• LidköpingsSnickare

    Hur ska man agera?

    Hej, ny här på FL. 

    Bor ihop med min sambo sen 5 år sen. 
    Vi hade det så jäkla bra, närhet, fysisk kontakt och sex. Men något har ändrats det senaste ett och halvt år sen. Sex, kanske 2-3 ggr på denna tid.. men mitt stora bekymmer/besvär, hon har inte ens tagit på mig på flera månader, kyssar eller kramar. Det mest intima är att dela en flaska bubbel.. vad ska man göra som man? Känner mig så jävla övergiven..

  • Svar på tråden Hur ska man agera?
  • Anonym (Hur)
    LidköpingsSnickare skrev 2024-11-06 22:25:38 följande:

    Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn 

    Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner. 
    Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.

    Så här är jag nu😔
    Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu. 

    Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda


    Synd att du inte tog råden i tråden och fixade parterapi istället.
  • KimLinnefeldt
    LidköpingsSnickare skrev 2024-11-06 22:25:38 följande:

    Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn 

    Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner. 
    Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.

    Så här är jag nu😔
    Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu. 

    Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda


    Det har hon rätt i. Du har ingen rätt att att berätta hur hon känner.

    Nöj dig med att berätta hur DU känner.
  • LidköpingsSnickare
    KimLinnefeldt skrev 2024-11-06 22:46:41 följande:
    Det har hon rätt i. Du har ingen rätt att att berätta hur hon känner.

    Nöj dig med att berätta hur DU känner.
    Det är väl självklart, skulle aldrig i mitt liv säga hur hon känner! Det jag i detta läge gör är att ge henne plats att få tänka igenom hur hon känner.
  • LidköpingsSnickare
    Anonym (Hur) skrev 2024-11-06 22:28:30 följande:
    Synd att du inte tog råden i tråden och fixade parterapi istället.
    Detta är in ett avslut från min sida iaf. Tatt upp terapi i våra samtal innan..men möts av en blick och inget mer
    KimLinnefeldt skrev 2024-11-06 22:46:41 följande:
    Det har hon rätt i. Du har ingen rätt att att berätta hur hon känner.

    Nöj dig med att berätta hur DU känner.
    Det är väl självklart, skulle aldrig i mitt liv säga hur hon känner! Det jag i detta läge gör är att ge henne plats att få tänka igenom hur hon känner.
  • Anonym (F)
    LidköpingsSnickare skrev 2024-11-06 22:25:38 följande:

    Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn 

    Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner. 
    Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.

    Så här är jag nu😔
    Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu. 

    Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda


    Bra gjort! Hoppas att du nu också själv kan se när du läser svart på vitt hur hon behandlar dig, hur hon reagerar, skriker, vänder allt mot dig, blir aggressiv.

    Så HON ska fundera...? Nej, det är DU som måste göra det, fundera på hur du förtjänar att bli behandlad av någon som älskar (?) dig. Nej, så här ser inte kärlek ut.
  • Anonym (F)
    KimLinnefeldt skrev 2024-11-06 22:46:41 följande:
    Det har hon rätt i. Du har ingen rätt att att berätta hur hon känner.

    Nöj dig med att berätta hur DU känner.
    Det gjorde han inte heller, han sa bara att han tvivlar på hennes känslor och det har han all rätt att göra för det handlar om hans upplevelse.
  • Anonym (anånym)
    LidköpingsSnickare skrev 2024-11-06 22:25:38 följande:

    Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn 

    Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner. 
    Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.

    Så här är jag nu😔
    Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu. 

    Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda


    Bra gjort. Lyssnar hon inte på dig och tar det på allvar så lär du gå nästa steg. Allt det där med parterapi kan komma efter detta intermezzo. Låt henne nu fundera lite på hur hon vill göra. Du kan inte påverka hennes känslor för dig men nu har du ialla fall skickat en tydlig signal till henne att du inte accepterar samspelet mellan er som det är nu. Det är säkert jobbigt för dig nu men det var det förut också. Jag ser också ert förhållande som kärlekslöst och hon måste nog lyfta på sina stenar och se vad som gör att hon är så avståndstagande. 


    Jag har själv genomgått en skilsmässa och vet hur stormigt det är. Jag förordar kamp före skilsmässa men jag kan inte förneka att du inte försökt. Nu är det upp till henne. 

