Hans ex är så svartsjuk

Förstår dig helt och hållet fast för min del är det bonusmamman som hatar mig.
Jag är inte ett dugg intresserad av att ta tillbaka mannen jag lämnade och vill inte ha honom om någon så kastade honom efter mig. Inte ens om han var siste mannen på jorden. 
Ändå ska hon hata mig och bete sig som värsta psykot. Jag vill inte umgås med dem utan jag vill bara ha en vettig kommunikation kring barnen och att vi inför barnen beter oss som normala hövliga vuxna.
Det går inte.

Hon snokar, gräver, letar, anfaller helt utan grund och omgivningen står helt förundrad över vad hon håller på med. 
Varför hon ser det som sin uppgift att fostra mig begriper jag inte alls - ingen annan heller mer än hon själv troligen. När hennes anfall inte triggar mig tillbaka alternativt att jag dansar efter hennes pipa, så kör hon med att hon gör det av omtanke om mig. Har jag bett om hennes omtanke?

Jag har i alla år hävdat att båda de två borde vara glada och tacksamma för att jag lämnade honom för annars hade de ju aldrig fått möjligheten att träffas och bli tillsammans. Inget jag sagt till dem utan jag har bara sagt att jag är glad att de har träffats och att jag är tacksam för att barnen har henne i sitt liv. 

Är inte längre tacksam över att de har henne i sitt liv för de avskydde henne långt innan hon började ge sig på mig. Barn är inte dumma även om vissa vuxna verkar tro det. Och nu är de så pass gamla att de inte är lättduperade småbarn utan detta biter bara både henne och deras far i baken en dag.

Min strategi är i möjligaste mån att bemöta henne med tystnad och de situationer som det inte går så talar jag bara i låg ton om att x-maken får ta saker med mig om det är något viktigt.

Oj vad arg hon blir...

Hon vill få en reaktion. Hon vill provocera fram något som kommer att användas mot dig. 

Bra att du inte låter dig luras in i något som kommer att bli till din nackdel. 

Tack för alla svar, jag landar mer och mer i att det inte finns någon framtid i detta.
Jag har en fungerade relation till mina barns Pappa (och hans nya fru), vi har fasta veckor, rutiner och bestämt i förväg vem som har barnen jul/nyår osv.
Vi kan kommunicera och jag är såå tacksam och glad för att mina barns bonusmamma finns och kan ställa upp ibland när det krisar.
I min särbos fall är det bara kaos fortfarande och jag känner att jag inte orkar med detta mer.
Det är fler saker som jag inte skrivit om tidigare, min särbos ex kräver bla att de ska ha uppesittarkväll och julfirande tillsammans. (senast midsommar hade vi ett storbråk om också för det skulle firas med exet och barnen)
Så nej det får räcka nu, stort misstag detta från min sida att låta detta gå så långt.
Jag borde kastat in handduken för länge sedan
Alla får ju göra som de vill i sina familjer men jag vill ha ett liv där alla beter sig som vuxna och en sambo/särbo som ser mig som en del av sin familj

Tack för alla svar, jag landar mer och mer i att det inte finns någon framtid i detta.
Jag har en fungerade relation till mina barns Pappa (och hans nya fru), vi har fasta veckor, rutiner och bestämt i förväg vem som har barnen jul/nyår osv.
Vi kan kommunicera och jag är såå tacksam och glad för att mina barns bonusmamma finns och kan ställa upp ibland när det krisar.
I min särbos fall är det bara kaos fortfarande och jag känner att jag inte orkar med detta mer.
Det är fler saker som jag inte skrivit om tidigare, min särbos ex kräver bla att de ska ha uppesittarkväll och julfirande tillsammans. (senast midsommar hade vi ett storbråk om också för det skulle firas med exet och barnen)
Så nej det får räcka nu, stort misstag detta från min sida att låta detta gå så långt.
Jag borde kastat in handduken för länge sedan
Alla får ju göra som de vill i sina familjer men jag vill ha ett liv där alla beter sig som vuxna och en sambo/särbo som ser mig som en del av sin familj