Är jag dum som funderar på att lämna?

Hur kan du fråga vad barn har med saken att göra??? Har du inte läst TS? TS har barn, därför är det väldigt relevant hur barnen påverkas. 

Jag har hört att om man är van vid destruktiva män så kan man anse att det är trist när det är lugnt och bra. Eller om man varit uppvuxen bland mycket bråk.

Nu vet jag inte om du har erfarenhet av något av det. Men det kan ju vara värt att fundera på.

Jo jag har läst TS och TS drog bara upp sina barn en gång.Så det verkade inte ens viktigt för TS..
Barn kan tom må mycket bättre av en separation än att föräldrar håller ihop.

När mina föräldrar som ex skilde sig när jag var tonåring så var min och mina systrars första tankar..Kunde ni inte ha skilt er tidigare istället så hade vi sluppit allt erat jäkla bråkande..
Fast det visste ju inte våra föräldrar..Dom visste ju inte att vi egentligen ville att dom skulle separera IGÅR!?
För dom trodde ju som många av er andra dumma föräldrar gör att dom var snälla när dom höll ihop för vår skull/för barnens skull.
Eller så höll dom bara ihop för deras egen jäkla skull
Vilket jag tror är största anledningen till att folk med barn håller ihop nuförtiden..

Ni håller inte ihop med en man  pga barnen, ni håller ihop med en man enbart för er egen skull.

Så larvigt att skylla på barnen. Är det pga barnen ni ligger då antar jag. Du ligger med män för barnens skull antar jag. haha😂.
Vad ska du göra när barnen flyttat hemifrån? Gå och dö antar jag är det enda du kan göra! 

 

TS bor inte idag med barnens pappa. Ja, barn kan må bättre efter att föräldrarna separerar. Men barn som utsätts för upprepade separationer mår ofta dåligt.

Nej barnen har inte samma pappa. Båda barnens pappor var/är inga bra personer. Träffade båda under en destruktiv del av livet. Det är främst när jag mår som sämst som jag vill bort från min nuvarande kille. Han är för bra för mig kan jag få för mig och han borde vilja göra slut med mig. Jag säger ofta till honom att han ska göra slut med mig att han inte älskar mig osv. Men han står fortfarande kvar. När jag mår bra säger jag ofta till honom hur mycket jag älskar honom.  En del saker skulle bli lättare om jag blev själv. Då skulle jag kunna fråga någon annan kille om att hjälpa mig med bilen. Min kille kan inte mycket om bilar och jag vill inte fjäska för mycket för en annan kille medan jag har honom. Min kille är ganska tråkig också. Han är tråkig med pengar som tex nu så köpte han nya vinterdäck istället för att vi hade kunna åkt på en mysig weekendresa för samma pengar. man måste ju leva nu liksom!!

Med detta förtydligande tycker jag du ska göra slut. Då kan din kille hitta en annan, mer stabil och välmående flickvän istället.

Men är det hans fel att du inte kan ta dig samman och ta ansvar för ditt mående?  
Det ligger ju på dig att bearbeta tidigare skit och läka från sånt så du inte upprepar samma misstag igen och igen .
Och pengar.. må hända att resa är kul men hur är det med dina  prioriteringar på viktiga saker som pengar måste räcka till?  

Bara för att man är snäll så behöver man inte vara tråkig, eller en mes. Är man rolig så är man sällan heller "tråkig" i ordets rätta bemärkelse.

Att lägga pengar på nya vinterdäck inför vintersäsongen är väl snarare smart och klokt tänkt. Vill du åka på en mysig spa-week-end, så har du väl förhoppningsvis egna pengar och en egen ekonomi. Bjud med din trevliga pojkvän istället.

Det fullkomligen lyser "red flags" kring dig som person och det du skriver. Flerbarnsförälder, men inga längre relationer. Tidigare historik av dåligt mående och destruktiva relationer, tycker att din partner gör tråkiga val kring hur pengar skall spenderas, envisas med att säga till din partner att han borde göra slut, funderar på hur du bäst ska få hjälp med bilen genom att "fjäska" för någon random snubbe...

Sök hjälp! Inte för att du skall stanna i denna relation utan för din egen skull och för dina barns skull och för din framtid.

Hur ser det ut med vänskapsrelationer? Långa, korta? Hur ser det ut med din jobb-historik? Även det kan vittna om att du kanske har ett bagage som du behöver ta tag i och reda ut...

Vad är det för fel med kvinnor idag?
Om de har en bra man, funderar de på att lämna.
Om de har en otrogen man, funderar de på att stanna.

Jag är kvinna, men undrar ändå..

