Är det konstigt att göra fel ibland?
Varje gång jag gör nåt fel, beter sig min man numera som om jag gjort något enormt fel. Idag skulle jag koka kaffe i en kaffekokare jag är ovan vid. Jag glömde en detalj, vilket gjorde att kaffet blev sumpigt och fick göras om. Det var slarvigt och klantigt av mig. Min man gick dock på som om jag tagit en hammare och slagit sönder kaffekokaren. Upprepade gånger frågar han hur det kunde hända. Det är ju så enkelt. Hur svårt ska de vara? Nivån är så oerhört låg. Hur kan jag vara så slarvig? En apa hade ju kunnat göra det här.
Det här har lett till att jag börjat skylla ifrån mig, vilket bara gör honom argare. Jag har till och med gått i terapi för att lära mig stå för det jag gjort. Det var först i efterhand som jag själv såg hur det hängde ihop. Jag blir så hårt ansatt av minsta misstag, att jag helt enkelt skyller ifrån mig. På jobbet kan jag erkänna att jag missat nåt. Detsamma i mina vänskapsrelationer. Men där blir reaktionen inte så stor.
Det här gäller varje gång jag gör fel. Har jag råkat sätta fel datum på en betalning? HUR kunde det hända? Har jag glömt att köpa ost. HUR svårt ska det vara att följa en inköpslista? Han kan aldrig bara konstatera att det var slarvigt, klantigt eller onödigt. Allt ska skärskådas, analyseras och jag ska stå till svars för HUR DÅLIGT det var av mig.
Det har gjort att jag känner mig helt förvirrad kring om det inte är normalt att göra fel ibland? Är det inte fullt normalt att glömma köpa mjölk, eller att glömma nyckeln någon enstaka gång? Brukar inte alla människor missa småsaker någon gång? Som ger mindre konsekvenser, som att koka om kaffet, eller gå tillbaka till afärren? Är det onormalt?