Varför blir man mindre uppvaktade, intima, intresserade

Jag är alldeles för intensiv för att det skulle kunna bli så.

Och vad gör du om din partner inte kan möta dig där? 

Att inte vilja ha fysisk beröring, knappt prata med eller titta på sin partner på en hel helg handlar ju inte om försvunnen passion utan om rent ointresse för sin partner. Vad ger den här relationen dig? 

Jag är likadan som dig. Jag är mycket passionerad när jag hittar en partner och än så länge har ingen kunnat nå upp till min nivå. Min nuvarande partner har också tappat orken och blivit enligt mig alldeles för bekväm. Det leder till mycket besvikelse och konflikter. Egentligen finns ju ingenting att göra, vi är för olika helt enkelt. Men jag har ännu inte bestämt mig om jag ska lämna eller inte.

Är du också skorpion som mig? Dejtade en annan skorpion och där kam jag lova passion från hans håll! Synd bara att jag inte var kär i honom. Men jag har fortfarande en strimma hopp om att det finns någon därute som passar en perfekt.

Jag är som du TS!
jag tycker varken närhet eller sex skall minska bara för att man varit tillsammans länge. jag Lägger ofta gulliga lappar vig hennes skrivbord på morgonen där jag antingen förklara hur mycket jag älskar henne eller bara vill önska henne en fin dag (hon jobbar hemma) får ALDRIG sådant av henne. Kommer ofta och kramar henne men får sällan en kram eller puss tillbaka?

Jag tycker om att det är lite lugnare. Att hysteriskt bekräfta varandra hela tiden efter flera år känns bara för mycket.

Jag skulle inte orka att ha en partner som behöver bekräftelse hela tiden eftersom jag själv inte har behov av det. Skulle känna mig kvävd. Det måste vara på en normal nivå, man behöver inte klänga på varandra konstant när man ses. 

Sen skulle jag tycka det var tråkigt med en partner som satt med telefonen hela tiden. Men mobiler sägs ju vara lika beroendeframkallande som droger så det är ett beteende som är svårt att bryta. Så där skulle jag mer tänka till om jag var du TS. 

Personligen ser jag det som naturligt att en relation förändras efter flera år, speciellt en kärleksrelation som ju går igenom så olika faser. I början av en relation när allt är nytt och man inte känner varandra är man på ett sätt som självklart kommer att förändras och se ut på ett annat sätt 10 år senare när man lärt känna varandra, sett andra sidor och fått olika roller och rutiner i förhållande till varandra.

Därmed INTE sagt att jag normaliserar att en kärleksfull relation ska gå till att bli helt kärleks- och innehållslös, då skulle jag säga att något är fel.

Alla mina relationer har förändrats och när nyförälskelsen lagt sig har även sexet och viss bekräftelse försvunnit. Relationerna har dock fortsatt vara kärleksfulla och bekräftande men på ett annat sätt. Sexet byts ut mot pussar, kramar och förtroliga samtal och överraskningar med blommor och middag sker mycket mer sällan.

Det du beskriver låter riktigt tråkigt, en sådan relation hade jag själv aldrig klarat av att vara i då jag behöver en kärleksfull relation (även om den inte är som den var i början)

För min del handlar det om att den där passionen hänger samman med förälskelsefasen, när man bara har ögon för varandra, inte kan tänka på något annat, inte kan äta eller knappt andas, där allt känna meningslöst utan personen man är förälskad i. När man bara vill vara naken och utforska varandra jämt, dygnet runt, varje dag. 

Den fasen kan ju inte pågå för alltid, den är alldeles för intensiv. Jag hade inte heller velat att den pågick för alltid, för även om den är underbar så vill jag också kunna koncentrera mig på jobb som jag älskar. på hobbies och träning, på andra vänner och familj och numera på barn. När förälskelsefasen är över - och är ersatt av något mer lågintensivt men djupare - går också den galet passionerade fasen över. 

Däremot skulle jag se det som en varningssignal om min partner tillbringade en hel helg, varje helg, med att sitta uppslukad av mobilen och inte tilltala mig. Då försöker hen nog mest fly från förhållandet. Någon gång ibland kan man behöva dra sig undan, men inte som vana. 

Jag rekommenderar att läsa lite om vad som sker i kroppen när man blir förälskad/hormonellt attraherad av andra.

T.ex. den här boken:

www.bokus.com/bok/9789186061463/njutning-berattelser-om-karlek-kanslor-och-kemi/

Förälskelse är inget tillstånd som kan bestå över tid för då hade vi lite förenklat fått stressinfarkt och dött. Det är en påfrestning på systemet och en metabolisk utmaning för kroppen att vara förälskad, man har allt från hjärtklappning och hyperaktivitet till förkortad sömn och det hade inte varit bra i längden. 

Vi får alltså vanligen 6-12 månaders rus med höga nivåer av dopamin, noradrenalin, vasopressin, oxytocin samt serotonin för att kvinnan ska bli gravid. Sen får man hoppas att hormonet oxytocin hänger kvar och även har skapat ett mer långvarigt band mellan personerna, så att de tar hand om sin avkomma.

Se även:
www.su.se/nyheter/k%C3%A4rleken-sitter-till-stor-del-i-hj%C3%A4rnan-1.712893