  • Dexter dot com

    Ska man avsluta är det ju skönt att man iaf gjort allt man kunde för då behöver man aldrig fundera på om man gjorde rätt eller ha dåligt samvete. Smält det här nu i lugn och ro och ta sen tag i planerandet för ditt liv.

  • Anonym (Det tog slut och du missade det)
    Anonym (Hur) skrev 2024-11-06 22:28:30 följande:
    Synd att du inte tog råden i tråden och fixade parterapi istället.
    Om hon inte kan ta på mannen spontant så är det för sent sedan länge.

    Jag gick i parterapi med min man förra året och jag planerar fortfarande skilsmässa, men eftersom män tenderar att balla ur när det blir så finns ingen smart kvinna som kommer att säga ett knyst om det förrän hon har foten utanför dörren.

    Jag var trött på detta för flera år sen och har stått i lägenhetskö i två år nu.

    Män fattar inte för de sitter fast i sina datorer och sen trillar de i bitar när sanningen avslöjas. Det står i varenda artikel om saken och likafullt blir män alltid lika chockade att deras tjocka mage och bristande uppmärksamhet inte kan tända henne längre.

    Jag föraktar mig själv lite för att jag har stannat så länge men jag tycker klart synd om honom också. Men jag vägrar sitta i soffan ensam varje kväll och känna mig som en möbel, resten av livet.
  • Anonym (anånym)
    Anonym (Det tog slut och du missade det) skrev 2024-11-07 07:49:19 följande:
    Om hon inte kan ta på mannen spontant så är det för sent sedan länge.

    Jag gick i parterapi med min man förra året och jag planerar fortfarande skilsmässa, men eftersom män tenderar att balla ur när det blir så finns ingen smart kvinna som kommer att säga ett knyst om det förrän hon har foten utanför dörren.

    Jag var trött på detta för flera år sen och har stått i lägenhetskö i två år nu.

    Män fattar inte för de sitter fast i sina datorer och sen trillar de i bitar när sanningen avslöjas. Det står i varenda artikel om saken och likafullt blir män alltid lika chockade att deras tjocka mage och bristande uppmärksamhet inte kan tända henne längre.

    Jag föraktar mig själv lite för att jag har stannat så länge men jag tycker klart synd om honom också. Men jag vägrar sitta i soffan ensam varje kväll och känna mig som en möbel, resten av livet.
    Det var som vår familjeterapeut sade:  Kvinnan ser mannen. Mannen ser helheten med hus, bil, fru och hund.  Du kan byta ut "ser" med "älskar".
  • Anonym (Hur)
    LidköpingsSnickare skrev 2024-11-06 23:06:27 följande:
    Detta är in ett avslut från min sida iaf. Tatt upp terapi i våra samtal innan..men möts av en blick och inget mer
    KimLinnefeldt skrev 2024-11-06 22:46:41 följande:
    Det har hon rätt i. Du har ingen rätt att att berätta hur hon känner.

    Nöj dig med att berätta hur DU känner.
    Det är väl självklart, skulle aldrig i mitt liv säga hur hon känner! Det jag i detta läge gör är att ge henne plats att få tänka igenom hur hon känner.
    Och du tror att det är så hon uppfattar det?
  • KimLinnefeldt
    Anonym (anånym) skrev 2024-11-07 10:05:07 följande:
    Det var som vår familjeterapeut sade:  Kvinnan ser mannen. Mannen ser helheten med hus, bil, fru och hund.  Du kan byta ut "ser" med "älskar".
    Dålig terapeut. Kvinnor och män är ganska lika, längtar efter och behöver ungefär samma saker. Om terapeuten sa så där så var det grovt generaliserande utifrån något slags biologistiskt synsätt. 
  • Anonym (Plantan)

    Jag var din sambo, kan se hela scenariot framför mig.

    Han gnällde och tjatade, eller bönade och bad, och ju mer det ältades desto mer avstånd tog jag.
    Inte fanns tanken på att bara låta mig få tid, nej nej... då ska det tjatas om att jag inte älskar honom längre.

    Sa att om han inte kan leva med mig som jag är så är han fri att gå, men det ville han ju inte heller.

