Lämna eller stanna?
r sambo sedan drygt två år med en man som är helt underbar på alla sätt. Han gör verkligen allt för mig och är extremt omtänksam, kärleksfull, snäll och fantastisk på alla sätt. Det finns verkligen ingenting att klaga på, utan han lämnar mig nästan mållös varje dag över hur underbar en människa kan vara. Jag märker att han älskar mig över allt annat vilket han också säger hela tiden.
MEN.
Det har kommit fram att han varit otrogen i sina senaste två förhållanden och då vid flera tillfällen.
Vi har pratat väldigt mycket om det här och han har förklarat hans sida av det. Hur olycklig och fel ute han varit och hur oerhört han skäms över att inte bara ha lämnat de förhållandena som han borde ha gjort utan istället sökt sig utanför.
Jag ser att han skäms och han gör allt för att få mig att förstå att han har gjort en helomvändning i livet. Han har gått hos psykolog. Han ger all sin tid och energi till mig. Inte för att jag krävt det, utan för att han vill. Han delar allt i livet med mig, han har skänkt en stor andel av en fastighet till mig för att visa på att han satsar långsiktigt och inte kommer att svika.
Vi är båda i medelåldern och har inga krognätter eller sånt som lockar utan vi är mest hemma eller ute och reser tillsammans så det har aldrig varit så att jag behövt undra var han är eller med vem.
Men ändå.
Jag kan inte släppa det för det går så heeelt emot alla min värderingar och över vad jag kanske klarar av att veta om min partners bakgrund. Jag skulle ALDRIG ha inlett en relation med honom om jag vetat om det här från starten.
Once a cheater, always a cheater är min inställning och jag ser egentligen inga förmildrande omständigheter. Människor med det beteendet får jättegärna bli ofrivilligt olyckligt singel resten av sitt liv är väl vad jag tycker.
Mina ganska svart-vita tankar och bestämda åsikter gör att vi nu kört fast i vår relation då jag känner avsmak för min sambo.
Går det ens att lägga såna här tankar bakom sig och hitta tillbaka till en kärlekoch lita på att en människa faktiskt kan förändras?
Har svårt att hitta någon att prata med om det här och ventilera mina tankar för hur tar man ens upp ett sånt här problem med sina närmsta?