Om inte känslan existerar av att det är rätt person så spelar det ju ingen roll om allt det yttre du räknat upp finns. 
Kanske är det denna avsaknad på rätt känsla som gör att du vill lämna och då är du ju inte dum. 💖

När sa ts att det var hans fel? Och vaddå "ta dig samman och ta ansvar för ditt mående"? För det första är det inte bara att "ta sig samman" och så är allt bra, om man lider av psykisk ohälsa, lika lite som det bara är att ta sig samman och bestämma sig för att man ska bli frisk om man har cancer. För det andra har du väl ingen aning om i vilken utsträckning ts tar ansvar för sitt mående? Eller känner du henne?Har man barn så har de alltid med saken att göra. Alltid.
Och det är fullständigt irrelevant om ts tycker att barnen är viktiga eller inte - oavsett vad hon tycker så ska de vara viktiga. Alltid.
Ja. Självklart. Och? Det är ju ingen som sagt nåt annat. Det som däremot har sagts (och som tydligen behöver upprepas för att gå fram) är att barn inte mår bra av att deras föräldrar hoppar ut och in i förhållande efter förhållande - speciellt inte med så korta intervall som det är frågan om i ts fall.
Utifrån det du skrivit i din ts och i senare inlägg låter det ju som att du bär på en del bagage och psykisk ohälsa. Jag säger som en del andra har gjort: sök hjälp! Med rätt hjälp kan man komma ganska långt ❤️ Lösningen ligger inte i att lämna en man som älskar och stöttar dig. Däremot funderar jag på om du kanske (utöver dina psykiska problem) hör till kategorin som är flersam snarare än monogam? Är det nåt du har funderat på och/eller pratat med din partner om?

De som jag känner för och tycker synd  om är barnen i denna familj. Två pappor som inte är bra personer enligt TS, vad det nu innebär. Alkohol, droger, kriminalitet , misshandel och/eller psykiskt våld?
Sen en mamma som verkar omogen. Det värsta är skriver hon att hon inte kan fjäska för någon annan kille för att få hjälp med bilen? Och hennes partner är trist för att han investerar i vinterdäck?
Inga relationer som varat mer än tre år!
Nu har de en styvpappa som verkar kunna vara en vettig förebild för de små, men troligen inte länge till. 

Sorgligt. För barnen. De vuxna väljer i alla fall själva.

Om du är kvinna så borde du veta att alla kvinnor inte är likadana och inte generalisera...

Många är nog lite trasiga efter att ha själva som barn upplevt en eller många separationer och splittringar av familjer.
Dålig anknytning till föräldrarna.
Psykisk ohälsa av det lättare slaget.
Eller tyngre psykisk ohälsa som tex Borderline , Emotionell instabil personlighetsstörning. 

Droger.

Jadu... Jag kan bara hålla med!

Tragisk läsning, när man börjar få lite grepp om TS... 

Här verkar hon ha hittat en bra man, styvfar till hennes barn med stökiga pappor... 

Men han är tråkig för att han prioriterar vinterdäck framför en rolig helg... 

Fjäska för en annan kille för att få hjälp med bilen... men kan inte för hon har en snubbe... läst mellan raderna kan hon inte ligga sig till att få hjälp med bilen...

Varningsflaggorna vajar starkt i vinden här..! Jag tror iofs det är bäst för mäpojkvännen om TS lämnar. Låter som det kan bespara honom en massa bekymmer.  Synd för barnen bara. 

Jag vet att jag är kaos. Jag medicinerar mot min ADHD och har regelbunden kontakt med vården. Jag vill så mycket med mitt liv men har en så tung ryggsäck över dumma saker jag gjort eller situationer jag har hamnat i. Jag vill vara en bra flickvän. Jag vill ha energi. Jag vill inte vara normal men jag önskar ibland att min kille inte hade mig och kan inte se varför han stannar med mig.

Jag har inte läst alla inlägg, men svarar på detta. Det är normalt att känna som du gör. Det är inte kul, men normalt. Man får hjärnspöken ibland och så är det, men om du rannsakar dig själv och relationen så ska du se att du kommer må bättre och kanske acceptera att det du har är ganska bra ändå.

Alla kan ha kaos ibland, uppleva ett kaos, känna ett kaos.

Ok, du har en diagnos, ok, du medicinerar. Bra.

Du har regelbunden kontakt med vården. Bra. Frågan du bör ställa dig där dock, hjälper det? Vad kommer ni fram till? Vad kommer du fram till?

Samtalsstöd? Terapi? KBT? Allt behöver inte gå via vården... har man ekonomi så finns det privata alternativ. Har man inte "ekonomi", så kan man vända sig till kyrkan (utan att man måste vara "religiös").

Själv så slår jag ett slag för just samtalsstöd. Piller i all ära, men ett fysiskt samtal, där någon lyssnar, där någon ger stöd, där någon "utmanar", där man kan hitta nycklar och verktyg.

Alla har vi en ryggsäck. Det blir tillslut upp till dig om du vill gräva i den? Tömma den på skit? Och därmed göra den lättare att bära! Och kanske rent av kasta bort den! Då var då! Nu är nu!

Vara mer i nuet, snarare än i det förgångna! Se det fina du har (dina barn, din pojkvän). Blicka framåt i lagom takt!

Eftersom din pojkvän verkar stanna kvar, eftersom du beskriver han på ett vänligt sätt, så är du säkerligen en bra flickvän (i hans ögon).

Energi kommer inte som manna från himlen... Kan kräva livsstilsförändringar! Kost, sömn, träning, en hobby eller två. Och säkerligen i ditt fall - ta hand om ditt mående och ditt bagage. Stress och dåligt mående äter upp energi!!

Samla inte på energi-tjuvar! Kasta bort!!

Vem har sagt att man måste vara "normal"...