarinnan varat i 25 år. Hon är min stora kärlek i livet och kan inte tänka mig ett liv utan henne.  

Naturligtvis har jag fört fram att jag skulle lämna min hustru men till en början var älskarinnan helt mot detta då mitt yngsta barn var i tidiga tonåren och därför känslig.  Åren gick och jag tog upp saken igen med henne, men hon tyckte inte att det var nödvändigt. Fullt förståeligt eftersom hon är en väldigt självständig kvinna och nog skulle känna sig fångad och ofri om jag flyttade in hos henne. 
Åren går och nu har jag vant mig med att vi ses ett par dagar i veckan. Några weekends tillsammans en och annan semesterresa. Nu väntar pensionen och jag fasar för att behöva lämna jobbet som gjort det möjligt för mig att träffa min älskarinna.
Har nu beslutat mig för att lämna min fru men jag vet inte hur min älskarinna kommer att reagera. Jag är rädd för att hon lämnar mig

. 

Gräset är oftast inte grönare på andra sidan. I början kanske, eller när man inte ses så ofta. Men när vardagen kommer där med så är den där lilla älskaren lika tråkig den med till slut, om man nu inte jobbar på det tillsammans. Då hittar väl folk en ny älskare och cirkusen börjar om igen. 

Är bekant med Esther Perels tankar om otrohet. Riktigt bra approach tycker jag. Men exakt var i nämnd bok finner du belägg för att användare Fjfn har fel och du själv har rätt? 

Vanan att ta varandra för givna i längre parförhållanden och slentrianen som smyger sig på är väl scenarion som Perel beskriver och som triggar otrohet? 

Mångt kokar ned till som även Fjfn hävdar att parterna ihop jobbar på saken. Inget motsägelsefullt alls ställt mot Perels framförande. Var finner du forskningen som motsäger användares Fjfn opinion