Har fått känslor för en yngre man…

Det där med barn är väl ett problem. En del tänker i den åldern att de inte vill och sen ändrar de sig. Jag skulle inte vilja träffa någon utan barn (oavsett om han är 25 eller 50) om jag blev singel för jag vill inte känna att jag tar ifrån någon det. Är 36 och kan fortfarande bli gravid men väntar fjärde barnet nu och är klar efter det här. 

Jag tänker att om man vill leva som barnfri blir det väl bättre att man träffar nån utan barn också, jag skulle själv inte vilja vara bara bonusmamma utan egna barn. 

Min nuvarande sambo är 3 år yngre och hade inga barn sen innan, var tveksam på grund av det för jag trodde att jag kanske inte kunde få fler på grund av komplikationer när mitt andra barn föddes, ville egentligen träffa någon som också hade barn sen innan. Men jag blev gravid iallafall tidigt i förhållandet och nu väntar vi vårt andra gemensamma.

Varför hakar alla upp sig på det här med att skaffa barn? Jag vet åtskilliga män som valt bort barn och det blir allt vanligare, i synnerhet bland de med NPF. Min nuvarande har till och med varit inne på att han vill göra en vasektomi. 

Jag är helt inställd på att ingen kan lova en annan människa något för livet och det är jag heller inte ute efter. Om han ändrar sig och ändå vill skaffa barn om låt säga 15-20 år så är det så. Jag kan inte lova honom något för evigt heller. Jag vet inte ens om jag tror på livslång kärlek på det viset och jag är helt okej med det. 

Nej det hade jag inte gjort men om du läser hela inlägget så är det skillnad när båda inte har barn, då kan man leva som barnfria med allt vad det innebär, mer pengar , frihet, kunna resa osv osv. Så då hade jag nog träffat någon som inte vill ha barn. 

Att jag som (snart) fyrabarnsmamma skulle träffa någon som inte har barn är en annan sak. Då skulle han behöva vara bonuspappa till mina yngre barn och även när alla barnen är vuxna behöver jag finnas i deras liv och kanske passa barnbarn osv. Och så skulle jag hela tiden känna att han kanske hellre antingen ville ha egna egentligen eller ville slippa det. Säger inte att det måste vara så men jag skulle känna så. Så nej i den situationen som jag är i nu (Snart 37 , väntar mitt fjärde barn och känner mig klar efter det här) skulle jag inte vilja bli tillsammans med någon utan egna barn om jag blir singel i framtiden. 

Nej det hade jag inte gjort men om du läser hela inlägget så är det skillnad när båda inte har barn, då kan man leva som barnfria med allt vad det innebär, mer pengar , frihet, kunna resa osv osv. Så då hade jag nog träffat någon som inte vill ha barn. 

Att jag som (snart) fyrabarnsmamma skulle träffa någon som inte har barn är en annan sak. Då skulle han behöva vara bonuspappa till mina yngre barn och även när alla barnen är vuxna behöver jag finnas i deras liv och kanske passa barnbarn osv. Och så skulle jag hela tiden känna att han kanske hellre antingen ville ha egna egentligen eller ville slippa det. Säger inte att det måste vara så men jag skulle känna så. Så nej i den situationen som jag är i nu (Snart 37 , väntar mitt fjärde barn och känner mig klar efter det här) skulle jag inte vilja bli tillsammans med någon utan egna barn om jag blir singel i framtiden.