    Efter några år ledsnade jag på att alltid se de sorgsna hundögonen och lyfte på röven och gick, och kom aldrig tillbaka.

    Skulle han börjat babbla om terapi så hade jag lämnat på direkten. Fast så här i efterhand så hade det ju faktiskt varit att föredra.

    -------

    Man kan inte tvinga fram varken kärlek eller lust. Däremot kan man döda det lilla som finns genom att gnälla, böna och be. Eller genom att se ut som sju svåra år och en torrsommar.
    Inte att tänka sig att bara låta det bero, så kanske den halvdöda plantan kan få liv igen.
    Men nej nej, rota runt i jorden istället. Ett säkert kort för att få plantan att ge upp.

  • KimLinnefeldt
    Anonym (Plantan) skrev 2024-11-07 17:31:39 följande:

    Jag var din sambo, kan se hela scenariot framför mig.

    Han gnällde och tjatade, eller bönade och bad, och ju mer det ältades desto mer avstånd tog jag.
    Inte fanns tanken på att bara låta mig få tid, nej nej... då ska det tjatas om att jag inte älskar honom längre.

    Sa att om han inte kan leva med mig som jag är så är han fri att gå, men det ville han ju inte heller.

    Efter några år ledsnade jag på att alltid se de sorgsna hundögonen och lyfte på röven och gick, och kom aldrig tillbaka.

    Skulle han börjat babbla om terapi så hade jag lämnat på direkten. Fast så här i efterhand så hade det ju faktiskt varit att föredra.

    -------

    Man kan inte tvinga fram varken kärlek eller lust. Däremot kan man döda det lilla som finns genom att gnälla, böna och be. Eller genom att se ut som sju svåra år och en torrsommar.
    Inte att tänka sig att bara låta det bero, så kanske den halvdöda plantan kan få liv igen.
    Men nej nej, rota runt i jorden istället. Ett säkert kort för att få plantan att ge upp.


    Jag tror att jag förstår vad du menar. Tjat är lustdödande. Samtal kan kännas ofruktbara.

    Men vad ska då en man göra för att få känna sig älskad och bekräftad? Du föreslår att han ska vänta. Låta det bero, och då kanske lusten vaknar hos henne. Vänta hur länge? En vecka, en månad, ett år?

    Det är otroligt frustrerande att leva i kärleksbrist, kan kännas bättre att vara ensam ensam än att vara ensam i en relation.

    Du ger ingen hjälp, tycker jag.
  • LidköpingsSnickare
    Anonym (Plantan) skrev 2024-11-07 17:31:39 följande:

    Jag var din sambo, kan se hela scenariot framför mig.

    Han gnällde och tjatade, eller bönade och bad, och ju mer det ältades desto mer avstånd tog jag.
    Inte fanns tanken på att bara låta mig få tid, nej nej... då ska det tjatas om att jag inte älskar honom längre.

    Sa att om han inte kan leva med mig som jag är så är han fri att gå, men det ville han ju inte heller.

    Efter några år ledsnade jag på att alltid se de sorgsna hundögonen och lyfte på röven och gick, och kom aldrig tillbaka.

    Skulle han börjat babbla om terapi så hade jag lämnat på direkten. Fast så här i efterhand så hade det ju faktiskt varit att föredra.

    -------

    Man kan inte tvinga fram varken kärlek eller lust. Däremot kan man döda det lilla som finns genom att gnälla, böna och be. Eller genom att se ut som sju svåra år och en torrsommar.
    Inte att tänka sig att bara låta det bero, så kanske den halvdöda plantan kan få liv igen.
    Men nej nej, rota runt i jorden istället. Ett säkert kort för att få plantan att ge upp.


    Har inte gnällt på henne, inte tjatat om beröring. Har gett henne all min vakna tid på att låta henne få göra det hon precis vill. Jag har skött städ, tvätt och matlagning till 90 % sen vi flyttade ihop.
    Inte för att jag ska få ligga, utan för att hon skulle få sin alldeles egna tid för sig själv.
    Så jag iaf känner mig INTE som din fd sambo.
    Men för klargöra, hur länge ska man vänta på att det ev. rättar till sig?
Svar på tråden Hur ska man agera?