Min sambo vill umgås hela tiden

Ja, det är ju en skillnad där såklart. 

Faktiskt drömt om hotell eller liknande ibland. Eller en stuga i skogen. Bara vara ensam tills jag liksom är nollad på egentidsbehov. Det var längesen.

Håller helt med! De som antagligen har svårast att förstå är de som hela tiden måste vara med någon eller alltid måste vara hemma. Tror helt ärligt att det är mer nyttigare att kunna vara helt ensam emellanåt än tvärtom. 

 

Men gör det väl!
Unna dig det om det skulle få dig att må bra. 

Undrar varför vi är på detta sätt? För jag känner precis samma. Jag tar gärna fredagen i anspråk till att varva ner på egen hand. Det är som att det bästa skulle vara att ha ett förhållande på halvtid. Typ.

Men det är väl inte så många som känner för. Dom flesta har ett större behov av tid, bekräftelse och sällskap än så om man är tillsammans.

Då förstår jag faktiskt inte varför man flyttar ihop.

Alla är man väl olika, själv är jag särbo.

Det är jag också. Men inte för att jag behöver någon ensamtid.

Vet bara att jag föddes sån så det är väl helt enkelt ens personlighet. 

Är såklart en svaghet när man behöver göra andra besvikna eller slåss för sin egentid. Men det kan ju vara en styrka i andra situationer i livet också. Min kille tyckte att det var jättejobbigt att vara singel pga all ensamhet. Det tyckte inte jag - kan t ex äta själv eller vara ensam på helgen utan problem. Har också klarat ett jobb där jag varit ensam på arbetsplatsen i perioder.

Jag är särbo. Man 57 år.

jag behöver egentid har inget behov av att umgås hela tiden med andra människor. 

tycker t.o.m. det är jobbigt att träffa kollegor under arbetstiden. 

är ofta mentalt trött efter jobbet även kroppsligt trött. 

skönt att komma hem duscha äta och bara vara ensam. Tyst lugnt och göra ingenting. 

jag umgås i bland med vänner men inte mer än några gånger i månaden. Jag pratar med min särbo varje dag. Vi bor 2 minuter ifrån varandra. 

jag har hobbys så jag är inte en tråkmåns. 

spelar gitarr bas keyboard har haft hobbyband 
läser kollar på ishockey. 

men så skönt att vara vara själv ibland 

Det går åt fel håll här. Nu har vi umgåtts mycket och är hemma båda två. Jag vill verkligen, verkligen vara ifred. Verkar inte nå fram utan att han blir stött eller ledsen. 

Då får du väl flytta.

Hoppas att det inte behöver gå så långt.

Dags att boka den där hotellhelgen för dig själv kanske?
För du kan inte kräva att han lämnar hemmet för att du vill vara ensam.

Kan du skriva ett brev till honom och berätta om att ditt behov av ensamtid inte på något sätt är kopplat till honom?

Jag har också alltid uppskattat ensamtid, ända sen jag var barn även om jag också uppskattar att umgås.

Några skrev att möjligheten till ensamtid försvinner när man får barn. Så upplevde jag inte det. Jag fick härlig ensamtid när barnen somnat (små barn somnar ju tidigt) de kvällar mannen var iväg. Han hade gärna fått vara iväg fler kvällar. 

Menade inte att han skulle lämna hemmet (han är sjuk) utan bara låta mig vara ifred. Inte prata med mig. Nu blev han stött och åkte iväg ändå. 

Men ja, funderar på om jag ska åka iväg på något sätt

Funderar på om jag ska visa honom den här tråden. Blir ju lite samma som ett brev

Förstår verkligen att han blev stött. Han är hemma och är sjuk och du vill helst varken prata med honom eller umgås med honom. Stackars människa. 

Du behöver verkligen fundera på om det är rätt för dig att vara sambo. 

Vi har det så jättebra i övrigt så tycker att det är synd om det här blir avgörande. Är verkligen inte så att vi inte umgås.