Varför blir man mindre uppvaktade, intima, intresserade

Allt handlar om vilken nivå man håller. Om det blir för mycket så blir det jobbigt och om man inte får någon bekräftelse så känns det fattigt. Man bör väl ligga på en nivå som båda trivs med för att det ska fungera i längden.

En sak som slog mig är att det även kan vara ett mönster i uppväxten att välja känslomässigt otillgängliga män eller för den delen kvinnor. Om man saknar bitar i sin egen uppväxt är det inte ovanligt att man gör det till ett mönster i livet.

Har du gått upp i vikt?

Nja, den där Freudianska analysen biter inte på mig. Men vet att den gör det på många andra. 

Många förstår inte att man aktivt behöver göra handlingar i ett förhållande. De går bara efter vad de har lust med för stunden. Men de verkar inte förstå att handlingar föder känslor. Därför ska man planera in saker eller bara göra saker fast det inte finns en känsla bakom.

Man kan även genom tankar skapa känslan att vilja göra något för sin partner.

Långvariga förhållanden där man inte gör detta brukar försämras och till slut inte fungera. Åtminstone blir det inga bra förhållanden. 

Nej precis. Känns som den absoluta majoriteten till stor del bara "existerar" i förhållandet så fort förälskelsen lagt sig. Annat blir viktigare, roligare och mer intressant än relationen. 

Jag vet faktiskt inte. 
En del bara är så. 
Jag lever själv i ett 20 år långt förhållande.

Jag tyckte lääänge att det var roligt att uppvakta, komma med presenter, blommor överraska med dejter. Det tycker jag egentligen fortfarande, men jag har tröttnat eftersom:
Det egentligen enda jag önskar i "utbyte" är att få känna mig åtrådd och att jag är viktig för den andra personen. Men u mer hon tar mig för givet ju tråkigare blir det att hitta på saker tyvärr. 
Jag får hejda mig från att köpa saker jag tycker skulle passa henne. Tyvärr. Men det är inget roligt längre...

Det där är något som du får ta upp på allvar med din särbo. En relation ska vårdas för att hålla. 
Telefoner som tar upp all tid är relations dödande. 

Han kan inte sätta reglerna för relationen och du anpassa dig. Båda får kompromissa. 

För övrigt går alla relationer upp och ner. Men man måste prata!!!

Efter 25 år tillsammans håller jag och min man fortfarande hand när vi går. Varje morgon när vi åker till jobb stannar vi upp och kramas och pussas hejdå. Vi sms varandra under dagen, inte alltid varje dag men ofta och vi håller om varandra när vi sover.
Telefonerna lägger vi undan. 

Prata med din särbo! 

Jag kan acceptera att min partner behöver stänga av känslor och tankar, men inte i närheten av mig. Problemet är att när mina män har blivit sådana, har de ändå velat vara i närheten av mig. De vill helst spela att allt är som vanligt. När jag förklarar att de inte är medvetet närvarande känner de sig pressade. Det är något som skaver inom dem men de vill slippa tänka på det.

Jag vägrar slösa bort min tid på fejk-konversationer och stel stämning. Min partner får antingen öppna sig för mig eller hålla sig undan tills han vara närvarande igen. 

Några få män uppskattar kvinnor som drar dem ut ur sin bubbla. De är keepers. 

Tolkar bristen på svar som ett ja.  Där kan du ha orsaken.  
Vill man bli uppvaktad så får man se till att hålla sig fräsch och attraktiv istället för att gå upp i vikt.

Kvinnor bör tänka på att detta. För en man så spelar sånt stor roll. Det är oftast bara att äta 5-10% mindre så löser man det.

Bristen på svar berodde på att jag tyckte det var en väldigt omogen kommentar. Tur att jag inte är så känslig längre. Men jag har haft en ätstörning.

Tänk på att sådana kommentarer kan vara extremt triggande för vissa. 

Det handlar inte bara om intimitet utan om skit som händer, mobilen, skärm missbrukare. Ingen med ingen på gatan, på tåget alla tittar ner liksom robot. 
Det förstör våra liv, det är mer negativ än positiv.
Antal patienter med ögon problem hos läkare har ökat. Glasögon Säljare har blivit mer rikare etc....
Det går värre och värre.

Oavsett är det en relevant fråga.   Är man så känslig är det hjälp du behöver.